Höga toner pressas ut i maxvolym ifrån mina högtalare

ett misslyckat försök till att tysta alla tankar

 

alla minnen pressas mot mina ögonlock

hur hårt jag än försöker knipa ihop ögonen

så ser jag ändå allt, som om det hände just nu

 

jag sträcker mina armar mot den svarta himlen

och skriker efter en räddning

som aldrig funnits

 

er värld snurrar under mina fötter

era ord fläker upp nya blödande sår

alla intryck är som pistolskott mot min tinning

 

jag sitter och vaggar mig själv till inre frid

jag försöker hitta tryggheten

 

försöker hitta tryggheten

för att snart inse att

den aldrig existerat

 

likaså min existens

som inte är välkommen i den här världen

när jag försöker förklara

 

blir till ett mantra som aldrig slutar upprepas

samtidigt som jag blundar och snurrar runt, runt

 

det finns inte längre någonstans att gömma mig

för inte ens min egen värld får jag behålla

för er

 

jag skruvar upp volymen ännu mer

och försöker hitta modet

till att lämna den här världen för alltid