Äntligen, äntligen har jag tagit mig till djuren igen. Saknat och längtat i en evighet. Även om det bara blev en snabb genomfart på väg hem så fyllde det på energi.. Spanade in kossorna längre bort så om det är lika fint väder imorgon och kroppen inte är för dum emot mig, får de agera modeller. Mardrömmen ifrån tidigare sommar då jag klickat av många foton som jag var nöjd med *poff* så råkade jag

TÖMMA HELA KAMERAN! Gissa vem som är försiktig.

Idag har jag varit igång hela dagen. Måste erkänna att ångesten tog över till slut. Så svårt att lyssna på kroppen och även tankarna. Den linjen mellan normala promenader till att hamna i ett tvångsmorionerande. Jag brukar hinna känna varningssignalerna, men så blev det inte idag.

 

Skönt att få vara ute. Trots allt så har jag varit ingrodd i tapeterna länge nu. Lite komiskt när jag på morgonen gav upp för alla dessa samtal ifrån försäljare, så jag svarade. En tjej pratar på och sedan frågar hon hur gammal jag är och sedan "Ååh, du låter så söt och liten på rösten... tänkte fråga om du är över 18 år" .

Minns när de frågade om jag var barn eller vuxen på en buss!

Tokiga världen.. eller sjuka världen.

 

Varit med mamma och hjälpte henne att rensa rabatter och jag klippte även till några buskar.

De var i stort behov av lite stryk, haha.. Ville inte ta för mycket eftersom husägarna inte är hemma. Kanske hinner dit i helgen. Måste orka.

Annars har dagarna varit allt ifrån de värsta, djupa dalarna till lite kvällsmys i tisdags  :)

 

mamma läs

snälla mamma

läs grodan

grodan och kärleken mamma jag vill

att du läser

grodan och kärleken

 

som

som när

du vet

när jag var liten

bara barn och

du läste den varje kväll

 

jag ritade på sidorna när du inte såg

men du log och läste

log och läste

ändå varje natt

 

mamma läs

snälla mamma

läs grodan

grodan och kärleken mamma jag

sover

utan mardrömmar då mamma

 

säg inte att jag är

är för gammal

 

Varje gång jag tänker gå till bron

för att hoppa

Så springer du dit i förväg..

 

med en STOOOR

 

blå

rund

studsmatta

Godmorgon till en ny dag. Så trött efter att återigen börjat komma in i en period av att inte kunna sova.

Magen krampar så fruktansvärt mycket och det är bara att försöka stå ut. Försöka sitta, försöka ligga eller försöka stå som en krökt ostbåge med en hel låda av VASSA KNIVAR i magen! Ingen idé att söka sig till sjukhuset. För det första så är det inte att bara åka till akuten ens när handleden bröts itu och vinkade sig som ett trappsteg. Nej, först ta sig till Vårdcentralen för att de ska bedömma om det är akut (nu syntes det direkt att den var av - jo, tack!).. sedan hitta någon som kan köra upp mig. Vänta och vänta. Få lite dropp och orden om att det beror på min långvariga svält. Hatar anorexin. Verkligen hatar och börjar gråta över hur livet är så förstört.

Jag har varit så känslomässigt nedbruten länge nu. Gråter så fort jag tappar en penna i golvet!

 

Imorgon är det väl en vanlig dag. Måste få tag i min läkare om nya recept på alla mediciner. Snart sommar och ingen aning när hon slutar. Jag kan se in till hennes rum ifrån min lägenhet och ändå så tycks hon inte bry sig det allra minsta om hur jag mår.

Livet..

Dags att fixa hos Tintin och ta vara på solen innan den kryper över hustaken och bort ifrån min balkong.

Igår kom jag på att det var då tur att jag aldrig ändrade om väggarna här eftersom jag nu måste flytta.

Sådan ångest och oro inför hur det kommer att bli. Borde passa på att flytta till västkusten eller allra helst till ett varmare land. Ingenting som jag kan styra över nu så in i duschen och bli en människa.

Skulle vilja cykla ut med kameran, magen och kroppen tycker inte alls det.

 

Måste säga att jag var helt skakig i hela kroppen igår efter att få ur mig några små ord som länge

gjort SÅ ONT I MIG!

Nu har jag tagit det steget och klappar mig själv lite lätt på axeln. Det är dags att börja våga för min egen skull.

Sommarmorgon och jag... har inte hört några skrattmåsar idag? Häromdagen, nej tidiga morgon skrek måsarna sig galna redan innan klockan var fem. Fem på morgonen och jag hade inte ens lyckats somna!

Hej hopp jag tycker mindre fåglar är sötare :)

 

Det blir en dag för mig själv. Så många tankar som springer runt i huvudet. Ska göra vad jag kan för att få ordning på dom. Sätta dom på sina platser likt barn. Åh vad jag saknar småkillarna. Brorsbarnen, att få krypa ihop och mysa tätt, tätt intill. Det är lycka på hög nivå!

 

.......jag skulle bara in och säga hej till dagen.

Jag släpper taget nu. Orkar inte bry mig även om det gör otroligt ont, men jag tänker inte låta personer trycka ner mig längre. Tänker inte låta det fortsätta. För vet ni vad..?

 

 

Nu är inte detta riktat till någon som skrivit kommentarer här eller på annat sätt kontaktat mig.

För ni är guld värda!

Jag har äntligen börjat tro och inse att jag är värd mer.

Troligtvis så kommer saknaden att gripa tag i mig tusen gånger om. Den finns kvar och den känns, men den ska inte längre få hindra mig att tro på mig själv och min kamp.

Så är den magiska dagen här och sommarnatten närmar sig timme efter timme. Har ni plockat sju sorters blommor att lägga under kudden.. inte jag, men två stora buketter med Lupiner blev det igår. Så nu känns det som jag skaffat mig fler husdjur för de dricker verkligen vatten i mängder! En bukett på balkongen och en inne.

Hade en liten tanke att ge mig ut även idag, har nog en stor vas till som kan fyllas. Nu blev det inte så. Inte än för jag kan aldrig veta vad lilla hjärnan och kroppen får för sig och kvällen är ung som man säger.

Sitter ensam som många andra.. Extra långa kramar till er och även ni andra såklart.

Ingen glömd   <3

 

Mamma är nere i Apladalen med tvillingbror och hans familj. Kanske är det slut och de sitter och äter i trädgården. Vet inte, kände att jag inte hade ork att trängas kring en massa människor och sedan är det ingen riktig sommarvärme. Solen strilar in genom mina fönster och jag borde vara ute. Borde vara med i livet.

Det har varit tyst här länge. Ska inte gå in på allting nu, men mår riktigt, riktigt dåligt. Gråtit mig igenom de senaste månaderna. Sådär så jag hulkat fram alla tårar som aldrig vill ta slut. Ibland har jag undrat ifall det hörs in till grannarna. Inte orkat bry mig, inte kunnat bry mig.

Så många gånger jag bara önskat att allt skulle ta slut. Hur många motgångar ska jag klara av att ta emot?

Kämpar på, men det är sannerligen inte lätt att kämpa mot anorexin alldeles ensam.

Utan resurser av något slag.

Nej, inte börja gråta igen... blivit sviken, vän har gått bort, sårad, sjukdommar, oro, ångest, trakasserier och mycket annat och nu står jag i en situation där jag måste hitta en ny lägenhet. Snarast! Står överst i bostadskön, för 7000 st andra. Det är vad de lovat och de har lovat att jag inte ska tvingas flytta till en lägenhet som jag inte känner att jag kommer trivas i. Vågar inte hoppas för mycket. Så ledsen på styrelsen som hanterat allting USELT! Finns inte ord. De får bära ut mig om det inte dyker upp en lägenhet. Tänker inte ge med mig, det är inte mitt fel. Det är ingen i husets fel, som en granne sa

"Vi borde vägra flytta!"

 

Jag som nu kommit att trivas i min gamla väns lägenhet. Här där jag aldrig trodde att jag skulle klara sätta min fot igen på grund av alla minnen. Nu måste jag ändå lämna detta.

Nu svävar jag iväg ändå.

 

Nästa Midsommar önskar jag att jag kunde sitta på en strand vid havet. Luta ryggen mot Varbergs fästning och plocka snäckor utmed vattnet. Andas in friheten. Åh jag saknar Varberg så mycket! Förra sommaren ville jag dit och tycks inte bli detta året heller. Vet inte alls hur jag ska ha råd. Ta mig till havet och ge mig liv.

Ge mig liv.

Några jordgubbsröda fingrar har jag inte kommit mig för än heller. mamma var så gullig och kom förbi med några tidigare. Lyx för mig som får vrida och vända på vartenda öre. Än har jag inte känt mig "värd" några smarriga bär. Tragiskt. Det är INTE farligt att äta jordgubbar. Snarare SOMMARSÖTT på hög nivå.Nu ska jag försöka blunda en sekund då sömnen uteblev helt i natt. Tänk att alla tankar och känslor ska explodera varje kväll.

 

Nej, blunda och fantisera om blommor i håret och spring i benen.

Glad Midsommar fina ni  <3