Att aldrig passa in i livet

 
 
 
ja, vad ska jag göra när insidan är så trasig som den kan bli...
När alla har sina individuella problem att ta itu med och tiden aldrig räcker till.
Jag känner av alla frustrerande suckar, alla tysta ord när jag tyst går förbi, för jag orkar inte hantera frågor
eller blickar om hur jag mår. Andra kanske vill ha uppmärksamhet, men jag vill helst vara ifred, försvinna.
Just nu känner jag ett sådant stort äckel över mig själv. Inifrån och ut.
Vill springa bort ifrån livet och aldrig komma tillbaka igen.. inte om det måste göra så ont som nu!
 
Det har varit lite kaotiskt här en tid och ju mer andra skriker, ja.. då blir min egen trasighet alltmer utdragen.
DÅ SKRIKER JAG FÖRTVIVLAT!  och tredje världskriget bryter ut för snälla flickor skriker inte..
Jag gömmer mig i min egna lilla bubbla. En del har märkt hur det är, andra kanske gissar eller tolkar alla
våta fläckar på mitt golv för exakt vad de är.
 
Mina ensamma tårar!
 
Kan ni se att det läcker ifrån taket ovanför? Kan ni förstå att jag kämpar emot någonting som ni aldrig
kan inse hur det känns? Ni lovade att stanna efter era frågor, men ändå så har ni gått. Så nu har jag börjat
låtsas att det är så mycket bättre, för eran skull. Nu mår ni bättre eller hur?
 
Nu vet jag inte åt vilket håll jag ska gå, mina fötter nöter hål i golvet och mina skosnören har trasslat
ihop sig med det som var resterna utav mitt liv. Jag har provat alla håll, alla vinklar och vrår.
Ett steg dit och ett steg dit, men jag faller alltid bara nedåt!
Stigen som ni sa att jag skulle följa har förlorat sina spår, suddats ut med marken. Som en pusselbit som
tappats bort.
 
"Är jag pusselbiten som saknas?", tänker jag tyst för mig själv..
Nej, knappast. Jag passar inte in någonstans, allra minst här. Att passa in är avancerat. Varje bit ska vara
korrekt. Måste vara korrekt!
Allt med mig är fel.
 
Varför är alla människor fina, hela, vackra, färdiga pussel..
men inte jag?
 
Jag vill SKRIKA UT ALL MIN ÅNGEST BARA SÅ ATT NI SKA FÖRSTÅ ATT DET GÖR ONT!
..men jag låter bli. ANOREXI JAG HATAR DIG!!!
 






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR