Tiden är livsfarlig att irra sig vilsen i


..en tid fyllt utav tankar, alldeles för många tankar. Känslor som har svämmat över och forsat ut, tårar på mina kinder, saknat någon eller några på det sätt som gör att jag inte vet åt vilket håll jag ska gå. Tassat på tå.
Varit tyst när jag mest velat skrika. Jag tror att tiden kan vara livsfarlig att irra sig vilsen i när balansen inte är som den ska. Tiden har gått ännu en gång, men jag har inte känt någon inspiration, eller mer att jag inte hittat orden riktigt.
Mamma var hos mig drygt tre timmar på födelsedagen. Jag hade önskat att dagen blivit så som jag länge längtat, men jag är glad att hon fanns där en stund. Jag har sovit många, många timmar dag som natt. Om jag tänker efter så är tiden då jag varit vaken betydligt mindre än då jag sovit. Vaknade återigen med den allra värsta ryggvärken! Ville krypa ned på golvet och ligga där resten av dagen.. kämpat mig upp.
 
Lämnar ett livstecken här även om orden........ är långt borta. Det regnar ute och inne är det kallt. En dag som jag inte vet vad jag vill göra med. De allra flesta har jobb eller skola. Känner mig ensam.
Jag lyckades slå en liten kullerbytta häromdagen, eller kanske inte riktigt, men huvudstupa framlängesvolt?
På ett par sekunder så föll jag framlänges i asfalten innan jag hann reagera! Gulliga människor kom fram och hjälpte mig upp och det första jag tänkte på var ifall det gått hål på jeansen. Så svårt att få tag i byxor som inte cär för korta eller sitter som ett tält i fjällen. Nu klararde dom sig, under tyget avslöjade sig ett uppskrapat knä.
Omplåstring hemma och vila. Återigen vila..
Jag känner mig inte tip-top.. mest ledsen ärligt talat, men nu vet ni att jag lever och svaren på kommentarerna kommer snart.






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR