För ett ögonblick kunde jag ana ett leende ifrån solen i mitt ansikte

Mina tankar är utspridda och allt jag kan fokusera på är ett vitt, blankt pappersark. Det ligger där och väntar på att bli överfyllt av livstecken. Bokstäver, ord, meningar, krusiduller och streck om vartannat, men jag tror att jag lämnar det precis så. Vitt och blankt. Återkommer senare eller imorgon, vem vet.
Det blev lite nya fotografier tills batteriet plötsligt var för trött och jag hade inget extra med mig. Jag hade sjunkit ned till marknivå, bokstavligen och hade funnit ett perfekt litet motiv.. men det gick ju inte.
Kanske går förbi en annan dag. Det gjorde ont i rygg och ben, stack som knivar i höfterna för varje steg jag tog. Valde att ingenting säga för solen sken i mitt ansikte och visst log den lite grann.



JOSEFINE ANDERSSON

sv: Kolaaktiga och riktigt jäkla söta - dundergoda!! :]
KRAM

Svar: Oj, det hade jag aldrig kunnat gissa att de smakar som! Blir nyfiken så får se när tillfälle ges att få smaka sådana :) Ha en skön måndagskväll. Kram <3
Lilla hjärtat

2013-11-18, 14:18:35      http://josefineandersson.se



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR