Låt mig vara din ängel

 
 
Låt mig vara din ängel
som sakta
drar filten intill
din kropp
 
Låt mig vara din ängel
som varsamt
smeker din bleka
lena kind
 
Låt mig vara din ängel
som tyst
låter dig få veta
att du
 
aldrig
 
kommer att bli
bortglömd
 



Släng bort min mardröm och ge mig din dröm

 
Det är som om jag vandrar mitt emellan dåtid och nutid utan att veta om steget fram är värt att ta.
Kommer det att göra för ont att vakna upp till ytterligare en dag, mer kamp och strid. Är jag värd det?
Jag har hamnat mitt emellan två världar utan att veta om att jag befinner mig
precis mitt i en ny. Svävar in i en tredje, med önskan om att bli smalare än smalast och jag vet inte
om jag avskyr den känslan mer än jag avskyr mig själv.
Jag vill leva, men bara inte såhär!
 
Verkligheten spricker i mina händer, som krampaktigt håller fast i en fantasi, en dröm som aldrig tycks
bli min egen. Fast i mitt eget fängelse. Förtvivlad. Förtvinad. Tom. Ensam.
Mina känslor spränger sönder allt som  mina tankar nuddar vid med tunna andetag, men ni ser inte.
Ni kan inte se hur jag verkligen kämpar för att göra mig fri! Ni kan inte se mina tårar då
lampan är släckt och för spegelbilden hänger ett skynke.
 
Jag lovar det finns ingenting vackert där under!
 
Var inne hos min granne idag, som vanligt. Känner mig så maktlös då hennes tårar faller nedför en liten kind.
Hennes kamp emot smärtan. Att åldras är inte lätt. Jag känner mig så maktlös.
Vi befinner i två helt olika världar, men ändå i en och samma.
På olika sätt.
 
Snart är det lucia, snart är det jul.. och nyår. Fina vännen gick bort..
Storasyster gick bort.
Jag har en massa ångest och smärta inom mig.
Vart ska jag ta vägen med den?
Jag vill vara någon annan, men hur skulle allt då kunnat se ut?
 



I taket lyser stjärnorna

 
 
Nu är det inte många dagar kvar, du skulle fyllt 50 år då.. så snart, men du har varit borta alldeles
för länge! Du skulle aldrig ha fått försvinna härifrån oss så tidigt. Kan du känna där uppe hur mycket som jag
saknar dig. Hur mycket JAG ÄLSKAR DIG SYSTER!?
De säger att i taket lyser stjärnorna och i hemlighet har jag önskat mig just sådana stjärnor som
lyser i taket, men jag är 40 år nu. Ingen 40-åring kan önska sig självlysande stjärnor att sätta upp i taket.
Som lite tröst, lite mindre ensamhet och saknad.. trots att jag aldrig kommer att sakna dig mindre!
 
Vet du hur älskad du alltid varit?
Jag vill tända tusen ljus på din grav för att visa hur mycket jag älskar dig, men ljusen skulle ändå inte räcka till
 
I taket lyser stjärnorna och jag tänker på dig.
 



Nyare inlägg