tystnadens röster
förloras
bland månens skuggor
och dina naglar
slipar på ytan
av dina mascara randiga
kinder
sökandes
efter svaren, frågorna
de bortglömda minnena
från en blind värld
Ångestskrik
Höga toner pressas ut i maxvolym ifrån mina högtalare
ett misslyckat försök till att tysta alla tankar
alla minnen pressas mot mina ögonlock
hur hårt jag än försöker knipa ihop ögonen
så ser jag ändå allt, som om det hände just nu
jag sträcker mina armar mot den svarta himlen
och skriker efter en räddning
som aldrig funnits
er värld snurrar under mina fötter
era ord fläker upp nya blödande sår
alla intryck är som pistolskott mot min tinning
jag sitter och vaggar mig själv till inre frid
jag försöker hitta tryggheten
försöker hitta tryggheten
för att snart inse att
den aldrig existerat
likaså min existens
som inte är välkommen i den här världen
när jag försöker förklara
vad ska jag göra, vad ska jag göra, vad ska jag göra
blir till ett mantra som aldrig slutar upprepas
samtidigt som jag blundar och snurrar runt, runt
det finns inte längre någonstans att gömma mig
för inte ens min egen värld får jag behålla
för er
jag skruvar upp volymen ännu mer
och försöker hitta modet
till att lämna den här världen för alltid
skriker efter en räddning som aldrig funnits
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Dikt Incest Känslor Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Att kämpa för livet Bilder Dikt Incest Känslor Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Vänner
Jag såg tårar i din ögonvrå
och allt var inte lika
sprakande
gnistrande
skimrande
och
levande
sådär som det alltid brukade
att vara då
men vännen
låt mig finnas där för dig nu
för vännen
faller du ihop
så faller jag isär
inuti
Jag trycker STOPP
Jag stänger av för ett tag
trycker på STOPP
och ber att ingen ska trycka
på fel knapp och sätta igång
gungningen igen
jag läser samma rad om och om igen
ta mig till stjärnorna och låt mig få andas
vill att betydelsen ska bli sanning
att världen en endaste gång kan vara
barnvänlig och låta det onda få försvinna
ur både kropp och själ
jag stänger av och stirrar rakt fram
låtsas att jag är oberörd av vad som händer
vid sidan om mig, låtsas att inget kan krossa mig
jag stänger av, släcker lampan och lägger mig ned för att sova
låtsas som att jag inte vet att ännu en dag har gått
och mina steg mot ett sammanbrott är närmare
jag trycker på STOPP
fortsätter framåt
och lurar alla med mitt leende
att jag lever
Jag är din granne
Du granne, jag vill säga dig något.. Hörde du skriken i natt, någon tjöt. Liten och ensam.
-Äh, det var bara en katt, svarade min granne och jag är den sanna människan. Ha ha..
Hörde du skrattet inatt, otäckt och hårt. Någon blev nedstucken, så hemsk..
-Det var bara en hora i hatt, inte värre.
-Hon fick det hon skulle, de drack henne blodig. Häftigt. Ha ha..
Det är mig de skrattar åt.
Jag har aldrig bjudit ut mig själv. Sväljer min gråt och stänger av känslor.
Mina grannar stänger sina dörrar och låser om sig.
-Akta er, det kan ju hända att ni skulle råka höra!
Jag är ingen hora, nej våldtagen. De kissade på mig, jag har ont i magen!
Alla undrar vad som hänt. Några önskar det vore ett skämt och de som vet
behåller sin hemlighet.
-Du granne, jag vill säga dig något.. jag är värd mer än du.
Det fanns ett skrik i natt, jag hörde det.
Varför ska vi förklara bort det vi ser.. och samvetet. Vem är jag?
Vad betyder jag för dig.
Vad jag än gör är jag mig..
-Du granne, ville du något?
Barn gör inte motstånd då de våldtas och berövas livet.
Tiger för att hållas vid liv, tills det tar slut.. men det
tar aldrig slut.
Jag håller andan.
All I Want Is To Be Happy
Väntar på att mamma ska titta förbi en stund. Hon har så mycket omkring sig och just nu sitter
troligtvis min tvillingbror hos henne och äter lunch. Deras tisdagsträffar..
Igår var jag verkligen långt nere. Mår inte alls bra och även om jag försöker att hitta små
stunder av glädje, så är det svårt. Våren börjar vakna till liv allt mer och jag skulle ut för att slänga
soporna tidigare. Ooops, glömde nästan skorna! Jag minns tillbaka på en sommar då jag hade
stadigt sällskap med min kamera. Där jag var, satt kameran bredvid. Där kameran låg, sprang jag
tätt efter. Hela dagar tillbringade jag på en inte alltför stor area och fotograferade de minsta objekt
i naturen. Nog kunde jag få en och annan undrande blick, men det bjuder jag på.
Trodde aldrig att jag skulle klara av att ta mig igenom dagen igår. Och jag hatar hur sant det uttrycket
är, när känslorna blir alldeles för tunga. Alldeles för svarta.
"Att ta mig igenom dagarna!"
Det borde inte få vara så svårt.. Jag vill inte erkänna det för mig själv, men jag är riktigt långt nere nu.
Visst har jag vägt betydligt mindre än vad jag gör nu, men jag mår verkligen inte alls bra och att ha
ett BMI Under 11 är alldeles för mycket! Jag har aldrig velat nämna några siffror hit eller dit för jag
vet hur lätt det är att bli triggad åt fel håll. Men nu gör jag ett undantag av den anledningen att jag
själv kan gå tillbaka och se hur jag tänkte och kände just då. Just nu.
Och jag vill verkligen gå ned i vikt. Känner bara äckel.
BMI på 10.x känns alldeles för mycket till mina 1.74m över havet. Kämpigt till tusen!
(samtidigt som jag inser att det fanns andra som fick mig att känna så ifrån början. äcklig)
Om övergreppen inte trasade sönder mig, kanske jag varit starkare. Tror det absolut.
Alla händelser i livet formar oss till de vi blir och även om många tycker att jag ska gå vidare så vet
de inte alls hur jag känner. De vet ingenting om hur mitt liv såg ut då, eller hur det ser ut nu. Lite vet
de, men endast toppen av isberget.
Trodde att jag skulle få vara ifred om jag gick ned i vikt. Det fungerar inte så, men det trodde jag då.
Allt jag vill är att få bli lycklig. Ibland när jag pratar med min vän så ser jag hur förtvivlad hon blir
över mina ord som kommer till mig varje morgon. Varenda morgon när jag inser att det är många
timmar som ska plågas igenom. Varenda morgon tänker jag för mig själv..
"Hjälp, hur ska jag ta mig igenom denna dagen!?"
Är det såhär livet ska se ut. Då vet jag inte om jag orkar lika länge som ni andra. Jag är livrädd för
den där ensamheten. Jag har nämnt det för mamma och hon har förstått att det är någonting som jag
mår riktigt dåligt av.
"..men tvillingbror kommer att finnas där för dig gumman"
Jag är ändå rädd att jag fortfarande mår lika dåligt och jag vill inte vara till besvär.
Nu ska jag försöka ta mig igenom denna dagen. Kämpa emot de dumma tankarna om att gå ned
i vikt. Kämpa. Kämpa. Kämpa! Var så trött igår att jag nära på svimmade vid minsta lilla rörelse.
Obehagligt.
Etiketter:
Anorexi Att kämpa för livet Barndom Incest Livet När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Att kämpa för livet Barndom Incest Livet När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig självOsynliga barnet
Fotoblixtrar och falska leenden, ifrån mig.
Jag minns så tydligt den dagen då anorexin satte sitta allra första frön i mig, eller det var då
som de började gro. Första klass på lågstadiet och jag satt med händerna hårt knutna i mitt knä.
Det minsta jag ville var att känna mina tjocka, äckliga lår. Vilket de aldrig var egentligen.
Försöker att le så jag kunde få komma därifrån. Klassen splittrades och växte upp.
Bortsett några små förnimmelser så var tiden ingenting annat än en fröken som stod och vakade
över min axel var lunchrast. Jag ville inte äta.
Flickor med rosett i håret får inte vara så äckliga.
Knappt 4 år och ett frö planterades i min lilla oskyldiga kropp.
Incesten började och följdes av andra sexuella övergrepp under hela uppväxten och längre än så.
Det är väldigt få som vet hela min historia, ja knappast någon alls. Det får komma tids nog.
När jag är redo och när omgivningen orkar höra orden.
Här på min blogg så skriver jag ibland, emellan raderna. Tankar. Känslor och dikter..
I små portioner smyger sanningen fram och det får bli så.
Jag har egentligen aldrig bantat. Snarare så slutade jag att äta under en julhelg, julmat har aldrig
varit någonting för mig ändå. Så ingen lade märke till att jag inget åt. Aldrig att jag har fått höra
det efteråt ialla fall. Att jag inte åt någonting. Kilona rasade och sedan var det försent.
Jag var fast i anorexin och under slutet av 1980-talet så ströps mitt liv allt hårdare åt.
Det var först när jag fick anorexi som jag blev tjock. Ironiskt, men det är så att för varje kilo som
jag går Ned i vikt, ju starkare blir känslan av att vara Tjock. Fet. Äcklig.
Jag jublade inom mig när vågen visade nedåt, men läkarna fick panik.
Många gånger under mina turer på olika anorexienheter, sjukhus, akuten, medicin, psyk,
anorexienheter, medicin, psyk, akuten, psyk, fram och tillbaka. Om jag gick upp 1 kg så var
det inte tillräckligt, medans jag fick panik och motionerade hela nätterna, utom när nattpersonalen
kom in. Varannan timme när jag låg under täcket med en ficklampa i ansiktet. De ville se om jag..
andades. (jag visste precis när de skulle komma förbi..)
Om jag sedan gick ned 2 hg så fick de panik över att jag inte gick upp i vikt och samlades för
att prata om vad de skulle ta sig till. Själv var jag lättad över all viktminskning.
Nu var det alltid så att vikten gick nedåt. Stadigt och allt mer, men jag dölde det genom att lura
både personalen och mig själv. Det kan jag förstå nu. Många kilo på vågen som inte fanns.
Jag vill inte skriva hur jag bar mig åt.. kanske vid ett annat tillfälle.
Vätskan hälldes ut i krukor så stackars växterna började lukta surt av näringsdrycker.
Maten slängdes bort, men det mest komiska stället var ändå när jag var hos min
kontaktperson en sommar. De tyckte minsann att jag skulle fika, men inte jag!
Smet iväg och grävde ned fikabrödet i trädgården! Även näringsdryckerna trodde hon att jag tog,
även om tiden drogs ut. Jag hade bytt ut den till vatten, som jag inte heller ville ha.
Ångest. Ångest!
Cykelturerna har varit många. Upp och skutta, springa runt i korridorer och speglat mig i varje
möjlig plats där jag kunde. Bara för att se om jag blivit större sedan sist.
De andra patienterna kallade mina rum för "kylskåp". Kyla ger mindre ångest liksom..
Sexuella övergreppen följde hela tiden med och personerna var flera. Jag vågade inte lita på någon.
Inte ens de som borde funnits där för mig.
Även då jag varit inlagd har vikten vid flera tillfället rasat ned nära på 10kg väldigt fort under
ett par tre veckor. Patienterna såg mig bli allt mer osynlig. Personalen kunde heller inget göra, de
visste vad det berodde på. Jag jobbade mycket med min bakgrund och det tog hårt på mig.
Som det är nu får jag fortfarande ingen att tala med då min vikt är alldeles för låg. Kan förstå att
det är svårt om inte omöjligt att gå i terapi när jag har svårt att koncentrera mig och komma ihåg vad
vi pratar om och liknande. Ändå behöver jag det så väl.
Det finns en gräns över vad jag orkar tjata om. Det är så det känns, som tjat.
Jag behöver prata med någon.
Nu har jag ingen.
ingen alls..
Det var lite kortfattat om min historia som följdes av många självmordsförsök. Den biten vill
jag inte tala om för jag tror inte att det är bra för andra som suger åt sig på ett negativt sätt.
Det triggar igång ett beteende som faktiskt går att ta sig ur. Jag har lyckats, även om jag
kämpar med anorexin varje sekund. Den har jag kvar, eller anorexin har mig. Hårt.
Är det någonting som ni undrar så är det bara att fråga.
Tittar på klockan. morgonen närmar sig och ytterligare en natt utan sömn.
Vrider jag på huvudet så tar det en stund innan blicken och hjärnan hinner med i rörelsen. Yrsel.
Etiketter:
Anorexi Barndom Incest Livet Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
Barndom Incest Livet Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändringÖgon av glas
Ögon av glas
ett hjärta i kras
Sönderslitna drömmar
upplagda på fat och
ni bara fortsätter äta
Som om jag
inte finns
Ni ser ingenting
bara ler i
tystnaden
En hel värld har
gått i kras och
ni bara ler
Ler
Vänder bort era ögon
för att vara säkra på
att det som händer
inte alls sker
Som om jag
inte fanns
Ni ler
Barfota flicka
Liten barfota flicka, en liten dansande prinsessa
vad är det som skär in i min fot
vem har trampat sönder blommorna
och dolde solen
Någon spridde ut glas över
min snåriga stig
någon skar av alla blommorna
med en slö kniv
och gjorde min gryning
till en evig kolsvart
natt
Liten barfota flicka, en liten dansande prinsessa
gick i det höga gräset medan ormarna
trängde in i hennes lilla kropp
tog hennes skratt
Lilla barfota flicka varför har du en kniv
under din huvudkudde om natten
dina ben är tunna och sköra
av rädsla så stela
Vad fick dig att stanna i din dans
vem tog bort dina
ögons glans
vem tog ifrån dig
ditt liv
Något varmt och surt rinner
nedför din hals
något stöter in och återigen in
i den lilla munnen
hon kräks
Någon håller fast henne
hårt runt halsen
dränker hennes ord
hennes skrik
Lilla barfota flicka, en liten dansande prinsessa
kan ingen plocka bort de vassa törnen
som skär in i din kropp
lilla barfota flicka
redan död
Vill se dig min vän
Lilla vän, jag vill
men kan inte hjälpa dig än
Kommer inte igenom det starka försvar
du omger dig med
men jag ser dig..
Jag ser dig sitta där på stolen
tunn och blek
tittande ner med skammen
vilandes på dina axlar
Nattlinnet neddraget så långt det går
så liten, bara fyra år
Du sitter där, tyst i omätlig sorg
ensamhet
men jag ser dig..
Du ser upp på mig
dina ögon möter mina
Tårarna trillar ned för kinderna
du kan inte förstå varför
Din blick möter min
bedjande
Ditt sinne är förmörkat
bedövat av chocken som fick
dig att fly
In i mörker och dimma
som fick ditt liv
att stanna
Jag vill inte se
vill inte, orkar inte
Och ändå
ändå är det..
det enda jag vill..
Etiketter:
Barndom Bilder Dikt Incest Känslor När allting känns för svårt att hantera Vilsen i mig själv
Bilder Dikt Incest Känslor När allting känns för svårt att hantera Vilsen i mig självEnsam trasighet
Barfotabarn
går livet till mötes
ett trasigt barn..
Barfota
utan skor
frysande i ensamhet
övergiven..
Knivar av
ondska skär djupa sår
i hennes hjärta
bränner hål..
Krossar
hennes trygghet
tränger in
förstör..
Osynlig flicka
finns inte
Vågar inte andas
vågar inte
finnas..
Flickan som du älskar
Bara få blunda, lägga en kudde för ögonen och säga:
"Nu kan ingen se mig!
Som om jag vore ett litet oskyldigt barn, men det var länge sedan hon försvann. Gick sönder.
Länge sedan någon för första gången trasade sönder henne och nu står jag här med spillrorna kvar.
Kämpar mig tillbaka på något sätt. Försöker hitta lösningar på de motgångar som ständigt dyker upp,
eller aldrig försvinner.
Flickan som ni en gång älskade finns kvar, hoppas jag, bakom anorexin.
Det är oftast bara så väldigt svårt att se henne, eller kan ni se glimtarna lättare än mig?
Jag önskar mig nya ögon. Nya känslor. Nya tankar. ja ett helt liv.
På lördag är det 5-års kalas och längtan efter att få mysa med honom och lillebror hans
värmer mitt lilla fasters hjärta. Samtidigt som jag nu slåss emot alla tankar på att gå ned i vikt så
mycket som möjligt, slåss med känslan av att vara äcklig och tjock. Ful.
Hur många gånger har jag inte haft känslan av att bara vilja skära bort allt fett, men jag vet
innerst inne att känslan inte blir mindre för det. Snarare tvärtom ju lägre vikt, känslan blir starkare!
(men då vet jag att vikten är mindre..)
Svårt det där med att få ihop logik och känslor, de tillhör inte samma pussel.
Inte samma spel. Mitt så kallade liv är ingen lek.
Jag behöver kärlek och stöd, kräver inte att ni ska förstå, bara lyssna och stanna kvar.
Många gånger springer jag åt det andra hållet, bort ifrån alla andra, i tron att komma bort ifrån
mig själv. Det är DÅ som jag behöver känna och veta att ni står kvar hos mig oavsett.
Försöker bryta ensamheten, men jag behöver hjälp!
Nu ställer jag in mig på kalaset till helgen. Det blir ingen tårta för min del och det är skönt att de
vet om det, inget press på den biten. Jag är liten rädd och osäker tjej som alltid blir enormt orolig,
rastlös, ångestfylld och sväller upp endast utav tanken på att vara tillsammans med flera andra.
Det blir bara några ur familjen. Mamma, syskon och deras familjer.. ändå
Varför ska det alltid ge sådan ångest att synas, finnas?
Jag tycker inte alls om mig själv, kan de då tycka om mig?
Ledsen över allt som jag förlorat på grund av anorexin. Födelsedagar, bröllop, dop, fester,
vänner, resor, jobb, semestrar, äventyr, sol, bad och mycket annat.
Tanken över att jag hade kunnat ha en egen liten familj nu.
Tittar på klockan och snart... snart kommer posten. Undrar om min födelsedagshälsning kommit
med i tidningen? Blir fotot bra? Kan jag vrida fram tiden på uret utan att någon märker..?
Etiketter:
Anorexi Att kämpa för livet Barndom Bilder Incest När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Barndom Bilder Incest När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändringJag står inte i dina skor
Det är som en diagnos
hur du sätter ord på vad jag gör
små hål i mitt hjärta
och det jag inte säger förklarar mer än mina ord
vi trängs inom samma radie fast jag står
lite längre bort och du står upp, slår tillbaka
jag kanske inte riktigt orkar
något slags löfte spricker
det velar i nerverna
det heter så mycket numera
ångesten
smärtan
när ränderna går ur och målar in mig i en ruta
jag har inte mod nog att förklara
på det här språket
i flera mil har jag vänt mig om
och du kanske förstår
men du vet inte
känslan
för du har den inte
den har jag
och bara för att jag gör precis som du gjort
så känner jag inte som dig
jag mår inte som dig
och jag använder inte
din syn
jag tolkar världen objektivt
placerar livet i olika fack
du lyckades tränga undan helvetet i tid
men jag står inte i dina skor
jag står i mina
och jag har inte
växt ur dom än
Etiketter:
Bilder Dikt Incest När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Dikt Incest När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig självOm jag blundar
Om jag slutar andas och blundar hårt, hårt.. då kanske allting försvinner.
Det kanske var på låstas ändå. Om bara min dröm kunde vara sann och inte min mardröm.
Om jag kunde få börja om på nytt med starkare krafter åt rätt håll.
Om det bara inte vore såhär svårt.
..men det går inte så bra
att låtas
att leva på en dröm.
Den jag borde ha varit
Tomheten är stor. Ekande. Jag saknar hon som jag borde ha blivit, den som aldrig blev levande.
Ett oskrivet brev, men ändå till bredden fylld utav olästa ord. Öppen och sårbar.
Förlorad.
Jag saknar det livet som jag borde ha fått, som jag borde placerat mig själv i, men allting blev så fel.
Någon kom och tog. Förstörde och sedan blev det aldrig som det skulle.
Jag vill ha ett liv.
Etiketter:
Anorexi Att kämpa för livet Barndom Bilder Incest Saknad Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Barndom Bilder Incest Saknad Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändringEtt rum utan dörrar
I ett rum utan dörrar
ligger ihopkrupen på
det kalla
stengolvet
trasiga mattor
händer som rör
i mina mardrömmar
tystnaden
mina
skrik
..ekar ..ekar
tomheten
efter tröst
onda demoner
orienterar sig i mina
tankar
äter upp min
själ
Etiketter:
Anorexi Barndom Bilder Dikt Incest När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Barndom Bilder Dikt Incest När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig självSjälens ohörbara tystnad
In till min själs ohörbara tystnad
och mitt hjärtas ljudlösa
smärta
kan
ingen
nå
Etiketter:
Anorexi Barndom Bilder Dikt Incest När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Barndom Bilder Dikt Incest När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig självFlickan som aldrig fanns
Hon är flickan som alltid går lite efter er andra
för att se om någon bryr sig alls
och när hennes oroliga mamma vänder sig om
säger hon att hon bara ville titta på
dockan i skyltfönstret
hon är flickan som stannar lite längre
på varje övergångsställe för att se om någon bil
kunde råka köra över henne
och när hennes oroliga mamma vänder sig om
säger hon att hon tappade någonting
sitt liv, kanske?
hon är flickan som är under vattnet lite för länge
för att se om hon är duglig till att
drunkna
och när hennes mamma oroligt drar upp henne
säger hon att hon såg en sjöjungfru
i badkaret
hon är flickan som bara är 4 år
men känner hennes pappas äckliga andetag lika tydligt som igår
och hon vet att de inte kommer att bli ett dugg
svagare
Etiketter:
Att kämpa för livet Barndom Bilder Dikt Incest Känslor När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Barndom Bilder Dikt Incest Känslor När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig självNär du är redo..
Hon tar några trevande steg
mot mig
tar min hand i sin lilla
stryker bort en tår på
hennes kind
hon borde inte känna sig
så rädd
barnet har öppnat dörren till
mitt inre
fyller säck efter säck med
försvar
sorg och äckel
jag förundras över hennes energi
timme efter timme städar
hon bort sina
känslor
hon slutar först när
mitt hjärta
ligger väl synligt, sårbart
jag ber henne att inte ha
så bråttom
vill lära henne att hon
är värdefull
barnet tittar mig djupt i
ögonen
stryker sin lilla hand på
min kind
torkar mina tårar som
faller nedför
hennes kind
när du är redo, säger hon tyst och stilla
och ler emot mig
när du är redo..
Etiketter:
Att kämpa för livet Barndom Bilder Dikt Incest När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp
Barndom Bilder Dikt Incest När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälpTystnadens röster
Etiketter:
Anorexi Att kämpa för livet Bilder Dikt Incest När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Att kämpa för livet Bilder Dikt Incest När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig självOm jag bara fann orden
"måste.. måste.. måste"
jag borde hålla skenet uppe
för det är alltid någonting som
drar mig ännu längre ned igen
jag borde veta lite mer
för det är alltid någonting som
ni kan se bättre där utifrån
jag borde dra mig undan er
för tro mig det gör ont med
ögonblickar som kan döda
"måste.. måste.. måste"
orka leva lite lite till
Etiketter:
Anorexi Att kämpa för livet Bilder Dikt Incest Känslor När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Att kämpa för livet Bilder Dikt Incest Känslor När allting känns för svårt att hantera Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
