Ett kort ögonblick


Sovit bort nästan hela dagen. Jag kanske ska börja räkna dagarna efter de små stunder som jag är
vaken, men då skulle jag vara gammal och grå vid detta laget. Visst skulle åren rusa iväg alldeles
för fort. Nog gör det ont att andas många stunder, många dagar och många nätter, men jag vill
inte sluta hoppas.
Nu börjar jag att spåra ut igen! Ständigt flyger tankarna iväg och jag skriver rakt upp och ned härinne,
inga tankereglar inte.
 
Ville tala om att jag äntligen fått litet ögonblick av lugn inom mig. Mindre lugn..
Ett kort ögonblick där inte allting var kolsvart mörker och ångest. Tack sömn.
Nu var det så att den tid jag var vaken blev mycket mindre emot de allra flesta andra.
Anorexin har även ett större grepp och varför hatar jag inte det!
 
Nu blir jag upprörd! Inte reflekterat över just den biten tidigare.
(..fick en fråga idag om jag får en psykolog att tala med)
Nej, läkarna säger att jag har en alldeles för underviktig vikt. Skulle jag lägga in mig blir det
sängläge och ingen rörelse det minsta. Rullstol och sängläge! Panik...!!!
Som det är nu har ingen läkare kontroll alls över min vikt eller hälsa överhuvudet taget, underligt
tycker jag minsann. Själv orkar jag inte skrika högre längre. De förväntar sig att jag ska tala om
exakt vad de ska göra för att hjälpa mig.
 
Om jag inte vet då?
suck..






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR