Vill låsa in mina känslor

 
 
Om det är meningen att jag ska jagas utav ångest och rädsla över allting hela tiden, vad är då
meningen med allt? Att sitta ensam och sakna livet så som det hade kunnat se ut. Sakna blonda lockar som
ständigt letar sig ned i ansiktet och kittlar livet lite grann. Att springa mitt i gatan och åka kana i spåren utav is
gata upp och gata ned, då trafiken tystnad för kvällen. Att skratta med bästisen och göra tokiga saker
som ingen annan får veta. För det blir alltid våran hemlighet, men ändå bakom mitt skratt gömdes
någonting totalt svart. Kanske en del anade, kanske en del förstod eller anade utan att våga fråga rakt ut.
"-lilla gumman hur mår du.. egentligen?"
 
Skulle jag vågat svara dem ärligt då?
Jag kommer aldrig att få veta svaret, men jag önskar det blivit ärligt och rakt. Utan rädsla över allt.
Åren har gått och alla drömmar krossats med tiden. Ni som gått vid min sida, ser jag tyngre och
ledsnare ut nu eller är det som förut. Lika tomt?
Jag saknar mitt lockiga hår och randiga tröjan, även om ränderna för länge sedan gått ur.
Håret går bara av och jag blir förtvivlad då jag ser hur fjun faller ned i solstrimman ifrån fönstret.
Legat med tandvärk senaste nätterna och ibland vill jag slita bort huvudet då värken blir för påtaglig!
 
Nu var det en tid sedan jag hörde ifrån sjukhuset. Jag hade en tid efter min födelsedag, avbokade den.
Kände mig för pressad och stressad när allting hände samtidigt omkring mig. Löjligt kanske någon
tycker, men det är mina känslor och jag klarar inte av dem. Minsta champinjon ger mig ångest.
ÅNGEST ..men jag gör allt för att strida emot!
Julen närmar sig, kan inte förstå att det är första advent nästa helg. Vart tog all tid vägen?
Jul och med den alla mina egna inre krav och förväntningar.
 
Anorexian vill äta upp alla mina tankar!
Vem skulle jag varit om jag vore "mig själv"?
 






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR