Jag vill måla om hela världen


Någon sa att.. "Du är vacker", men allt jag hör är att då måste jag vara tjock, ful.Orden vrids om och jag får ingen rätsida på dom. Överallt skrivs det om hur långt någon har sprungit, hur många kalorier som förbrukats och om träning morgon som kväll. Överallt är det en press på att vara bäst, nyttigast.
Mitt i allt sitter jag och vill skrika att det räcker nu!
Hur ska jag kunna lära mig att ens se min egen spegelbild när verkligheten är en jakt på utseende?
Det är så svårt för samtidigt behöver jag ibland få höra om jag verkligen är alldeles för smal..
 
men jag är livrädd för att svaret skulle vara att "det är du inte"!!!
 
Kanske ska ta fram en svart tuschpenna och rita en glad streckfigur på spegelbilden och sedan fylla ut alla ytor med glada färger. Precis så mycket så att jag slipper se mig själv och låtsas vara någon annan.
Hur många gånger har jag inte snubblat över alla som lägger upp bilder på fikaträffar eller kvällsmys och tänkt att det är så jag också vill ha det. Jag vill fylla min blogg med foton på fint upplagd mat, men jag är så långt därifrån.
 
Så tappar jag alla orden för allting gör mig ledsen. Hatar detta så kallade liv!
Jag hatar anorexian!
 
 
 
 




Ett steg för livet


Sitter här med min ljusrosa pyjamas och hjärtat hoppar snart ut genom fönstret.
Det fattas några knappar, men det är ingenting med tanke på alla känslor som slår alldeles för fort. Jag skulle vilja ställa mig upp och skrika HJÄLP MIG!    KRAMA OM MIG!   SE MIG!
..men vem skulle höra mig nu eller ens imorgon eller nästa dag.
Vem skulle lägga en tanke på att krama om mig så jag inte går sönder lika fort som nu?
Vem kan se mig när jag alltid känner mig som en fläck i tapeten. Du vet en sådan där fläck som du vet finns där, men inte kan få bort så varför bry sig?
 
Panikångesten växer sig allt starkare och om jag inte visste vad det var skulle jag tro att jag håller på att dö!
Vet inte vart jag ska ta vägen!   a - n - d - a - s   ALLTING SNURRAR RUNT!
Det är nu som jag borde få leva och känna våren krypa fram. Solen skiner, men jag har länge varit långt ned i anorexins klor. Ångesten har blivit så mycket starkare och jag har känt mig så ensam. Vill inte prata med mamma om hur dåligt jag mår.. Så mamma, om du läser detta förlåt för att jag inte klarar mig så bra.
Jag vill. Jag vill springa i gräset i sommar.
Jag ska springa i gräset i sommar.. i alla fall medans jag sover.
 
Känner mig precis som fläcken på tapeten. Ingen bryr sig om att fråga hur det verkligen är. Jag drar mig undan för att inte längre bli lika sårad. För vet ni vad?
 
Jag gråter tårar som ni inte vill se trots att ni sitter på en kuddes avstånd.
Det gör mig ENSAM.
 
 




Sometimes you have to just let go and see what happens

 
Lev livet för det kommer aldrig tillbaka en gång till.. ord som gör att jag nu nästan gett upp alla försök att få andra att förstå hur mycket jag kämpar!
Orden kommer oftast ifrån någon som inte alls har en aning om hur det är att sitta ensam och slåss emot all ångest precis hela tiden.. eller ifrån någon som blivit frisk, eller ger det intrycket. Känns det bättre att vara en av de som misslyckas? Nej!
Jag känner mig allt mer misslyckad och värdelös!
Påsken har nyligen kommit och gått förbi mig. Är inte alls så mycket för att klä hela lägenheten i gult och kycklingar överallt. Så en dag hittade jag mina små målade äggkoppar. De brukar ha sin plats varje år, men nu tittade de fram tillsammans med små miniägg och morötter under en tidigare pysseltid.
 
 
De har en speciell plats för mig. Inom mig.  Även om de inte har varit använda så vet jag hur mycket min syster älskade dessa äggkoppar. Minns att jag målade några till henne.. undrar var de är nu. Hoppas att de kommit till glädje. För mig är det systerskärlek jag känner när jag tittar på dom.
Nästa år ska ni få en ny plats och då även någon liten kyckling till påsk. Nu blev det lite svårt att hitta resten i samband med flytten. Orkade inte vända upp och ned på varje kartong heller  ;)
 
 
 Ååååh, jag försöker att skriva mer upplyftande idag, men jag mår verkligen inte alls bra!
 

JAG KÄMPAR SÅ MYCKET MER ÄN VAD NI HAR EN ANING OM!