Little Girl's Heart -

Jag vill somna in under en gyllengul himmel och vakna upp under en blå

30 Maj
kl. 23.14

Stunder som var fyllda utav skratt, mys och saftkalas med brorspojkarna..

Bröts mitt itu då lillkillen inte fick följa med mig ut på promenad. Bara han och jag. Hans gråt som gjorde så ont. Hennes ord om att jag inte fick gå ut när jag ser ut såhär. Aj! Det gjorde ont!

Här har jag gått och kämpat för att ännu en sommar inte ska förstöras av anorexians klor, inte låta ångest och tankar om att jag är för tjock och ful, ska låsa inne mig i ensamheten sommarens alla soliga dagar. Så när jag äntligen lyckats våga.. VÅGA SYNAS!

Då rasas allting ihop av min mammas ord om att jag inte fick gå ut för att jag ser ut såhär! Just då ville jag slänga fjärrkontrollen rakt på tv:n och skrika att ta mig långt härifrån för jag orkar inte längre, men jag stirrade rakt fram.

Sjönk in i filmen vi såg och sa ingenting till henne. Anorexian ska inte förstöra denna sommaren också, inte ett år till som jag tänker sitta inne för att andra tycker och tänker. Tisslar och tasslar. Stirrar och glor. Det gör de ändå, så ska jag sitta inne och inte få njuta av den fina sommaren? Neeej.. jag tänker inte låta det bli så!

Jag satt barnvakt och det allra första som lillkillen sa när han kom innanför min dörr var att han ville gå en promenad med mig.

-"bara du och jag runt.. runt här ute"

Jag förklarade att vi inte kunde gå än utan vänta tills hans farmor hämtat storebror, då skulle vi gå en runda, bara han och jag. Hela kvällen fick jag höra hans gråtande..

-"..men jag vill gå nu.. jag vill gå nu!

Sedan kom mamma sent och skulle hämta hans storebror och då fick jag inte gå ut och visa mig

"Sådär!"

Det finns inga ord över hur ONT det gjorde..... Själv kämpar jag varje sekund för att övervinna, tränga undan tankarna på att jag inte kan gå ut och visa mig. Tjocka.. feta.. fula mig. Jag som har väldigt svårt att ens se min egen spegelbild, gör allt för att ta del av livet. Ska jag nu tvingas sitta inne under en filt bara för att andra inte kan hålla tyst? Förstår de inte att ord och blickar kan döda!?

Jag behövde bara få ur mig en liten del av vad jag har gnagt på i tankarna de senaste dagarna.

Etiketter: Anorexi

Att kämpa för livet

Barndom

Bilder

Känslor

Livet

Trasigt hjärta

Vakna upp i min verklighet

Kommentera inlägget

13 kommentarer

JuliaJ

Du är jordens och universums mest fantastiska människa, du är värd så mycket att du anar inte. Du är inte en solstråle, du är solens alla strålar. Du lyser upp där det är mörkt och du är någons bästa vän. Du är min bästa vän. <3

Svar: Åh älskade vännen <3 Du är för underbar helt enkelt och om inte du fanns så skulle jag inte vara någonting. Gulledig! Tusen tack för dina ord, de värmer djupt i mitt hjärta. Du är min finaste vän och guld värd för mig.. vi ses i sommar. Saknar.. saknar dig så otroligt mycket, men det vet du redan hihiii.. <3 Kramas!

Lilla hjärtat

2014-05-30, 23:52:24

http://juliaj.se/

deniiise :)

Jag är så himla glad att jag, om så bara för en väldigt kort sekund, kan få dig att må bättre. Jag menar allt jag säger, det ska du veta. Ett leende, hur falskt det än må kännas till en början, kommer alltid få saker & ting att kännas snäppet enklare tillslut.

Tusen kramar.

2014-05-31, 08:41:41

http://flikkand.blogg.se

Jag känner inte dig, men du verkar vara en sån fin person, har läst din blogg ett tag. Önskar du kunde se det. Jag ar också sjuk i Anorexi länge, jag är frisk nu, det går att ta sig ur det fastän det är tufft.

Jag tycker du sa njuta av sommaren, det är du värd! Strunta i vad folk säger eller hur de ser på dig, dom vet inte vad du har gått igenom, hade dom vetat det hade dom tyckt att du är stark, det tycker jag!

Svar: Tack för dina ord. blir så glad av sådana kommentarer som faktiskt gör att jag orkar kämpa vidare. Att jag inte låter mig falla djupare i anorexin, att jag kan hitta lite hopp om att det kan bli så mycket bättre. Glad att du mår bättre i anorexin och jag önskar att du en dag känner att du kan le långt inifrån hjärtat och själen också!Jag vill inte, tänker inte låta ytterligare en sommar försöras av ångest, tjocktankar eller allra minst att jag tänker sitta inne och gömma mig för att andra inte kan hålla tyst, sluta stirra och börja bete sig som vuxna. ORD kan verkligen DÖDA för de anar inte hur ont det gör. Och om de skulle det så är de ännu ett tecken på att de inte alls förstår eller har ett tomt hjärta.. blir så ledsen över allt det som är omkring. Att bli så lämnad utanför när jag hela tiden kämpar. Ibland önskar jag att de kunde gå i mina skor under en dag så de inser vad det är jag går och bär på.
Alla har sin ryggsäck, det är jag fult medveten om, men det ger ingen rätt att krossa någon annan ännu mer.
Tack rara dig! Kram <3

Lilla hjärtat

2014-05-31, 15:45:07

http://nattenshemlighet.blogg.se/

Sara

Du verkar vara så godhjärtad. Enorma talanger i både kreativitet, skrift och omtanke. Önskar så att du en dag älskar dig själv som du älskar lillpojkarna och som dem ser upp till dig. Kram

Svar: :) ..rodnar ju lite nu.. tack! Lillpojkarna betyder så enormt mycket för mig och när jag är kring dem så mår jag så mycket bättre. Då kan jag äntligen få vara fri ifrån dumma tankar och känslor. Då kan jag känna att jag lever lite mer på riktigt. Så att det slutade som det gjorde den senaste gången har satt sina spår.. men det är en ny dag och jag försöker göra det bästa av den.
Återigen tack <3 Kram!

Lilla hjärtat

2014-06-01, 06:56:32

http://anangelsecrets.blogg.se

Anonym

Hej! Det jag inte förstår är varför du inte bestämmer dig för att bli frisk. Söker vård och följer deras behandling. Du säger ju att vill bli frisk....eller är det bara tomt prat från di sida.

Svar: Hej lilla anonyma människa ;)Du vet ingenting om hur vare sig mitt liv sett ut eller hur det ser ut. Vilka vårdenheter som jag redan varit på och hur länge och att jag ens skulle tveka på om jag vill bli frisk eller inte... självklart vill jag bli frisk och må bra! Sedan är det så att jag inte har råd att gå i dagverksamhet som någon sagt, eller vara dygnetrunt inlagd. Tyvärr så är det så och hur landstinget anser om utomlänsvård vet jag inte dels för att allting dras in av ekonomiska "sparresurser" och att de inte gör mer än att skriva ut recept på mina mediciner via telefon.
NEJ det är inte tomt prat! DU SER INTE MIN VARDAG, DU SER INTE MIN STÄNDIGA KAMP!
Har du en bra lösning så berätta gärna om den för mig..

Lilla hjärtat

2014-06-03, 21:46:25

Linda P

Din mamma tycker nog det är jobbigt att du går ut för att du är så mager att folk tittar på dig just därför. Inte för att såra dig, utan för att skona dig från att folk ser direkt att du är anorektisk. Har du tänkt på det? Om bilden på dig föreställer dig så ser du helt klart anorektisk ut. Och du vet ju själv med ditt förnuft att du har anorexi, dvs en förvriden bild av din kropp. Och undernäring gör att hjärnan inte tänker klart, det blir kaos mellan känslor och förnuft.
Du behöver ABSOLUT hjälp, först att få upp vikten så att dina livsviktiga inre organ får näring så att de kan fungera och därefter psykologsamtal/terapi. Jag önskar att du någonstans i ditt tillstånd kan förstå att du måste ta hjälp.

Svar: Jag vet att mamma tycker det är jobbigt att gå ut med mig. Hon tycker till och med att det är jobbigt när vi sitter inne, hemma hos mig även om jag har mysbyxor med vida ben.. jag kan förstå att det då är jobbigt när folk tittar och vänder sig om. Själv har jag numera försökt att inte bry mig om det. DET GÖR ONT! Och det är inte ett dugg roligt för mig heller, många gånger så vill jag skrika åt dem att sluta jag hör vad ni säger!!! Jag tror ändå att det är för hur jobbigt min mamma känner att det blir, men ska jag inte få gå ut för det? Jag vill inte missa ännu en sommar.. troligtvis kommer jag att gå ut det mesta alldeles själv. Tråkigt.. ja! ..men inte ett år till.......... Självklart är det jag som är på fotot och bara att lägga ut ett foto på mig är en enorm utmaning då jag har VÄLDIGT SVÅRT för att se mig själv ens i spegeln. För allt jag ser är tjockt och fult, men jag försöker ta fler och fler steg därifrån. Försöker lära mig att tänka om, tänka rätt. Det är anorexian som gör allt för att lura mig. Jag vet att jag har en lång väg att gå, men jag kämpar hela tiden. Jag har pratat med olika personer om vad som vore bäst för mig och att ställa mig på en våg titt som tätt skulle skapa ännu mera ångest och därmed viktras. Det säger jag inte som en flykt utan det vet andra omkring mig mycket väl om utan att jag själv säger det. jag vet att jag behöver samtalskontakt för att komma vidare med allting.
kram

Lilla hjärtat

2014-06-04, 17:15:04

Mia

Hjärtat!
Du är VUXEN nu även om jag vet att du inte vill (inte jag heller). Det är jättesvårt att bryta sig loss från sina föräldrar/ förälder, och de har svårt att släppa taget. Alla har rätt att gå ut hur de vill, du peppar andra och säger att de kan bli friska, du ger andra mod och styrka <3 så varför skulle du vara mindre värd? I Grekland satt tigggare på gatorna som var brännskadade i ansiktet, vissa hade inga ben osv. Ska de inte få gå ut för att de ser ut på ett visst sätt? Detta säger jag inte till dig utan till anorexidelen! Och INTE för att vara elak eller förolämpa, jag blev utsatt för övergrepp, mobbing, misshandel, tappade kontakten med familjen och blev hospitaliserad. Men jag har tagit mig loss på vissa saker, andra är svårare. Men det finns ett liv där ute och så snälla strunta i vad folk säger, ut i solen och njut. Gosa med syskonbarnen för livet finns där och kommer att finnas. Massa Kramar Mia

Svar: Vännen.. Det handlar absolut inte om att jag skulle tycka någon är mer värd än någon annan oavsett vikt, handikapp, sjukdom, eller någonting annat så pass borde du känna mig vid detta laget. Snarare så att jag flertalet gånger påpekat just det att jag borde få gå ut och kunna njuta av sommaren lika mycket som andra. Sedan blev det droppen som rann över bägaren när jag fick höra at jag inte fick gå ut för att jag skulle vara "alldeles för mager". Då kände jag att jag inte orkade längre, det gjorde alldeles för ONT! Jag kände mig totalt krossad och värdelös, det var min känsla, det är min känsla helt enkelt och att jag sedan skulle trotsa hennes ord och gå rakt genom dörren i den situationen skulle gjort allt så mycket värre. Så det handlar inte om huruvida man är vuxen eller inte. Jag vet att vi har en liknande bakgrund, men är ändå två olika personer och reagerar kanske lite annorlunda i olika situationer. Självklart tar jag inte illa upp eller känner mig förolämpad.. <3Jag tänker inte låta ännu en sommar stänga inne mig på grund av varken ångest över dessa "tjock-känslor" eller vad alla andra tycker. Jag kämpar så mycket mer än vad någon förstår och jag tänker njuta så mycket jag kan. Sedan om jag får gå ut ensam med min kamera istället... då får det bli så. Denna sommaren ska inte jag tillbringa inom fyra tomma väggar!
Tack fina dig och ta hand om dig du också. Så roligt att du fick den tiden hos din familj och släkt!
KRAMAR <3

Lilla hjärtat

2014-06-05, 13:35:27

Caroline

Ibland när jag kikar in här så blir jag väldigt ledsen. För din skull, för att du inte kommer någonstans. Jag vill bara hoppa in genom skärmen och skaka om dig. Ibland känns det nästan som om du har gett upp och väntar på döden. För det är precis vad som väntar om du inte vänder väldigt snart.

Jag vet att jag är hård och kanske tar du illa upp men jag vet också att om inte någon hade varit hård mot mig så hade jag varit död nu.

Jag vet inte vad du behöver men jag önskar att jag kunde ge dig det.

Kram

Svar: Hej <3Jag tar inte illa upp så länge tanken är god :) Sedan är det olika hur jag reagerar beroende på hur jag känner mig känslomässigt. Jag är väldigt skör på olika sätt sedan en tid, mycket har hänt som gjort att jag dragit mig undan.. för att skydda mig själv och för att jag inte klarar av en del ord jag fått höra, men att jag gett upp och väntar på döden stämmer inte alls.
Jag kämpar hela tiden och har försökt njuta av sommaren och annat runt omkring så gott jag kunnat. Sedan blev jag enormt sårad av att höra att jag inte skulle kunna få visa mig "bara för att jag ser ut såhär!". Alla ser vi olika ut och under alla åren som jag varit sjuk i anorexia så har jag gömt mig ifrån hela världen och allting. Denna sommaren vill jag inte ska bli så, den ska inte bli så.. sedan när jag fick det som ett slag i ansiktet så föll jag långt ned i ett mörkt hål. Det var lite mer än en vecka sedan, men känns som en evighet..
Jag behöver en samtalskontakt, men det får jag inte :(
Sommaren ska jag göra till min oavsett vad andra säger och tycker! Jag kämpar med att våga visa mig över huvudtaget, för nej.. jag tycker inte att jag är för smal. Finns många som är enormt magra och ändå går på stranden eller i bara ben.. så varför skulle jag inte få kunna njuta en tusendels bit?
Nu blev det ett långt svar.. behövde väl få ur mig lite.. undrar du något så fråga bara.
Ta hand om dig och såå roligt att höra ifrån dig igen <3
Kramar!

Lilla hjärtat

2014-06-05, 22:17:26

http://carolineelizabeth.blogg.se

Mia

Fina Hjärtat!

Det jag menar är att DU är värd precis lika mycket som alla andra, att du har ett värde och att du borde få leva ett liv utan att behöva avsky dig själv för något andra gjort. Det är också det jag menar med att säga hur min situation varit, inte för att jämföra oss på något sätt. Fortsätt kämpandet finaste, jag tror på dig!! Hoppas att du kommer ut i sommaren med eller utan kamera och att du får njuta av det <3

Kramar Mia och Missen Pip

Svar: Gulledig <3 Ler åt att lilla söta Pip är med på ett hörn också hihiii... Så söt! Jag kanske missförstod dig lite, men så mycket som rör omkring i huvudet numera.. Jag skulle så gärna vilja ha någon samtalskontakt för att ventilera alla tankar och känslor med. Det är inte alls så att jag går och tänker på allt som hänt utan snarare så "stänger jag av" allting hela tiden. Vilket inte alls är bra speciellt har jag märkt det den senaste tiden på hur jag reagerar på olika saker som inträffar, på hur folk jag möter eller ser beter sig eller ser ut, luftar och liknande. Ja, du förstår säkert. Det förstör så mycket mer än vad jag insett. Allting sitter så djupt i mig och det måste få komma ut! Jag klarar inte av att hantera det på egen hand utan slutar med att jag sitter på golvet i många timmar och skakar eller knappast vågar andas! Tack för dina ord verkligen <3 Att någon tror på mig är någonting som jag behöver höra. Nu mer än någonsin. Om det är någonting som du undrar över eller så kan du alltid fråga. Det är väldigt kallt ute, men hoppas att jag kan få komma ut lite idag ändå. Saknar den där riktigt varma sommaren.. 30 grader och jag mår som bäst :) Kramar ifrån mig och lilla kaninen Tintin <3

Lilla hjärtat

2014-06-06, 10:56:23

deniiise :)

Åh, men hur gullig är inte du?
Nu är jag hemma igen iaf, har haft det himla fint, hihi.

Hur är det med dig vännen? Tänker på dig, kämpa på.

Kram

2014-06-08, 14:33:02

http://flikkand.blogg.se

Hannah

Vad vacker du är!!!

Svar: Tack rara dig.. precis vad jag behövde få höra <3 Själv har jag ENORMT SVÅRT att se mig själv och än mindre som vacker! Kram :)

Lilla hjärtat

2014-06-11, 19:00:31

http://www.hannahscountrylife.blogspot.se

Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Fina fina du, jag önskar jag kunde krama om dig riktigt länge. Få dig att förstå vilken fin och godhjärtad person du verkligen verkar vara.

Det är klart att du ska vistas ute och försöka njuta av sommaren så mycket du bara kan. Alla behöver frisk luft och alla behöver bli nådd av solens värmande strålar.

sv: Jo, det har varit väldigt mycket negativt hela det här året känns det som. Jag vet inte hur mycket mer man orkar, men det är väl bara att kämpa vidare. Det finns inte mycket mer alternativ att välja på.

Tänker på dig♥

2014-06-14, 17:44:57

http://sessie.se

Kaosflickan, Mi.

Gud vad fin du är, och fortsätt kämpa vännen!!
Jag vet att du klarar det här, och jag tror på dig till 110%!!
Ta gärna en titt in på min blogg och lämna gärna en kommentar, om du vill.
Kramar i massor!!<3

Svar: tack ...! Just nu har jag inte så många ord mer än att jag försöker kämpa, skönt att någon tror på mig.
Kram <3

Lilla hjärtat

2014-07-16, 22:25:00

http://kaosflickan.blogg.se