När allting försvann bort ifrån mig


Låt ingen se.. låt ingen se tårarna ifrån ditt hjärta!
Jag vill skrika sönder min röst. Tiden passerar och med den livet och allting rasar omkring mig. Står ensam och skakar galler av förtvivlan. Sitter här och stirrar tomt framför mig som för att vänta på att orden ska komma fram av sig själva, men hallå Kan du aldrig lära dig att känslor inte alltid syns utanpå!
Försöker ständigt visa med tystnad hur ont det gör. Allting gör ont. Det har varit en lång tid av ständig smärta, saknad, längtan, förtvivlan och så många smällar som skär sönder mig inifrån. Hur många dagar och nätter har jag inte önskat att jag slapp säga orden högt. Hur många gånger har jag inte suttit här ihopkrupen och önskat att du kunde se bortom mitt leende, bortom mina tysta tankar och ändå vetat precis vad som händer inom mig.
 
..men du finns inte här och jag saknar dig mer än ord kan förklara! Du fattas mig! DU FATTAS MIG SÅ!
 
Efter en period av sömn dagar och nätter igenomär jag nu tillbaka till sömnlöshet. Snälla ta mig härifrån. Hjälp mig att växa tillsammans med våren som ligger under snön. HJÄLP MIG!
En lätt knakning i en vägg bryter av tystnaden. Datorn surrar svagt eller om det är ventilationen. Känner mig ensam. Jag är ensam.
 
..nej jag orkar nte gråta längre.. orkar inte gråta längre.
Sätter på ett leende och stänger dörren om mig. Viker ihop mig med knäna under hakan och försöker trösta mig själv när det gör för ont. SAKNAR!
 
Små bilder kan på ett ögonblick förvandlas till hjärtskärande ångest, oro och minnen jag gör allt för att tränga undan. Finns inte. Syns inte. Så länge jag gömmer mig under min filt så kan ni inte se. Inte förstå.
..men varför kan ni inte stanna kvar och vänta ut mina tårar bakom ögonlocken!
"Önskar att du kunde se det jag ser lilla lilla tindra. Önskar att du kunde se det jag ser!"
 
Hatar anorexiäcklet som förstör allting! Allting!
 
Försöker hitta tillbaka till mig själv och kämpar, kämpar, kämpar verkligen.. men så mycket fattas inom mig.



Petra

Vad vacker du är :-) din hy och klara ögon, wow verkligen!

Slå anorexin på käften, det finns ett liv utanför som också är upp och ner men bra mycket trevligare. Trotsa monstret, du är värd så otroligt mycket mer!

Kram på dig

Svar: Tusen tack för dina ord, verkligen! jag har vandrat fram och tillbaka hela kvällen..som vanligt med oro, ledsnad och tomhet. Försökt hitta en mening med någonting. Du fick mig att våga tro på mig själv igen så tack <3 ..men oj, jag har så svårt att se mig själv! Det svåraste är att kämpa så mycket ensam, jag menar verkligen så ensam. Visst har jag vänner som stöttar, men ingen som jag träffar direkt.
Alldeles för sällan. Saknar så att få leva.. inte bara på gränsen överleva.
Jag vill vakna med ett leende.

Kramar <3
Lilla hjärtat

2015-05-21, 22:12:51     



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR