Så lätt att försöka, men inte att lyckas
Hur många dagar och nätter har jag inte funderat ut allt som jag borde göra. Saker som jag
vill göra och måste göra. Tyngst väger alltid alla "borde göra", för det är dem som alla säger åt mig
att jag måste göra. Då är ingenting nog och den allra svåraste utmaningen tycks ändå som liten
och simpel för er andra.
Säg inte att jag ska äta, för det är emot de orden jag strider inom mig själv, varje sekund.
Det finns en stark kraft som sliter mig sönder och samman. Som skriker sönder min själ med ord
som.. Du Är Värdelös! Äcklig! Fet! Allting är för mycket för dig!
men för er är ingenting nog.
Jag passar aldrig in i mallarna. Mina benkotor sticker ut. skaver. Vem bryr sig, jag är trött.
Saker jag måste göra skrivs på lista efter lista. Natt efter natt och jag vet att risken är stor att den
aldrig mindre när morgonen vaknar. När verkligheten stirrar mig i ögonen.
Ändå tänker jag inte ge upp. Jag tänker aldrig ge upp, för vad finns det då att försöka leva efter?
Och de här "jag vill göra" låter jag sällan komma fram så andra ska se. Bedömma. påpeka.
Jag skulle vilja skriva ned en lista här på mina saker jag vill göra, men jag vet inte varför det
inte känns okej. Inte okej att säga att jag har en dröm. Om än så liten.
Lovar att jobba på den biten också. För vet du vad?
Varje tusendels sekund är en kamp för att orka leva, eller stanna kvar.
Och för mig är ingenting nog.
