Jag försöker kriga och stå upp för mina drömmar, men om jag faller är allt ni ser min skugga.. övergiven
Behöver någon som kan hjälpa mig att stå rakt, inte vingla, inte falla. Jag behöver någon som finns när alla andra går. Jag kämpar och kämpar, men det känns som om min kamp aldrig räcker till.
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Saknad Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp
Vännen! Du får så hemskt gärna maila mig precis när du vill!! Jag kanske inte alltid kan svara något klokt, men finns och lyssnar! Du är så värd att ha någon i ditt liv. Du är värd att få hjälp gumman <3
Kramar<3
http://envanligovanlignathalie.blogg.se
Du stör inte! Förstör dock din känsla, jag känner ofta precis likadant! Men jag finns här <3
http://envanligovanlignathalie.blogg.se
Vacker bild, känner igen en del som du skriver om.. Kram
http://siliiins.blogg.se/
Vännen, du är inte hemsk på något sätt. Dock känner jag igen mig så väl i dina ord - men det finns alltid någon som bryr sig om dig - det ska du veta!
Sv: Skrivs in på måndag, de hade mycket luckor nu...
Kram! <3
http://nolicedere.blogg.se
Du är inte bortglömd, inte av mig i alla fall, det ska du veta♥
http://sessie.se
Vad härligt att få en liten kommentar från dig vännen, den har varit saknad.
Jag önskar så jag kunde ge dig ett värdigt liv, ett liv att minnas tillbaka på när du är 80 år & vara stolt över. Du förtjänar så mycket bättre.
Hur kommer det sig att du ska flytta?
Längtar efter ett sött litet brev från dig, fina tjej.
Kram
http://flikkand.blogg.se
Är det bra med dig? :D
MVH AmandaB
http://amandablomkvists.myshowroom.se
Fin blogg, väldigt annorlunda vilket jag tyckte var häftigt :D
http://teameneback.com
Alla dina härliga kommentarer har nått fram & så även dina fina mejl. Det är bara jag som har alldeles för mycket i huvudet & livet just nu att jag varken hunnit eller orkat svara. Jag hoppas du förstår.
Du ska veta att jag tänker på dig mycket.
Jag är glad att det känns bra med flytten & jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommet trivas bra i dina fina väns lägenhet. Då har du alltid en del av henne med dig, i ditt hjärta.
Kram
http://flikkand.blogg.se
Det är självklart att du behöv och att du är en omistlig del för väldigt många! Tänk inte något annat. Du kan hoppa in på Nathalies blogg och läsa "12 steg..." som är väldigt klok, kolla här: http://envanligovanlignathalie.blogg.se/2014/september/kloka-ord.html#comment
Läs igenom och begrunda framför allt punkt 5. Där är vi alla syndare, fast en del lite mer, om jag säger så ... ;-) Men allvarligt talat är det viktigt att inte tänka eller säga negativa saker om sig själv.
Sen kan jag förstå att man i ett desperat läge söker efter en lösning, en extern sådan. Någon ska komma och "rädda". Men jag tror ärligt talat inte på det. Man kan få hjälp, visst, men det bästa är självhjälp. Se till att "rädda dig själv" och vänta inte på någon hjälp utifrån, det är mitt krassa grundtips. Och det säger jag inte för att vara elak, skulle aldrig falla mig in att vara dum, utan för att jag verkligen tror det.
Bra att du ventilerar och inte bär på alla tunga och klibbiga känslor ensam! Önskar att jag kunde hjälpa till...Skickar en stor styrkekram!
http://www.hannahscountrylife.blogspot.se
I den mån jag kan hjälpa till gör jag gärna det. Men jag hjälper inte dig genom att tycka synd om dig. Visst, det är givetvis hemskt och orättvist och allt det där, men för att komma vidare gäller det att vara konkret.
Exakt vad är det som dina grannar gör? Kan vi hitta något i lagboken som gör att du kan polisanmäla dom? Och då blir följdfrågan – vad tjänar DU på att polisanmäla? Tänk gärna igenom alternativen först, att eskalera ett bråk upp till domstolsnivå är kanske inte något som du egentligen vill? Tänk också på vad grannarna tjänar på att bråka – vad är syftet? Hur vinner de på den här konflikten? Kan du få dem att byta mål, eller uppnå det de vill utan att det drabbar dig?
Varför ska du bli krossad av andras elakheter? Är dom dumma kan du välja att strunta i det. När mobbare inte får någon reaktion tröttnar de snabbt och söker upp ett annat mobboffer. Du kan inte förändra andra, den enda du kan förändra är dig själv. Börja där. Vägra vara ett offer. Ge igen - om du nu känner att du tjänar på det (det gör man oftast inte). Bäst är nästan alltid att nonchalera dumma människor, de är inte värda något annat.
Hur ska du orka kämpa? Ja, vad är alternativet? Du har varit med om hemskheter som är bortom vad vi andra ens kan försöka att förstå. Men att stanna kvar i vanmakt och sorg – är det så konstruktivt egentligen? Ta en dag i taget och försök varje morgon att göra något nytt, något bättre. Alldeles hur litet och till synes betydelselöst som helst, men gör det lite bättre än gårdagen. Välj att se glaset som halvfullt istället för halvtomt.
Dålig ekonomi? Ja, att det skulle uppstå några miljoner kronor på ditt bankkonto en dag är väl knappast sannolikt? Vad gör man då? Soc vill inte, din omgivning vill inte bidra, du orkar inte arbeta. Kan du hitta alternativa boendeformer? Kan du leva annorlunda? Kan du hitta en partner som gör att ekonomin blir bättre? Något måste ju förändras för som det är just nu trivs du inte – eller hur?
Jag vill gärna göra något mer konkret för dig än bara muntra tillrop här på bloggen. Jag skulle vilja ha mer förslag från dig. Tyvärr är min ekonomiska status inte av den arten att jag kan sätta in XX antal tusen på ditt konto, och det hade ändå bara hjälpt tillfälligt. Något större än så måste hända i ditt liv för att skapa en bättre balans.
Okej, jag tycker synd om dig. Men bara en liten stund. Sen vill jag hjälpa till med något, bolla idéer, hitta lösningar, peka på alternativ, bidra med något positivt.
Tycker du att jag kör hårt med dig så är det inte för att vara elak – jag vill se något positivt hända. Det kan vara hur smått som helst, men en liten förbättring. Sen kan man ta nästa problem, och nästan, och nästa ... ;-)
Finns här <3 <3
http://iminetta.blogg.se
