Vi hittar inget bra sätt
Jag behöver inte lämna någonting
bakom mig
för allting följer med fast som spår
jag har suttit ensam på tåg
längtat hem
längtat bort
saknat något
ångrat mig
och det är alltid när jag bestämt mig
som jag vet att det
är försent
efter färden på rälsen
spricker himlen eller kanske jag
gråt är inte ovanligt
men det är mer vanligt att jag
faller tillbaka
in i dimman
bort från omvärlden
bort från trafiken och tågen och livet som avtar
städer känner mig
de vet att det är då jag känns levande
något att ta på
alltså känna inte missbedöma
mina andetag kanske sätter spår
på dina fönster
runt mig och inom mig
men de försvinner med tiden
liksom allt annat som avtar
och jag
det som blir kvar av mig
bara säckar ihop
av inga krafter kvar
Tomten jag vill ha en riktig jul en sån som man har när man är liten..
Nu har vi kommit in i december och snart är det dags att tända det andra ljuset. nu har jag ingen adventsljusstake, men får tända ett extra ljus någonstans ändå. Julen närmar sig och jag önskar att den blir så mycket bättre än de senaste. Ska jag vara ärlig så har den inte varit sådär riktigt bra på väldigt många år.
Vi kommer inte att bli många alls, vilket är skönt. Ska vila så mycket som möjligt innan och hoppas att ångest och panik håller sig på långt avstånd. Inga tårar i år. Inte denna julen.
Hur det blir med maten? Antar att det blir min vanliga sallad med kokt blomkål. Lugnast så och jag tycker verkligen inte alls om julmaten. Klarar inte äta "vanlig mat". Att det ska vara så SVÅRT!
Nej, jag blir bara ledsen när jag tänker på hur svårt jag har med att äta... Funderar på att se en film ikväll eller bara krypa ned under en filt och vila lilla huvudet. Alldeles för många tankar, som vanligt.
Alldeles för mycket som jag skulle vilja göra, men ständigt glömmer bort.
Minnet krymper verkligen med vikten. Börjar längta efter snö som lyser upp. Det är alldeles för mörkt nu och kallt. Var med en fin vän på julmarknad i lördags och det var så att benen nästan bröts itu. Bara att bita ihop och stå ut, men så mysigt att äntligen träffa bästa vännen. Inte var det mycket till julstämning ute. Även om de fått fram de blåa pingvinerna på ön. Kan inte annat än att le åt de små halvfåniga blå lysande pingvinerna. Kameran låg snällt i väskan hela tiden. Synd, men det kommer fler tillfällen.
Jag vet att det finns kommentarer som jag inte svarat på än, men det kommer. Jag har helt enkelt inte haft någon ork till att sitta här och jag känner att jag vill ha tid för det riktigt. Nu blir det filten.
Jag lovar ingenting mer än att jag finns
Vänskap..
Att veta att du finns för mig
Att veta att jag finns för dig
Att veta att tillsammans klarar vi allt
Med dig vid min sida känner jag mig stark
Du får mig att le när solen gråter
Du betyder allt för mig.
Tack för att just du finns!
Glöm inte bort att ta hand om varandra.
För ett ögonblick kunde jag ana ett leende ifrån solen i mitt ansikte
Mina tankar är utspridda och allt jag kan fokusera på är ett vitt, blankt pappersark. Det ligger där och väntar på att bli överfyllt av livstecken. Bokstäver, ord, meningar, krusiduller och streck om vartannat, men jag tror att jag lämnar det precis så. Vitt och blankt. Återkommer senare eller imorgon, vem vet.
Det blev lite nya fotografier tills batteriet plötsligt var för trött och jag hade inget extra med mig. Jag hade sjunkit ned till marknivå, bokstavligen och hade funnit ett perfekt litet motiv.. men det gick ju inte.
Det blev lite nya fotografier tills batteriet plötsligt var för trött och jag hade inget extra med mig. Jag hade sjunkit ned till marknivå, bokstavligen och hade funnit ett perfekt litet motiv.. men det gick ju inte.
Kanske går förbi en annan dag. Det gjorde ont i rygg och ben, stack som knivar i höfterna för varje steg jag tog. Valde att ingenting säga för solen sken i mitt ansikte och visst log den lite grann.
Saker ni inte visste om mig
Jag vickar på fötterna när jag inte kan somna
Jag begravde småfåglar och husflugor när jag var liten
Jag döpte alla husflugor till Pelle
Jag klädde ut mig till en smurf med en stoppad strumpa på huvudet
Jag trodde länga att mina ögon var blå, men de är blå-gröna
Jag är 1.74m över havet och ändå ser jag inte stranden mer än i drömmarna
Jag älskar att fantisera om saker och ting
Jag är rädd för eld och djupt vatten
Jag har varit nära att drunkna i havet
Jag var många gånger livrädd när jag tågluffade
Jag ville bli författare, konstnär, delfinskötare och ridlärare när jag var liten
Jag drömmer om att simma med delfiner
Jag skulle vilja hoppa fallskärm och åka luftballong men
Jag är höjdrädd
Jag blir lite irriterad om jag upptäcker att de missat färga en liten detalj i tecknade filmer
Jag förstår inte vitsen med Ahlgrensbilar i olika påsar efter färg, smakar de så olika?
Jag är grym på pussel
Jag brukar sjunga på nätterna när jag inte kan sova
Jag tycker inte om när andra tuggar med öppen mun
Jag skulle ta med mig papper, penna och en kamera till en öde ö
Jag blev förtvivlad när min älskade Snobben trillade i en damm och mamma hängde upp honom i ÖRONEN för att torka
Jag vågar inte tända en gammal hederlig grill
Jag blir helt tyst när någon säger att de inte hör vad jag säger
Jag måste kämpa för att inte skriva världens minsta namnunderskrift
Jag funderar på att tatuera mig
Jag älskade att skriva långa berättelser när jag var liten
Jag har gått fram till en främling och sagt att han är söt
Jag längtar efter att göra snöänglar
Jag får lätt hicka av färska champinjoner
Jag är född skorpion och har en tvilling
Jag skulle vilja vara ditt gosedjur om jag fick välja djur
Jag undrar om det är någonting speciellt som just du vill veta om mig?
Plötsligt var de inte längre tre
Det var en tid sedan nu då några små ugglor fick lite liv här i bloggen. De glömdes bort och var länge endast tre små stackars ugglor, med en tom ram bredvid sig i hyllan. Tre små ensamma ugglor som inte visste vem eller vad som saknades.
Plötsligt en dag så kröp den sista lilla ugglan fram och idag tog jag mig tid att föreviga även den. Så nu är det fyra små ugglor som trivs fin-fint tillsammans, tätt intill.
Fyra små ugglor satt på en gren.
Next time you look at yourself in the mirror, instead of saying something negative about yourself say something positive
Fredagmorgon och det känns lite bättre. Hjärtat är inte lika tungt som igår. Började en sen kväll igår med att sätta på ytterligare en film. Vit Oleander som jag inte sett på så länge, men till slut stängde jag ändå av. Behöver sömnen och även om jag trodde att jag aldrig skulle kunna somna, så gjorde jag det. Och varför berättar jag detta helt ointressanta virrvarr? Morgontrött och frusen.. Mycket som jag både vill och behöver få gjort idag så snart måste jag vakna till lite grann.
Jag ska försöka hålla kvar denna känslan som jag har. Krama den lite lätt, men ändå lagom hårt för att den inte ska springa bort. Ni vet väl att känslor inte bits, de gör bara för ont om ni kramar er fast vid dem för hårt. Tänk dig själv om någon tar ett hårt grepp och vrider runt dig som en trasa. Det gör ju jätte ont och klart då att du skulle bita tillbaka! Idag ska jag försöka tänka positiva tankar. Försöka.. försöka..
JAG SPARAR PÅ KÄNSLAN OCH LÄGGER DEN I MIN FICKA.
Här ska jag leva här ska jag dö så jag håller krampaktigt fast i dig
Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller åt vilket håll.
Jag vill känna att jag räcker till. Att jag är helt okej precis som jag är, eller just därför. Det känns som om tiden aldrig riktigt räcker till. Jag vill leva, jag vill andas, jag vill springa ikapp med livet tillsammans med er. Inte stå på samma ställe och trampa luft. Ångesten är tät i natt. Känslan är för stark och jag får ingen ro. Nu skulle jag behöva alla de där dygnen av feberkoma.
Jag vill bli fri ifrån denna sjukdomen, fri ifrån mitt eget fängelse!
Årstiderna ändrar färg och jag känner så tydligt hur mycket jag saknar. Hur många som jag saknar..
När allt kommer omkring så är det med mig själv jag måste leva. Den tanken skrämmer mig, för vem vill leva tillsammans med mig? Ensamma tårar och tomma ord i natten.
Om du frågar mig vad jag vill och vad kampen betyder för mig så skulle jag svara..
Att jag vill kasta höstlöv i luften och se hur de dansar tillbaka genom luften och landar i mitt ansikte.
Att jag skulle vilja rulla omkring i en alldeles perfekt ihopsamlad lövhög, precis som när jag var liten.
Att känna vinden emot mitt ansikte och känna att dagen är helt perfekt som den är.
Att få sitta och prata igenom nattens alla timmar om allt roligt som hänt under dagen.
Att slippa känna alla måsten och alla krav.
Att få se syskonbarnen växa upp och dela alla minnen i en ask.
Att få känna hur det är att slippa denna ångest över precis allting.
Att glömma bort hur det är att känna sig tom och meningslös.
Att hitta tillbaka till livslusten och glädjen över att bara vara.
Att ha energi över till allting som jag vill.
Att aldrig mera säga "jag åt nyss".
Att veta att jag aldrig mer kommer att vara så ensam.
Att kunna känna frihet.
Att inse att det inte alls betyder perfekt att vara "smal".
Att älska livet.
Att våga äta vad och när jag vill.
Att glömma bort ordet kalorier.
Att hitta tillbaka till mitt leende, mitt riktiga leende.
Att veta att imorgon är en dag med nya möjligheter och inte bara tårar av ensamhet.
Att ha ork att se allting världen har att ge.
Att känna att livet visst är till även för mig.
Att kunna känna mig fin för den jag är.
Att aldrig ljuga för mig själv genom att aldrig egentligen finnas.
Att våga lita på att andra stannar kvar.
Att våga tro på att jag är speciell för någon.
Att aldrig mer hata mig själv.
Att ha all tid i världen till att lära känna dig och dig och dig.
Att sluta jämföra mig själv med andra.
Att hitta tillbaka till motivationen.
Att få krafterna tillbaka som jag tappat på vägen.
Att våga gå dit jag aldrig tidigare varit.
Att vara vän med min egen kropp.
Att våga titta i spegelbilden och le.
Att slippa känna all denna smärta.
Att ha kraft och mod att säga "nej".
Att kunna stå upp för mig själv.
Att få vara med när vännerna träffas över en fika eller pratstund.
Att kunna säga "jag mår bra" och verkligen mena det.
Att dansa hela natten lång och glömma bort varför jag grät senast.
Därför att det helt enkelt bara finns en av mig och det är jag.
Ändå sitter jag här och vet inte åt vilket håll jag ska gå?
Lägg din hand mot min kind och visa mig vägen
Det är svårt att inte älska hösten när den ser ut så här. Nu har det gått en tid sedan jag skrev någonting och jag har helt enkelt inte alls haft ork. Jag har länge känt mig enormt nedstämd, nästan så långt ned jag kan komma. Jag har försökt att inte visa utåt hur det känns inuti, försökt att hålla en fasad för att inte visa någon hur trasig jag verkligen känner mig. Sedan åkte jag på en riktig förkylning med feber och en hals som kändes mest avskuren med en trubbig kökskniv. Tiden har mest tillbringats ihopkrupen i fåtöljen, sovandes.
Nu har jag varit feberfri sedan igår morse och äntligen börjar jag komma tillbaka till mitt vanliga jag. Förhoppningsvis piggare jag. Trots allt tvillingbror min, det är våran födelsedag! Grattis kramar till dig och mig.
Tidigt i morse tassade jag ut för att slänga sopor och ärligt talat, jag trodde inte att jag skulle klara av trapporna upp igen. Jag vet att det har varit betydligt svårare med maten en lång tid nu. Svårare än vanligt och just nu har jag lite panik över viktnedgång. Samtidigt som jag är så medveten om att risken är stor att jag känner tvärtom imorgon, eller om några timmar, några minuter. Det är det som är det svåraste med min anorexi.
Att jag tror att jag har en kontroll som i verkliga livet är långt härifrån. Jag tror att jag är så mycket större än vad sanningen visar.
Det är svårt att lära sig älska sig själv.
Vem vet idag kanske jag har mer tur på min sida. Kanske kan denna dagen bli så mycket bättre.
Om att samla löv och ändra färgernas kontraster
Först måste jag lära mig att livet inte alltid behöver vara så skrämmande som det känns. Att våga lita på andras ord istället för de som ekar ilsket i tankarna. Jag vet inte hur lång tid som det kommer att ta, men jag hoppas att orken räcker till. Att jag kommer att nå fram. Slåss med tankarna på att vilja rasa i vikt
. Slåss med ångest och hopplöshet. Slåss för att orka kämpa framåt.
Idag har det varit grått. Så det känns ialla fall. Ett oväntat telefonsamtal fick mig att på ett par minuter ta mig ut och nu är jag inte längre blond utan, håll i er! Brunett!
Jag som i vanliga fall skyr allt som har med min egen spegelbild att göra, kommer att få en liten chock imorgon bitti. Nej.. jag kommer säkert ihåg dagens färgskifte med ett leende. Det har varit en lång "terapi" och väntan på att det äntligen ska bli av och vi tyckte att det inte var någon idé att göra det innan sommaren då det ändå bleks utav solen. Lite fler förändringar kommer så småningom, men dem håller jag för mig själv just nu.
Lite måste jag få hålla för mig själv.
Annars börjar magen att krampa allt mer och jag är rädd att natten kommer att bli lång. Orkar verkligen inte med att den ska strejka, skrika, krampa. Inte nu, snälla! orkar inte tillbringa timmar ihopvikt av denna värk!
Dagen då jag samlade ihop höstens vackra löv tycks plötsligt så långt bort. Alldeles för långt bort.
När månen målar världen
Det finns så många
förnimmelser av dig
i nattluften
när månen målar världen
i silver
och
skuggorna långsamt
klättrar upp
på höften
det finns så många
sagor om dig
i
trädtopparna
när nattsvärtan möter
horisonten
i
skimmer
och
stjärnorna faller
för att landa
på
huvudet
Trasiga kanter samlade under min kudde
Jag tappade ÄLSKAR i golvet för länge sen
försökte laga det men skar mig
Du gav mig HATAR istället men jag bröt sönder det
i småbitar
det blev för tungt för mig att bära
Nu sitter jag ensam och tejpar
men minnena är vassa och jag blöder redan
Så många bitar som fattas och jag har glömt hur de satt
de enda som passar är ÄL TAR
jag sparar det under kudden fast det gör ont och har
trasiga kanter
Som vackrast när den faller för dig
Första Oktober och jag vet inte om jag kan bli tröttare än så här. Alla tankar på att gå ut med kameran och prassla bland alla vackra löv, får jag lägga på hyllan lite till. Energin ligger långt under noll. Det är så synd nu när naturen är så vacker och när livet borde le emot oss alla. Ja, till och med för mig.
Det tråkigaste är att jag har en sådan huvudvärk att jag inte ens tål dagsljuset. Så persiennerna skiljer mig ifrån livet utanför. Kudde, filt och en underbart mjuk liten kanin i mitt knä. Det får bli min dag tycks det.
(hatar verkligen hatar allting som har med min spegelbild att göra..)
Hösten är som vackrast när den faller för dig.
Smått och gott.. litet och stort
10 saker jag tycker om
Att vakna med solen i ansiktet efter en natt med skön sömn (utan mardrömmar)
Att höra en sms-signal ifrån min mobil och läsa orden "jag tänker på dig och saknar dig finaste vännen"
Att mötas av en gosig kaninpuss på morgonen
Att ha en dag framför mig utan en massa krav ifrån mig själv över allt som jag måste göra
Att kunna få ro till att teckna och måla i flera timmar
Att någon gång kunna lägga undan alla de där tunga tankarna om att livet känns så ensamt
Att få göra någon glad genom en kram eller några små ord på ett papper
Att få sitta och skratta tills kinderna gör ont
Att tillbringa hela dagar ute under den allra varmaste sommarsolen
Att drömma mig bort till en annan verklighet
9 saker som jag tycker mindre om
När jag ligger och vrider mig igenom nätter utan att kunna somna av ångest
Människor som tycker att de är så mycket bättre än alla andra
Att det finns de som inte bryr sig om att det sårar att höra deras kommentarer om hur jag ser ut
Dagar då jag helst av allt vill försvinna ifrån mig själv
Att anorexian förstört så många år av mitt liv
Att frysa trots flera lager med kläder
Samtidigt som jag inte vågar sova med fönstret stängt av rädsla över att svälla upp i vikt
Ångestattacker
När tårarna inte vill sluta tränga fram även då jag står nära personer som jag inte ens känner
8 saker som jag vill göra i framtiden
Flytta till en annan lägenhet och inreda den precis som jag vill ifrån topp till tå
Tillbringa varje minut av sommarens dagar vid havet
Resa med allra bästa vännen till platser som jag nu drömmer om
Träffa den största kärleken
Ägna timmar åt färger, penslar, blyertspennor och ritpapper, dag som natt
Kunna skratta anorexian i ansiktet och säga att "jag vann över dig!"
Skriva klart på min diktbok
Måla nya tavlor att fylla väggarna med
7 sätt att vinna mitt hjärta på
Älska mig för den jag är och påminn mig om det ofta
Krama mig ofta
Var alltid ärlig
Skratta tillsammans med mig
Visa att du är intresserad av att veta vem jag är innerst inne
Lämna mig aldrig ensam då jag behöver dig som mest
Våga visa dina drömmar för mig så vi kan dela dem tillsammans
6 saker som jag ofta funderar på
Framtiden
Min anorexia
Meningen med livet
Saker som jag vill göra men ofta hindras av på grund av just anorexian
Om det kanske vore lättast ifall jag inte fanns
Ensamhet
5 saker som jag är rädd för
Att aldrig kunna bli frisk ifrån anorexian
Att alltid vara ensam
Döden
Livet
Mina tyngsta tankar
4 ord som beskriver mig
Fundersam
Blyg
Kreativ
Snäll
3 saker som jag längtar efter
Friskhet
Sommarvärme
Vänner
2 favoritsaker
Mina blyertspennor
Kameran
1 sak som du kanske inte visste om mig
Att en av mina allra bästa dagar tillbringade jag på en hästrygg tills jag bokstavligen trillade ihop av trötthet
Just let me fly away
Känner du dig tjock? Känner du dig alldeles för smal eller för tråkig, osynlig eller för söt. Kanske du tänker att du skulle vilja smälta in bland alla andra normala människor. De som räknas precis lagom?
Lagom, vilket intetsägande ord!
Jag önskar att jag kunde få känna mig alldeles speciell för dig och för mig.
Speciell om så endast för ett kort ögonblick, så att jag vet vad jag har att längta efter.
Lyckan över att ha någon vid sin sida så långt ifrån men ändå så nära är sådant som får mig att orka
Jag erkänner, jag är långt ifrån så stark som jag ni kanske tror. Eller så är jag för blind att alltid kunna se oron i era ögon. Kanske jag är för bra på att tränga undan de mesta svåra känslorna, som ett sätt att överleva i uppförsbackar. Jag måste erkänna att det går inte en endaste dag utan att jag bryts itu då jag sitter ensam och inser hur svårt jag har att ta mig vidare.
Det är då som jag är lycklig över att ha så fina och underbara vänner. Som stannar kvar trots att jag ligger där och säger att jag inte längre orkar. Att ni stannar kvar trots allt, att ni orkar när jag inte orkar.
Det finns inte ord som kan förklara nog hur mycket det betyder för mig. Hur mycket ni betyder för lilla mig!
Du slet loss stjärnorna
Jag har ännu
inte glömt
natten
då du slet
loss stjärnorna
och slängde dem
i en slarvig hög
på marken
trampade på dem
stampade på dem
för att sedan
plocka upp flisorna
i din hand
och säga
ibland måste
man döda
natthimlen
för att få
en morgondag
There are two ways of spreading light, to be the candle or the mirror that reflects it
Lördag och höstkylan tränger under huden. En dag då jag mest av allt tillbringar tiden med att fantisera om en sandstrand, palmer och kristallklart vatten så långt ögat kan nå. Nu är det inte så, istället har jag lekt lite mer i datorn och några små ord till er som finns där bakom periferin (lite fler kommentarer vore roligt och kanske ni har några små önskemål, några funderingar, frågor eller vad som helst som jag kan ägna lite tid åt)
Det är aningen för svårt att hantera gråten.
Ska jag gå ut och springa bort "tjockkänslorna" eller slåss med dem på egen hand, men ensam är inte stark och det har jag säkert tröttat var och varannan med redan. Hur ska jag kunna ta mig vidare?
Kan jag ta mig vidare? Livet blev så fel, så fel och jag vill så mycket mer än det här.
Ville bara sprida lite KÄRLEK till er!
Ta inte den kortaste vägen utan ta den vackraste
Spring inte fram i livet utan att andas. Utan att reflektera över även de små sakerna, de som du annars kanske missar. De som glimmar i höstsolen dagar som dessa. Stanna upp och låt dig få tid att andas ut sakta.
Åh, jag känner mig tusen gånger lättare efter att tagit ett stort val ikväll. Att välja bort en person som under många, många år har tryckt ned mig alldeles för många gånger. Som har sårat och krossat medans andra sett på utan att kunnat agera.
Jag gjorde valet och jag känner mig stolt och glad. Liten klapp på axeln *fniss*
Det ska tydligen bli regn imorgon, men det gör inte så mycket. Kroppen är i stort behov av vila ändå.
ÄKTA VÄNNER ÄR DET SOM FÖRGYLLER MIN LILLA VÄRLD!
Som att inte riktigt veta
Orden
är du
medan
jag
bara är
deras
mellanslag
