Lova mig en sak hjärtat
Ryggsäcken.
Fylld av minnen, allt som hänt utan att ni har ville se. Ord som inte passade in i ramarna kring
era liv. Minns än idag hur de där salta tårarna strömmade nedför kinderna och hur alla blickar
fick mig att vilja fly. Det gick inte. Bussen for snabbt igenom ett landskap som jag aldrig sett
tidigare och språk som jag aldrig hört, strömmade ifrån alla håll.
Varför var det ingen som ville se?
Det fanns ingen möjlighet att jag var osynlig, eller..?
Strax var vi framme och alla trängs ut. Trött och ledsen torkar jag mina tårar. Krampaktigt håller
jag fast i ryggsäcken som om det vore för livet. Jag puttas hit och dit innan alla samlas i en hög av
förväntningar och förtvivlan, ialla fall mina egna.
Plötsligt lyfts jag upp av ett par starka armar. Högt, högt upp emot en blå himmel och solsken
i annat land. Frihet för ett ögonblick.
swisch.. swisch..
-Du väger ju ingenting! Skrattar rösten bakom mig och jag hör skratt runt omkring mig.
(Är det som en liten trasdocka ni ser mig, tänker jag tyst. Kanske ni hör ändå.)
-Du kan komma hit och sitta med oss när vi äter.
(Tänker ni på mig?)
Jag vet inte om jag är någon annan. Min inre bild stämmer inte in med vad ni säger med
skräck i ögonen. Tissel och tassel, viskningar som hörs igenom höga röster.
-Herregud vad mager!
(nej, det är jag inte!)
Jag minns så väl tiden då jag försvann mycket fortare än ni kunde se.
Foton visar någon som inte finns. De som skulle varit vid min sida blev rädda och försvann.
Jag kände mig djupt sårad. Förtvivlad. Ensam. När någon med starka armar plötsligt lyfter
mig upp emot en blå himmel.
swisch.. swisch..
-Du väger ju ingenting!
(Jo, jag är smällfet!)
-Lova mig en sak lilla hjärtat. Sluta aldrig att någonsin leta reda på livet utanför.
Lova att du aldrig någonsin oroa dig för att säga för mycket, för det kan du inte. Sådana små
stjärnor som du pratar aldrig tillräckligt. Du måste lova hjärtat.
(..okej, jag lovar att försöka)
Hur ska jag komma vidare när allting omkring mig faller isär?
Anorexirösten ekar högt bland mina trötta tankar.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet När allting känns för svårt att hantera Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet När allting känns för svårt att hantera Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
