"Beautiful like Diamonds in the sky" musiken dunkar i högtalarna och jag försöker tränga undan verkligheten. Vandrat runt och städat hela kvällen, inte kunnat tillåta mig att sitta still. Balkongdörren står öppen, så jag "värmer fåglarna" som någon en gång sa. Jag älskar sommarvärmen, men på nätterna så måste jag ha dörren öppen. Det ska vara så kallt som möjligt näst intill. Självklart packar jag in Tintin så hon har det varmt och gott och inte står i drag. Dessutom så tycker hon om att sova bakom sina filtar, vaknar lagom på morgonen till sin lilla frukost. Nu spårar jag visst ur helt.. kvällen har varit  s v å r

Vet inte om jag ska sätta på en film, krypa ihop i fåtöljen och försöka sova eller vandra runt tills det bildas spår i golvet. Skulle vilja ringa till någon, prata ur mig lite. komma på andra tankar.

 

Men ibland kan en telefonlur kännas så väldigt, väldigt tung.

Kommer på mig själv med att jag fortfarande har så svårt att se mina egna händer! Att stå framför en spegel är näst intill omöjligt, jag blundar när jag borstar tänderna och när jag duschar. Helst i mörker. Hudkräm är det svåraste jag vet! Luktar gott och jag har några favoriter, men det är sällan som jag vågar använda dem. På armarna går det bra och ovansidan på händerna, men INTE handflator och fingrar! Jag vet varför och jag försöker att intala mig att det är okej.. Jag ska klara det så småningom. Jag ska klara det.

Någon som läser detta tror jag väl att jag är helt knäpp? Det bjuder jag på (jag vet varför..)

Hur ska jag komma vidare utan att ha någon att ventilera med?

 

Jag känner mig som en trasdocka. Söndertrasad. Utsliten. Bortkastad. Utnyttjad.

Ikväll är det riktigt, riktigt jobbigt!