You´ve got to help me make a stand you´ve just got to see me through another day
Igår var det som om jag gick rakt in i en betongvägg. Tröttheten rann över mig och efter ett snabbt "hejdå och klapp på kinden" hos min granne vinglade jag hem och somnade sedan mer än fem timmar efter den stunden. Kvällen kom och natten sov jag bort tills jag vaknade totalt snurrig och konstig.
Undvikit alltför snabba rörelser av huvudet och vid ett tillfälle fick jag lite panik och försökte springa, men mina ben bar mig inte. Det måste ha sett konstigt ut. Jag kan inte förklara hur det kändes, det var som om jag inte var i min egen kropp eller som om någon annan förde mina ben nedåt istället för framåt.
Nu längtar jag mest bort och hem till någon annan. En vän som förstår mig utan att jag behöver säga..
Varför ska jag vara så rädd för allt det okända som väntar bakom hörnet?
Är jag rädd för att ingen skulle ta emot mig då, om jag vände om och gick åt det andra hållet?
Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Saknad Vänskap Våga tro på en förändring
Den kom nog bort påvägen, för frågan är den ända kommentaren som kommit in 😮❤️
http://carrosungar.blogg.se
Madeleine? Nu hänger jag inte riktigt med, jag heter faktiskt Denise, haha...
Jobbigt att höra att du fortfarande inte mår bättre, önskar jag kunde göra något för dig men jag vet inte riktigt vad. Kämpa på, det sista som lämnar människan är hoppet.
Vill du så kan du, glöm aldrig det!
Kramar
http://flikkand.blogg.se
Haha, åh men vad jag känner mig dum nu.. Det var ju helt självklart att du menade kram FRÅN Madeleine.. Skyller på att jag är trött efter jobbet, eller något... Haha.
Leva på hoppet & kämpa för en bättre framtid, det låter som en bra plan tycker jag.
Ge aldrig upp, du är starkare än vad du tror.
Tusen kramar
http://flikkand.blogg.se
Önskar så att det fanns något jag kunde göra för att du skulle må bättre. Du måste verkligen se till att få hjälp. Du kan inte flytta in hos din mamma ett tag så att hon kan ha hand om dig lite. Tycker inte om att du är själv.
Ja det är verkligen underbart nu när allt börjar bli grönt och fint ute. Jag önskar bara att jag hade mer ork till att vara ute och fota. Jag vill så mycket, men ändå blir det inte av just för att jag inte orkar.
Din granne har verkligen tur som har dig. Önskar bara att hennes riktiga dotter också kunde besöka henne.
Ta han dom dig nu♥
http://sessie.se
