Om stjärnorna kunde få vara mitt täcke när jag gråter


Svart och vitt. Hur ska jag kunna ge ett svar på en fråga som jag fått flera gånger senaste tiden. En tid som mest känns som evighet mellan vår.. sommar.. höst och nu vinter. Jag har inget bra svar, om nu bra svar finns? Allting har två olika sidor som svart och vitt. Motsatser som på något sätt ändå sitter ihop med Karlssons klister.
Jag känner mig fastlåst i ett hamsterhjul och alla känslor faller över mig som höstens eviga regn. Tårar..
Längtan. Saknad. Ensamhet. Hopplöshet. Fruktan. Förtvivlan. Rastlöshet. Tysthet. Rädsla.. men mest av allt en enorm vilsenhet i pannkakan! Jag har så många kvällar och nätter vridit mig runt och verkligen gjort allt för att lösa upp knuten i min mage. Det måste börja vända snart. Detta svarta och vita till färger som bländar av solen, istället för att förfrysa under iskalla stärnornas nätter.
"Du börjar se osynlig ut".. mammas röst strax innan hon går.
.............................................."men mamma det ser du väl att jag inte alls är!?"
Någonstans är jag osäker, eller kanske en sekund då och då. Sällan, men just nu är jag alldeles för stor för den här världen.
 
Eller är det mina tårar som gör att jag känner mig så tung?
Snälla ta mig härifrån långt bort till dig. Tiden springer förbi utanför mina fönster och ensamheten är tydlig.
Jag andas  i en svart och vit värld. SVART-VIT VÄRLD under stjärnornas tårar.



Nattenshemlighet

Jag har saknat dina inlägg, och blivit lite orolig över den långa tystnaden. Du är inte för stor för världen, men jag känner så väl igen känslan att vara för stor när man egentligen inte tar någon plats. Jag önskar du kunde få se livets vackra färger bakom allt svart vitt. Jag har precis börjat se dom och det är så vackert. Ge inte upp, det är värt att kämpa för.

Många kramar

2015-01-07, 08:50:12     
Jonna

Sök hjälp så du bryter hamsterhjulet, mer tid ska inte behöva rinna förbi. Kram

Svar: Jag har inte ens råd att handla hem mat, alla skåpen ekar nästan tomma. Det är så att jag ställer in plåtaskar, korgar och vrider runt för att det inte ska se så tomt ut. Det är min verklighet.. så att söka hjälp har jag inte råd med. Den hälp jqag behöver.. eller en del av hjälpen som jag behöver får jag inte. Hur tänker läkarna när de säger att "din vikt är farligt låg så du får ingen psykolog eller annan samtalsterapi"..!!?
Att bryta hamsterhjulet..? *känner mig fötvivlad*
Kram <3
Lilla hjärtat

2015-01-07, 15:06:27     



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR