Och jag önskar att det vore lika vackert här inne hos mig..
Om jag visste då vad jag vet nu skulle jag aldrig brytt mig om att ränka revben och omöjliga kalorier.
Det spelar ingen roll hur många kalorier det finns i en fånig julröd non-stop pastill fylld med farlig
brun choklad, då allting runt omkring mig är för farligt att hantera.
(du kommer ändå aldrig att äta upp någon..)
Det spelar ingen roll ifall det så är tusen kalorier i det du önskar att du kunde, vågade äta stirrar tillbaka
på dig och ler ironiskt. Inte kommer jag att le imorgon ändå.
Om jag visste vad jag vet idag, skulle jag ha gjort allt jag kunnat för att våga tala om för någon liten själ, vad
som hände då.. då alla andra inte såg. Jag skulle ha skrikit och sparkat. Slängt glas emot asfalten och
krossat varje ben i min kropp, bara så att någon.. kanske någon skulle förstå varför jag alltid
var så tyst. Varför jag aldrig visade vem jag var.. egentligen. Ändå, jag var bara ett litet barn.
Nu sitter jag här och inser hur fel allting var. Hur fel allting har blivit. Är det försent?
Kommer jag aldrig att sluta räkna fåniga kalorier som jag ändå aldrig kommer att äta upp?
Jag hittade några fotografier i en låda. Blev ledsen och rädd då jag tittade på tjejen med de alldeles för stora
jeansen i storlek XXSMALL. Inte kunde jag då se hur fel allting blev i min spegelbild, så jag slutade helt
att titta i spegelbilden i mitt rum. Förvrängde känslor.
Om jag bara kunde se då vad jag ser nu, skulle jag kämpat ännu mer för att bli fri ifrån anorexin.
Jag sitter här nu i samma alldeles för stora jeans i storlek XXSMALL och brottas med förvrängda känslor.
Intalar mig om att jag nu.. nu är alldeles för tjock och ful, så spegelbilden kastar jag i väggen!
Även om jeansen sitter lika fel som då.
Visst ser jag tjock ut!?
