Jag är ledsen att jag inte kunde rädda dig ifrån dig själv. Du valde att inte leva längre.. självmord, du valde

Snälla kom tillbaka, snälla kom tillbaka!

Jag vet att vården svek dig när du behövde den som allra mest. Två dagar senare, när de släppt dig fri.

Två dagar efter att de gett upp eller i mina ögon svikit dig. Två dagar efter att de slutat försöka lyssna på dina rop.. så tog de ditt liv. Även om det var du som tog steget så var det någon som knuffade dig över kanten.

 

Jag känner mig ledsen, förtvivlad, arg.. känslor som jag inte kan sätta ord på. Önskar att jag kunde hållit dig uppe. Över ytan vännen. Ditt liv hade knappast hunnit börja, inte på riktigt.

 

Jag önskar att jag kunde burit alla dina bekymmer, all smärta, all ångest, alla skrik om nätterna så att du

inte vaknade varje dag fullt påklädd med tunga kängor och jackan på. På väg att fly.

Jag önskar att jag hade kunnat slita loss all din sorg på hösten då du bara såg döda löv falla handlöst mot marken. Du såg träden som döende.

Om jag bara hade hunnit måla om dom till gyllende färger redan då, innan de föll.

Jag önskar att jag hade hunnit sjunga vindens sånger för dig så högt att ångesten försvann, men jag kan inte trolla. Jag vet att jag inte kan trolla, men jag vill ha dig tillbaka!

 

Jag önskar att jag kunnat lägga all din smärta i en svart låda med ett hänglås. Jag skulle lyfta dig till en lekplats och lära dig hur livet kan kännas bakom molnen.............. men du är inte längre här.

Du är inte kvar.

 

"Glöm inte bort att jag finns hos dig även om du inte går att ta på"