Finna början på slutet..
Det är som om jag inte riktigt vill vakna upp. Inse hur allting ser ut i dagsljus.
Den senaste tiden har jag burit på en enormt längtan efter tid med nära och kära och en rädsla
över att en del inte kommer att finnas där för alltid. Tiden är ömtålig. Livet är skört.
Dessa åren utan min älskade mormor och alldeles nyligen även årsdagen då min äldsta syster
gick bort i cancer. Än idag kan jag känna att det borde ha varit jag. JAG!
Hon var alltid så full utav liv och glädje. Livsstark, men det blev helt fel.
Hon togs ifrån oss och jag saknar så!!!
JAG ÄLSKAR DIG SYSTER!
Kan du se mig nu?
Är det din röst som jag hör om att jag borde börja leva nu, för det finns inte alltid en morgondag?
Är det du som jag känner av där till vänster om rummet varje kväll?
Jag är ledsen.. förlåt för att jag inte lyckats leva det liv som du borde ha fått ha kvar.
Det borde ju ha varit jag. Har varit vid din grav senast idag, mamma och jag. Tårarna kom vid de fina
blommorna. Du älskade liljekonvaljerna, de finns hos dig för alltid nu, på olika sätt.
Om jag bara hade hunnit säga alla de orden, innan det var för sent.
..jag hoppas att du känner dem nu istället.
Det är svårt att försöka hitta en början på ett slut, när förvirringen och oron blir till ångest.
En tillvaro där allting tycks farligt. Allt som inte är noga och väl utvalt, invägt, uträknat och tryggt.
(samtidigt som det är KAOS)
Jag vill så gärna kunna äta någonting annat, eller någonting alls.
Hur ska jag kunna hitta en lösning på någonting som aldrig vill ta slut?
..jag blir mindre och mindre nu.. jag känner det.. men kan inte förhindra det.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Cancer Du lämnade mig för tidigt Kalori-lureli Känslor Saknad Storasyster Tankar Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Bilder Cancer Du lämnade mig för tidigt Kalori-lureli Känslor Saknad Storasyster Tankar Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
