Snart börjar det om igen

 
Du.. just du som nu sitter och läser här. Du är speciell och jag önskar dig ett Gott Nytt År.
 

 
Vaknat upp till en dag med frost och kyla utanför mitt fönster.
Igår försökte jag att skriva ett inlägg, men alla bokstäver flöt ihop och efter att raderat om och om igen,
då det endast blev en gegga utav ord som jag inte begrep mig på. Jag gav upp.
Så trött, så trött.
(tror nog att jag satt och somnade till flera gånger..) Det blev en tidig kväll, strax efter kl.19:00 sov jag.
 
Drömde om min syster.Aj aj vad det gjorde ont att vakna!
Hon finns inte längre här, finns inte längre här!
Det blir inte så mycket skrivet just nu, även om jag skulle vilja och även om jag känner att det finns
mycket som tränger på bland tankarna.. jag behöver ändå vila.
Lite till.
 
Om jag inte kommer tillbaka senare så vill jag passa på att sända tusen varma goa kramar
och en önskan om
 
Ett Gott Nytt År!
 
Mamma kommer till mig senare. Skönt. Efter att hon fått flera undringar kring nyåret, men sagt att hon
tänkt vara hos mig.. då har de förstått. Vilket känns skönt.
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket hon betyder för mig.
 
Om jag har några förväntningar inför det nya året?
Nej, jag vågar inte riktigt ha det. Visst kan jag hoppas och önska att det ska bli ett bättre år.
Att jag ska få må lite bättre. Att anorexin ska tyna bort, bli svagare, KVÄVAS SAKTA.
Drömma om att mina flashbacks ska försvinna, att jag ska slippa flyga upp till taket utav rädsla då
ett visst ljud stör tystnaden.. eller om jag ser någon ha ett visst par skor, en viss skjorta, en viss frisyr eller
det räcker med att det är liknande.. liknande.
 
Då fryser jag till is och glömmer bort att andas.
Då är jag åter tillbaka till precis då allting hände. Då börjar allting om igen.
Jag vågar inte önska mig för mycket om ett nytt år, jag är så rädd att falla hårdare då, igen.
 
 
Etiketter: Anorexi  Bilder  Cancer  Du lämnade mig för tidigt  Incest  När allting känns för svårt att hantera  Trasigt hjärta  Vilsen i mig själv  Våga tro på en förändring
Kommentera inlägget        6 kommentarer




Elisabeth

Men var det ingen som såg? Din mamma vart var hon? Har förstått att du blev utnyttjad av din far? Vad hände? Fick han straff? Har så många frågor,och känner med dig..fy fan att man kan förstöra ett liv! Och på detvsitt eget barn!! Tvi,nackskott e för lindrigt kram imassor till dig du vackra

Svar: tack! <3 <3 <3 <3..jag kan inte svara på vad mamma visste om eller inte och han dog innan polisanmälan var klar. Mycket luddigt där då jag inte ens vill minnas vilket år gubben gick bort, få värsta PANIKEN om någon ens nämner det minsta lilla för jag vill inte komma ihåg. Jag vill inte ha fler siffror i huvudet, fler tankar och känslor. Var inte med på begravningen. Och ja det var min xxxx, men sedan har det även varit flera andra så den där tryggheten har aldrig kommit tillbaka. Allt började då jag var knappt fyra år.
Ingen fara att fråga..
Jag är fortfarande skakis efter natten. Det blir en lång dag.
Tusen tack för dina ord, skönt när någon ens orkar bry sig <3
Kramar!
Lilla hjärtat

2014-04-10, 08:33:15     
Elisabeth

Men kära du.bodde inte din mor i samma hus? Har du alldrig pratat med henne om det? Fina du,för att läka är det bra att prata med nån ialf.låta allt komma upp och fram,inte stänga in,för oavsett hur jävligt det känns så sparar du istället skiten! Du vet att oavsett hur ontvdet gör,så kan inte känslan skada dig,den kommer,och den går.har inte varit riktigt där du är,o jag vet väl att jag kanske inte fattar hur du har det,men jag är en människa och kan känna med dig..skulle gärna vilja hjälpa dig på nåt sätt,om det var att finnas där som ett plank för dig.för e det nåt jag är bra på så är det att stå kvar fast det är svåra känslor.med andra ord,så är jag inte rädd för sånna känslor.det enda jag vet,är att om man stänger in dom,så försvinner dom alldrig..jag vet inte vem du är men,jag e så ledsen att du råkade ut för sånna sjuka människor..när du blir frisk,så kommer du verkligen vara en tillgång,människor som du har en djupare förståelse för andra människor. Får jg fråga hur ung du är? ( ville inte skriva gammal)

Svar: Jo det gjorde hon... nej vi har inte pratat speciellt mycket om det. Det är en tagg i hjärtat och hon mår dåligt för att jag mår dåligt, vilket gör mig ledsen och allt går runt liksom. Känner mig skyldig till att hon mår dåligt och att jag inte klarat av att bli frisk. Samtidigt får jag inte den samtalshjälp som jag så väl behöver för att kunna komma framåt. Att stänga in har blivit ett sätt att orka även om jag vet att det är helt fel, för till slut så brister allting tusen gånger värre och det är på botten som jag skrapar just nu.. detta inlägget är ju skrivet i december förra året ;)Så omtänksam du är och även om jag skriver i bloggen för min egen skull och det är först nu långt sedan jag startade bloggen som jag ens visat lite av vem jag är, så känner jag att jag behöver lite respons ifrån personer som dig.
Att få lite reaktioner och synvinklar, tack fina för att du orkar lägga tid på så långa kommentarer, ja även om de vore en centimeter skulle jag bli lika glad i hjärtat!
(((kramar)))
Lilla hjärtat

2014-04-10, 15:40:56     
Elisabeth

Jag förstår att din mamma mår dåligt.hon kan nog inte hantera det,men att du/hon lägger skulden på dig för att du inte blir frisk,är ju inte friskt! Du om nån har ju ingen skuld i det! Hon kanske behöver att gå å prata med nån.jag växte upp med en mamma o en styvfar som var alkoholiserade,och min styvfar terroriserade oss alla,min mor visste,såg,men fortsatte stanna kvar fast vi syskon mådde allt annat än bra! Det gjorde mig i vuxen ålder så arg på henne,pgr av att hon som vuxen borde ta sitt ansvar.det t är jobbiga grejer man måste ta hand om,det förstår jag,men man har rätt att ha människor i sin närhet som vill hjälpa,annars kan det va tycker jg.even fast det är ens mor!!! Kram.vill du prata med mig så finns jg på nr 0738470486.

Svar: Ja hon har haft sin del också det kan jag förstå och den andra biten.. jag vet inte. Många gånger så vill jag inte ta upp det och röra om, även om det alltid finns under ytan.Tråkigt att även du har haft det svårt, din mamma kanske inte var stark nog att lämna honom. Jag har också växt upp med alkohol närvarande och en hel del våld och annat.
Jag vet att mamma bara vill mig väl och att hon bryr sig om och älskar mig, men det är svårt att riktigt prata om en del saker. Jag har inga ekonomiska möjligheter att ringa till en mobil även om jag skulle vilja.
kram
Lilla hjärtat

2014-04-11, 12:19:36     
Elisabeth

Jag hoppas verkligen inte att jag på något sätt skrämde dig..det var isåfall inte min mening..jag önskar dig ljus,kärlek,och fullständig läkning du vackra

Svar: Nej.. jag kände bara att jag ville ha lite mer tid och framför allt ro till att svara :)Sedan har jag inte haft ork att sitta vid datorn, rastlös. Sedan vet jag inte så mycket mer än ditt namn. Hur hittade du hit till mig? Nyfiken tills jag får ro att svara lite mer.
kram
Lilla hjärtat

2014-04-11, 22:45:28     
Elisabeth

Nä det e klart.tror att alla e lika naiva som jag sjv
Förstår att du inte litar på nån,hur skulle du kunna det!förlåt.du svarar om du vill,och i din takt isåfall.ville bara säga det.att det inte va meningen fall jag skrämde dig :-) jag har tränat stenhårt,och hållt stenhård koll på min kost i många år.sen det senaste året har jg mått dåligt av min träning,jag blev energilös,orkade inget,hadde inga vänner,eller kärleksrelationer pgr av att jag har prioriterat bort det,pgr av min träning,och kost.funkade inte att ha några sociala relationer då( har ju ett jobb där jg träffar människor) så jag fattade tillslut att jg har ett problem och jag har tvingat mig så länge,så jg orkade inte.då kom det istället en äs fram.så nu håller jg på å jobbar med den.blev konstigt med mat osv,när jg plötsligt slutade träna ( syklar, o går ju varje dag,men det tar jg inte som träning) så jag var in på nån sida,kommer inte ihåg vilken.då hadde du skrivit nåt,så hittade jg din blogg :-) kram

Svar: Ingen fara..Jag vågar inte vem som helst komma mig under skinnet innan jag känner mig trygg. Inget ont emot dig alls. Har du också haft ätstörningar och hur går det för dig nu? Arbetar du fulltid eller..? kram
Lilla hjärtat

2014-04-12, 04:53:20     
Elisabeth

Ja,jag förstår det.jo jag har alltid jobbat full tid..blev en liten störning då jag slutade träna så hårt.kändes som jag blev skitstor på en gång.så det gick vel överstyr ett tag,med hetsätning, och kräkningar.men inget jag inte kan fixa till 😊 vilken landsdel bor duvi? Behöver inte svara om du intevvill.tänkte bara om det inte var så långt bort från mig.jag bor å lever just nu i ludvika dalarna 😃 önskar dig allt godt kram

Svar: Småland så det är liiiite långt :)kram
Lilla hjärtat

2014-04-16, 18:42:48     



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR
















Senaste inläggen




Etiketter




Arkiv


Sök i bloggen


Designen



RSS 2.0