Du som inte finns
Du gav dig ut på spår du inte kände till
och dina fötter
kunde inte hitta fotfäste
bland vrakspillror av lik
när du grät tårar av vanmakt
kunde jag inte annat än titta på
och skratta
åt din patetiska gestalt
din hand fann inte längre någon
att hålla i
en tröst i ett iskallt mörker
där du snubblande irrade runt
utan att finna vägen ut
rätt åt dig!
säger jag åt spegelbilden
krossar den
och går..
Vill du följa mig på vägen hem?
Likt fjärilens sköra vingar
har mitt liv brustit
och på gränsen till andra sidan
har jag viskat för mig själv
-vart är vägen hem?
jag var flickan i snökulan
utan chans att ta sig ut
en legofigur
utan sidan soldater
jag hade inte två vita hästar
inget skyddande skal
bara mina brustna vingar
ett tomt inre
idag har jag mina vingar
för ett ögonblick
intill mina skuldror
och jag kan försiktigt säga
-det finns så många dagar
jag brister
men just nu kan jag i alla fall
ha viljan att hitta vägen hem
likt fjärilens sköra vingar
har mitt liv brustit
och på gränsen till andra sidan
har jag viskat
-vill du följa mig på vägen?
Under täcken av stål
Vinterkalla händer under täcken av stål
tomma känslor mellan två små ben
och
en flicka som vägrar le
för det gör så jävla ont
utanför fönstret fladdrar någonting som kallas liv förbi
men man måste ha en biljett för att få följa med
och
de tog slut för länge sedan
sanningen är väl att någon rev sönder hennes
alla väggar runt omkring har ögon
men ingen har modet att se
och
om inget ses så sker ingenting
har någon någonsin gått på det där
vinterkakalla händer under täcken av stål
tomma känslor mellan två små ben
och
en flicka som vägrar le
för hon är död
Barnet i mig
Det fanns en tid
jag inte förstod
en tid med hans fingrar
som alltid gått emot
mig och min
barndomsfrid
där vuxna alltid stått
sett på, blundat
varför.. när barn
med små händer
kämpat själens rätt
trodde jag förstod
allt snett
barnet i mig gråter
borta är vuxen moral
som gömde sig bakom
stenar och i
lögnernas vackra dal
sålda är själarna
bortglömt barn skriker än
jag försöker lugna
den lilla
det finns inga svar
men du är aldrig
ensam
jag finns alltid kvar
Jag har tappat mina egna färger
Stjärnorna på min hud har slocknat
de dog av kylan som är min omgivning
min röst brister varje gång
jag försöker sjunga visor om frihet
mitt budskap kommer aldrig att nå fram
för jag har glömt alla världens språk
och ni har glömt bort att lyssna
tystnaden runt mig alldeles för livsfarligt djup
i ensamma eftermiddagar
har mina färger mattats av
bara gråhet finns kvar
när man inte färgläggs av andras
framviskande tankar
flyter mitt hjärta ur sina egna konturer
jag har tappat all konsistens
i en färglös flod av regnbågsljus
så var vänlig och stör mig inte
för jag är väldigt upptagen med att överleva
bland alla slocknande stjärnor
i din hand
Saknar ditt leende när du var hos mig
Hon skriker sönder sina lungor för din skull varje natt
och hon önskar sig dig tillbaka varje år
fastän hon vet att hon aldrig kan få dig tillbaka igen
för du dansar med änglarna nu
du dansar med änglarna nu
och har glömt bort att hon behöver dig
hon vaknar varje morgon och slår ditt nummer
och kommer sedan på att det finns någon annan
som lever i dina rum nu för tiden
allt hon önskar sig är du
men du dansar med änglarna nu
du dansar med änglarna nu
och du vet att hon är rädd för ensamheten
hon tror inte att hon vågar komma tillbaka
och hon är mest rädd för att
du inte längre finns där när hon faller
och kanske har du glömt bort
att hon gråter sig till sömns och aldrig
slutade med det när du försvann
du har kanske glömt bort att hon
aldrig älskade någon
på det vackra sätt som för dig
för du dansar med änglarna nu
du dansar med änglarna nu
och hon saknar
ditt leende
Penseldragen förblir mina egna
Sudda ut blyertskonturerna
jag kan teckna nya
men de tog timmar att skapa
låtsas tappa vatten på akvarellen
jag kan måla en ny
men aldrig likadan som den
kliv på kolteckningen
jag kan återskapa motivet
men det var min dröm
skrynkla ihop målningen
riv isär mitt liv
det är fortfarande min pensel
Tystnadens tomrum emellan dig och mig
Och ibland
känns det som att du kväver mig
genom att titta på mig
jag stänger in mina andetag
skyddar mig ifrån dig
du får mig
att darra.. genom att skrika ut mitt namn
i natten som bedövar känslor
utom de som man inte kan sätta
bokstäver eller siffror på
och vi skrattar tillsammans med minnena
för det var de som skapade oss
så egentligen är vi inget
bara intet
som bildar en atombomb
av skadade leenden
som inte ens är våra
vi finner inget sammanhang
inte ens de sagor som berättas
om oss
så vi fortsätter att skriva poesi
i t y s t n a d
Den lilla stenen
Den lilla stenen
en magisk symbol
som påminner om den dagen
då hela världen rymdes
i en ask
och framtiden tycktes
o k r o s s b a r
ligger den kvar i din hand?
Liten
Du är den som sliter vingarna ifrån din rygg
för du vill inte vara den enda
som kan
f l y g a
Blommorna i hennes hår
och med ett dån brast hennes livstråd
hon plockade blommor i försök
att sammanfläta stjälkarna
till en gloria
att placera i sitt hår
ville bara bli lite sötare lite mer okej
hon log stelt emot kameran
som fångade hennes
ögonblick
en sekund i livet
somliga såg henne som vacker
andra som riktigt äkta plast
själv såg hon sig inte som annat
än det fulaste
som gått på jorden
sakta virade hon upp banden
och synade sina djupa fåror
tvättade dem varsamt
och såg
blodet flyta bort
men hon var en sån där
som alla förväntade sig
skulle må bra
och le
med solen i ansiktet
stjälkarna blev till nålar
som trängde in i huden
blommorna blev till
tårar som
ljudlöst föll genom natten
balanserandes på sin livstråd
med sorgen i sitt sargade bröst
vad ingen vet, vad ingen vet
så är hon
snart en ensam gloriabärare
med ett tystnadstjut
föll hon genom det mörka djupet
Du valde ut mig
Varför valde du ut mig
till att vara den
som skulle bära
ditt hjärta
när det var
dör tungt
för
dig
Varför valde du ut mig
till att vara den
som skulle bära
dina sista
ord
när du själv
inte längre
orkade
viska
Varför valde du ut mig
till att vara den
som skulle vara
stark och bära
upp
dig
när jag själv
står
och
vacklar
Hon formar de ensamma orden
Hon går emot sina egna lagar
och flyr den verklighet som kan verka
tråkig, men realistisk och utkämpar
inre strider med sig själv
när hon väljer att strida
för stunden
för ögonblicken som är mer
lockande än sunda
och
det enda hon kan tyda i sin realism
är hur hennes ord formar den verklighet
som hon vet är den rätta
men ibland är det lättare att
falla plakat än att faktiskt forma de
rätta orden
med sina läppar och följa
dem
den bitterljuva sanningen har slagit rot
hon vet att morgondagen är en ny dag
men i hennes bortblåsta förnuft
ligger ångesten och gror och hon vet
att vissa misstag inte går
att reparera
utan
dem får hon lära sig att
leva med
Sagoland
För älvan flög iväg såklart
det går aldrig att fånga en älva
sätt henne i livet
och hon längtar bort
sätt henne på ett moln
och hon glittrar
Så älvor ska flyga såklart
vilken idiot tog ned dem till jorden
en älva kan inte stanna
har aldrig två fötter på jorden
den ena är alltid i sagoland
den andra i vilsna tankar
Så tro aldrig att du fångat en älva
gråt ej när hon lämnar dig här
för en älva är alltid sin egen
svävande i sin egen sfär
Hur många älvor är kvar på jorden
mot sin vilja
Under ytan blev vi små
Det var du och jag
sommar
och havet lekte
med dig
med mig
och gav oss blå läppar
jag såg det så tydligt
och det skrämde mig inte alls
när din blick
och min blick
föddes i varandras
och blev två barns
trevande försök
att flyta med vågorna
iväg
och långt
bort
under ytan blev vi små
och jag minns
vi var vackra
i varandras blickar
och det spelade ingen roll
att försent
var för längesedan
och nu
bara fanns inuti
för jag minns
vi var vackrast
i varandras blickar
Min fina vän
Det låg någonting
v a c k e r t
i luften
där emellan våra blickar
låg någonting
o s k i l j b a r t
svårt att ta på
och
vi log för
det fastnade
regn
i våra kläder
Längtan i taket
Undrade en gång
för ganska länge sedan om du hade sett stjärnorna
på ett sådant sätt att du tappat andan
fullständigt och
inte riktigt varit medveten
om var du befann dig för stunden
du svarade att
nej det har jag inte
för stjärnor är inte särskilt vackra
de är bara fyllda med gas
varför skulle jag bli förtrollad av stjärnor
när det vackraste jag vet
finns här på jorden?
men det är sant, ibland plockar jag lite stjärnstoft och skriver
längtan i taket, det är sant
det är först då stjärnor kan få lite av din glans
men dom har det bara
på lån
Dina vingar precis intill mina
Min handled spiller röda sammets tårar av blod
och tystnaden klär mitt hjärta med skrik
ibland när jag glömmer bort att andas
jag tejpade fast dina vingar på mina
och jag frös till is
men dina andetag smälte mina tårar
och frosten på mitt hjärta tynade bort
precis som du
och med gråten på dina axlar
försvann du framför mina ögon
men hur kunde dina 28 kilon
bära upp ett hjärta av guld?
förlåt..
mina lungor är fyllda med glas
från dina krossade vingar
men jag kan inte andas för två
när jag knappt klarar att andas själv
Jag och stjärnorna
Tycker om att vakna sent
och att gå ut i stjärnorna
plocka ned dem en efter en
och strö dem efter mig
så jag hittar hem
sen att sitta därute i gläntan
där världen hittar ut
tycker om att sitta där
och vänta på dig
Låt oss springa bort ifrån ensamheten
Låt oss springa iväg från ensamheten
så fort att den aldrig kommer att
hinna ifatt oss igen
Var det inte så vi sa?
Vi springer bort
bort ifrån ensamheten
men du drog iväg utan mig
visst försöker jag att hasa efter
men såren i mina spruckna fötter
gör resan svår att fullfölja
Ge mig ett par vingar
ropar jag
men du bara forsätter
gallopera över öppna ängar
drar åt dig ett par blommor
i farten och skriker upp mot
himlen i förundran
vem som kan ha planterat
din längtan
Ser du inte att avståndet växer?
ropar jag när mina händer är såriga
efter en resa genom rosenbuskarna
men du sjunger för glatta livet
samtidigt som solen glänser i ditt hår
Jag faller, ropar jag
Ser du mig inte?
med knutna nävar bankar
jag på den kalla jorden
du springer snabbare än någonsin
Kommer du inte ihåg vad vi sa?
viskade jag efter dig
Det var vi emot världen
jag förstår inte hur
jag kunde
bli den
som
alltid
f ö r l o r a d e
