Och det har hänt att jag viskat högt
Och det har hänt att jag viskat högt
när jag vet att ingen hör
jag är levande
och så har jag andats in-ut-in
jag är levande
det är bara det att ibland
betyder det
ingenting
och jag fortsätter andas in-ut-in
jag är levande.. inte du
Två händer mindre
Två händer mindre och
det har blivit pusselhjärta
av alltihop
bitarna passar aldrig
sådär som förut
och så har det
kommit bort några
det har kommit bort några
två händer mindre som
alltid fanns där
för att hålla
hjärtat helt
två händer mindre och
ingen puls
ingen puls
ingen
p u l s
Etiketter:
Bilder 
Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt Saknad Storasyster Trasigt hjärta Vilsen i mig själv
Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt Saknad Storasyster Trasigt hjärta Vilsen i mig självNattsudd i min hjärna
Mina ord är för små för att förklara för dig
hur mycket du betyder för mig.
Alldeles för enkla och tråkiga.
Osynliga i skuggorna, liksom jag.
Förstår du ändå?
Vem bryr sig?
Det gör ont i mig.
När jag sitter ensam och de där jobbiga känslorna kryper närmare. Ensam. Jobbigt!
Orkar inte kämpa emot detta längre!
Efter alla dessa åren med min anorexia så tycks jag ha blivit osynlig.
Som om andra runt omkring har glömt bort mig, eller inte längre tänker på vad jag går
igenom eller hur jag mår. Vad jag känner när jag ihopkrupen under min filt längtar efter att få
slippa ensamheten och rädslan. Rädslan att aldrig klara bli frisk.
Är det så att de inte tänker på att jag har anorexi utan att anorexin har mig. Inlåst.
Anorexin har mig, vi är en och samma person och det som borde ha varit annorlunda, inte
längre finns kvar. Jag känner mig osynlig. Bortglömd.
Det skulle vara skönt om någon frågade hur jag mår. Egentligen.
Innerst inne och inte bara det som syns.
Bara en gång till
Jag ser dig ligga där
helt omedveten om min närvaro
jag tar din varma hand i min
en gång så stark och livgivande
men nu så bräcklig och skör
Jag står vid din säng
och väntar på att du ska vakna
undrar om du någonsin kommer
att höra mig igen
jag viskar tyst ditt namn
Jag ser dig ligga och sova
och mitt hjärta värker för dig
åh, vad jag önskar
att du ska le åt mig
bara en gång till
Etiketter:
Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt Känslor När allting känns för svårt att hantera Saknad Storasyster Trasigt hjärta Vänskap
Dikt Du lämnade mig för tidigt Känslor När allting känns för svårt att hantera Saknad Storasyster Trasigt hjärta VänskapAlla Hjärtans Dag
Mormors födelsedag.. saknar. saknar henne så!
Annars känns det fortfarande väldigt tungt inombords. Lite för svårt att orka med.
Jag försöker att inte visa det utåt och håller mig mest för mig själv.
Mamma var här en stund tidigare. Tittade på en dammsugare åt mig, så tyst att inte ens Tintin
kommer att reagera på mattes städning framöver. Nästa vecka hoppas jag att jag kan få hjälp med
att transportera den hem. Sedan blev det fåtöljen och lilla jag somnade trött med filten upp till
hakan. Jag vet inte om även mamma somnade, men sedan gick hon hem till sig.
Pratade lite med en vän och mys med liten kanin..
Hoppas att ni har haft en fin dag med goa kramar och hjärtemys.
Mamma fick en liten nalle i påse och chokladask. Kort också, ni känner ju mig.
Ljusen fick fotografierna har nu slocknat. Mormor och älskade syster.
Tänker extra på dem när jag snart lägger mig.
Andetagen blir dina
Kan vi dela andetag ikväll
för jag livnär mig inte på mitt eget syre
lånar du mig dina andetag
så får du mina
Kan du glömma mig ikväll
för jag vill inte minnas
blåbär runt små barnakinder
som berättar en saga
som aldrig fanns
Vi måste se framtiden idag
för jag vet inte om mitt hjärta
brinner imorgon
även om det blir med tändstickor
vi ser ljuset i två sekunder
Du måste låna ut lite
av din styrka
vi måste andas åt varandra nu
dela paraply även om
det är trasigt
Önska bort regnet
som faller på oss båda
ståendes där tillsammans i
gummistövlar, blöta
men glada för
Vi har varandra
Hoppas att den andres dag
blir bättre imorgon
låt oss tro att tändstickor
aldrig
Aldrig mer kommer slockna
för jag brinner för dig
så som jag gjorde idag
igår, imorgon
Du är den styrka jag bär på
Jag ville se din regnbåge
färger som du trodde försvunnit
men som egentligen
bara gömt sig
Vänstersida om ditt hjärta
För vi måste börja se världen
så som vi ser varandra
i dagsljus
Etiketter:
Bilder Dikt Känslor Saknad Trasigt hjärta Vilsen i mig själv Vänskap Våga tro på en förändring
Dikt Känslor Saknad Trasigt hjärta Vilsen i mig själv Vänskap Våga tro på en förändringHjärtat bland molnen
Jag vill skriva på himlen
att jag älskar dig
men först
måste jag lära mig
att andas
ut ditt namn
minnas dina leenden
när solen går
i moln
mitt hjärta slår allt
svagare nu
tiden rinner ut
och du finns inte
längre här
hos mig
Känsla av snö
Jag vet inte varför jag ständigt har denna känslan av vilsenhet. Ensamhet och rädsla.
Kommer det alltid att vara såhär?
Älskade mamma träffar jag nästan varje dag, om inte annat så blir det ett par tre gånger via telefonen.
(jag bär på en rädsla den dagen hon inte längre finns..)
Visst ingen vet hur morgondagen ser ut, men detta är en stark oro inom mig och jag kan inte bli fri
ifrån den. Jag försöker att ta en liten stund åt gången. Andas lugnt och stilla. Samtidigt som jag
springer omkring likt en liten vilde i själen.
Idag är dagen då min äldsta syster skulle fyllt år. Saknar......................................................
........................................................................................................................ förlåt.
Det är så mycket som jag skulle vilja tala om för dig. Så mycket som jag vill prata med dig om, så
mycket som du borde få veta. Jag vill bara vara nära dig igen, så som det en gång var, men nu finns
du inte längre här. inte på ett sätt så att jag kan greppa tag och aldrig släppa taget.
Tänker på dig ofta och är det inte så att du finns här ändå?
Om jag kunde byta plats med dig.
Nu har det kommit snö och det har varit som ett sagoland idag. Gnistrande snö och allting ligger
under ett vitt täcke, det är endast någramänniskor i kulörta jackor och en liten hund i koppel som
bryter av det vita. Jag vill springa bort, men benen snubblar under mig.
När jag satt inne hos en vän fick jag en så obehaglig känsla, som om "jag" inte längre fanns.
Hittar inte ord att förklara, men det är väldigt obehagligt och det blir så påtagligt hur svårt jag har
äta och dricka. En del säger att hungern alltid finns, men nej så är det inte för mig. Törsten!
Törsten är plågsam. Att vara så¨törstig, SÅ TÖRSTIG och INTE VÅGA DRICKA!
Jag vill dricka flera liter iskall funlight och knapra isbitar, men hindras av ångesten. Tjock-känsla.
Om jag dricker så mycket.. då borde jag vakna imorgon och vara mycket tjockare.
Snart är det julafton och jag vill klara av den. Oron finns här.
Nyår?
Troligtvis ensam då mamma kanske ska iväg själv.
Nu ska jag mysa lite med min lilla hermelinkanin Tintin. Hon är så mysig lill-tjejen.
Etiketter:
Anorexi Bilder Cancer Du lämnade mig för tidigt Känslor Livet Saknad Storasyster Tankar Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Vänskap Våga tro på en förändring
Bilder Cancer Du lämnade mig för tidigt Känslor Livet Saknad Storasyster Tankar Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Vänskap Våga tro på en förändringSommarkänsla
Äntligen sol och blå himmel så långt ögat kan nå. Längtans sommarkänsla.
Sitta på balkongen med benen utsträckta, lagom försiktigt ändå det där med att vara mig.. tränga bort
tjocktankar, tjockkänslor, tjock, tjock! Säger ingenting högt för jag vet hur ont det gör för dem att
höra, trots att de vet. Det är sommar och jag vill komma till havet nu. Längtar så!
Funderar mycket på livet och hur det har blivit, hur det kanske hade kunnat se ut om det inte blev
så fel. Om ingen hade förstört det är mer de rätta orden, inte valde jag anorexin, ett sätt att
överleva i en helt trasig tillvaro. En dag fanns den bara där, fast.
Jag var fångad i en mardröm efter en annan.
Tänker på hur mycket smärta och oro jag orsakat. Så många tårar. Förtvivlan.
Jag kan se det nu, men det gör inte livet lättare. Kampen är kvar. Påträngande ÅNGEST!
Plockat lite blommor till min granne, ställt i hennes fönster. Tiden går lika sakta för henne, men av
helt andra orsaker. Hennes värk kan jag inte ta ifrån henne.
Några röster utifrån. påminner om att livet finns där en tid till, men även för mig?
Jag är långt ifrån frisk, så längt, långt ifrån och jag vet inte om den räcker till, tiden?
Kan förstå hur hårt jag föll och jag vill komma upp igen, komma tillbaka. Vill resa mig lika lätt som
någon annan, kan bara inte förstå hur.
En dag vill jag stå med rak rygg, inte längre krökt av trötthet, svaghet.
En dag vill jag stå där och titta ned på allting som är just nu.
En dag när jag mår bra, eller ialla fall lite lite lite bättre.
Då ska jag doppa tårna i havet och simma ut.
Etiketter:
Anorexi Att kämpa för livet Bilder Livet Saknad Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Bilder Livet Saknad Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändringFinna början på slutet..
Det är som om jag inte riktigt vill vakna upp. Inse hur allting ser ut i dagsljus.
Den senaste tiden har jag burit på en enormt längtan efter tid med nära och kära och en rädsla
över att en del inte kommer att finnas där för alltid. Tiden är ömtålig. Livet är skört.
Dessa åren utan min älskade mormor och alldeles nyligen även årsdagen då min äldsta syster
gick bort i cancer. Än idag kan jag känna att det borde ha varit jag. JAG!
Hon var alltid så full utav liv och glädje. Livsstark, men det blev helt fel.
Hon togs ifrån oss och jag saknar så!!!
JAG ÄLSKAR DIG SYSTER!
Kan du se mig nu?
Är det din röst som jag hör om att jag borde börja leva nu, för det finns inte alltid en morgondag?
Är det du som jag känner av där till vänster om rummet varje kväll?
Jag är ledsen.. förlåt för att jag inte lyckats leva det liv som du borde ha fått ha kvar.
Det borde ju ha varit jag. Har varit vid din grav senast idag, mamma och jag. Tårarna kom vid de fina
blommorna. Du älskade liljekonvaljerna, de finns hos dig för alltid nu, på olika sätt.
Om jag bara hade hunnit säga alla de orden, innan det var för sent.
..jag hoppas att du känner dem nu istället.
Det är svårt att försöka hitta en början på ett slut, när förvirringen och oron blir till ångest.
En tillvaro där allting tycks farligt. Allt som inte är noga och väl utvalt, invägt, uträknat och tryggt.
(samtidigt som det är KAOS)
Jag vill så gärna kunna äta någonting annat, eller någonting alls.
Hur ska jag kunna hitta en lösning på någonting som aldrig vill ta slut?
..jag blir mindre och mindre nu.. jag känner det.. men kan inte förhindra det.
Etiketter:
Anorexi Att kämpa för livet Bilder Cancer Du lämnade mig för tidigt Kalori-lureli Känslor Saknad Storasyster Tankar Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Bilder Cancer Du lämnade mig för tidigt Kalori-lureli Känslor Saknad Storasyster Tankar Vilsen i mig själv Våga tro på en förändringSmå liv..
Tiden går vidare.
Nu har jag fått hem min lilla hermelin kanin. En liten svart tuss som är sötare än allt!
Endast 8 veckor och inte så stor här i världen. Med små skutt håller hon på att bo in sig i sitt
nya hem, i lördags hämtade vi henne. Lilla Tintin.
När det har gått en tid så kommer jag säkert att lägga upp något foto på henne.
Annars kämpar jag vidare, tar en liten stund, ett kort ögonblick i taget.
De där tårarna trängs hela tiden under mina ögonlock. hopplösheten.
..men jag vill tro att det blir lite bättre ialla fall.
Systers årsdag närmar sig nu. Saknaden och minnena finns här, inom mig och runt omkring.
Vissa stunder vill jag endast ligga ihopkrupen och gråta tills inga tårar finns kvar.
(det borde varit jag..)
Vikten kryper nedåt, jag kan ibland känna det, men styrkan att ta mig upp
känns så långt bort.
Etiketter:
Anorexi Bilder Cancer Du lämnade mig för tidigt Saknad Storasyster Tankar Vilsen i mig själv
Bilder Cancer Du lämnade mig för tidigt Saknad Storasyster Tankar Vilsen i mig självKärleksbroderi
Jag syr ihop våra hjärtan
broderar
med silvertråd
och
glitterpärlor
så våra hjärtslag
är tillsammans
för evigt
Etiketter:
Bilder Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt Känslor Livet Saknad Storasyster Trasigt hjärta Vänskap
Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt Känslor Livet Saknad Storasyster Trasigt hjärta VänskapSaknad
Jag jagar din
skuggbild
då dina fotsteg
raderats
av
mina tårar
Sommarsång till dig
Jag sjunger
en sommarsång syster
och hoppas att du hör
havsmelodierna
mina läppar formar
som en hyllning till dig
Jag samlar blommor
i en korg syster
och hoppas att du ser
midsommarblommorna
mina händer plockar
som en gåva till dig
Jag vandrar barfota
på grusvägarna syster
och hoppas att du känner
pulsslagen
mitt hjärta andas
när jag tar din hand i min
som ett kärleksmotiv till dig
Jag sluter ögonen
vid din grav syster
och önskar att du
satt bredvid mig
igen..
Etiketter:
Bilder Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt Känslor Saknad Storasyster Trasigt hjärta Vilsen i mig själv Vänskap
Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt Känslor Saknad Storasyster Trasigt hjärta Vilsen i mig själv VänskapKan du vara livlinan jag saknar
Himlen borde inte funnits om
det inte var meningen att vi skulle försöka nå den
försökte jag tänka idag
igår var dagen jag lovade inte skulle se ut precis
som den gjort
kanske är jag starkast i världen
kanske finns det ingen som är så svag som jag
jag tror jag behöver två livlinor idag igen
vill du vara en utav dem?
Kan du vara min horisont när allting faller?
..du är redan det stora hålet i mitt hjärta.
Etiketter:
Bilder Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt När allting känns för svårt att hantera Saknad Storasyster Trasigt hjärta Vilsen i mig själv Våga be om hjälp
Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt När allting känns för svårt att hantera Saknad Storasyster Trasigt hjärta Vilsen i mig själv Våga be om hjälpTiden som försvann
Förra sommaren tänkte jag att till jul, då ska jag må bättre, men så blev det inte.
Sedan satte jag nya mål till våren, men jag kämpar med blod svett och tårar emot ångesten, det är
inte anorexin som förlorar utan jag. Tomheten växer och gör ont, men jag vill inte ge upp.
Tänker inte ge upp.
Trots att det är så mycket enklare att släppa taget och hoppa utan mark att landa på.
Utmaningen är att stå kvar och kämpa med näbbar och klor, emot ångesten, emot alla dumma tankar
som vill få mig att gå ned mer och mer i vikt. Visst tror jag att jag skulle må bättre då, bara
några kilon till. Eller?
DUMMA ANOREXI!!!
Livet kan bli bra. Livet ska bli bra. Just nu är det bara alldeles för svårt att våga tro på.. men jag
står kvar och kämpar så gott jag kan. Om hopplösheten ändå kunde växa sig starkare än ångesten.
Lite, lite starkare än ångesten.
Det gör ont att erkänna hur
SVÅRT det är att LE ifrån INSIDAN.
Blir ledsen över att tiden går utan att jag är med och andas med er andra.
Verkligen andas.
Etiketter:
Anorexi Att kämpa för livet Bilder När allting känns för svårt att hantera Saknad Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Bilder När allting känns för svårt att hantera Saknad Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändringDen jag borde ha varit
Tomheten är stor. Ekande. Jag saknar hon som jag borde ha blivit, den som aldrig blev levande.
Ett oskrivet brev, men ändå till bredden fylld utav olästa ord. Öppen och sårbar.
Förlorad.
Jag saknar det livet som jag borde ha fått, som jag borde placerat mig själv i, men allting blev så fel.
Någon kom och tog. Förstörde och sedan blev det aldrig som det skulle.
Jag vill ha ett liv.
Etiketter:
Anorexi Att kämpa för livet Barndom Bilder Incest Saknad Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Barndom Bilder Incest Saknad Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändringNi står där stadigt vid min sida
Så har jag klarat av denna dagen med. Tandläkaren tog mycket längre tid än vad jag hade tänkt, men trots
att jag fick en ångestattack så hjärtat skenade iväg, känns det skönt nu. Att jag klarade av att vara där
under så lång tid. Att jag klarade av att vara borta under nära på halva dagen, ja än mer än så. För mig är
det en seger. Snälla och förstående tandläkare som lyssnar då ångesten griper tag i mig. Får mig att
andas igen, lite lugnare. Tycker inte det är jobbigt att gå till tandläkaren, så där ligger inte problemet.
Det finns inom mig själv och jag tog mig igenom den!
Igår kväll fanns den stora saknaden hos mig. Fick magen att dra ihop sig och de där tårarna ville komma
fram, men jag släppte aldrig fram dem. Tårarna.
Under alla dessa åren som jag har kämpat med min anorexia så har samtidigt många vänner sakta, sakta
dragits åt ett annat håll. Antingen så har jag inte orkat varken psykiskt eller fysiskt.
Att träffas, vara mitt bland de andra, är svårt då jag inget hellre vill än att få försvinna. Min tandläkare
frågade mig idag om jag mådde dåligt över att det tog så lång tid. Hon märkte även av min hjärtklappning
och blev orolig, men det var bara ångesten som spökade. Jag lyckades svälja ångesten och stanna kvar!
Undviker speglar och att se på mina egna fingrar, händer, armar, ben eller ens mitt hår är SVÅRT!
JAG TYCKER VERKLIGEN INTE ALLS OM MIG SJÄLV!
Och det börjar bli för svårt nu..
Jag vill så gärna träffa kompisar och andra. Hitta på roliga saker eller bara sitta och prata. Sitta tyst bredvid
varandra och se på en bra film Åka ut till sjön och drömma oss bort. Ventilera tankar fram och tillbaka.
Slippa vara ensam så mycket som jag är. Ensam i mig själv. Mamma ställer upp enormt mycket och jag
älskar henne så, men jag saknar även kompisar och den andra biten av familjen. Hur många gånger har jag
inte blivit sårad över att ha väntat på att någon skulle komma, men aldrig dök upp. Orsaken har jag
sedan fått veta, de tyckte att det var alldeles för svårt att se mig avmagrad. Jag var inte längre "jag".
Jag var anorexin. Förlorad i mig själv.
Sedan har jag själv dragit mig undan mycket trots att det inte varit vad jag själv velat.. men jag orkade inte.
All kraft går till att finnas kvar i mig själv, med mig själv.
Snart är det påsk och jag önskar att den blir så fin den kan. Nu vill jag ha tillbaka fräknarna på näsan.
Jag längtar efter sommaren. Detta året ska jag till havet, om så bara för att känna vinden i håret, lyssna på
måsarna, hoppa över maneter på stranden och plocka snäckor och släta stenar.
Gå längs strandpromenaden och sitta på klipporna. Försvinna bort i drömmarna en stund.
Jag vill känna mig fri i fantasin.
Etiketter:
Anorexi Bilder Känslor Saknad Vakna upp i min verklighet Vänskap Våga tro på en förändring
Bilder Känslor Saknad Vakna upp i min verklighet Vänskap Våga tro på en förändringDu lever i hjärtat
Dina vackra ögon
tindrar
då du faller ner
från himlens portar
långsamt
dalande
med en doft av
jasmin
tänder du regnbågens
färger
med toner från dina
vingars slag
i mina ögon
tränger tårar fram
gnistrande
likt ditt
leende
i hjärtat lever
du kvar
Etiketter:
Bilder Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt Känslor När allting känns för svårt att hantera Saknad Storasyster Trasigt hjärta Vilsen i mig själv
Cancer Dikt Du lämnade mig för tidigt Känslor När allting känns för svårt att hantera Saknad Storasyster Trasigt hjärta Vilsen i mig själv
