Så är jag tillbaka där igen, eller jag var tillbaka för nu springer jag för livet för att kunna ta mig därifrån!
Ifrån dessa vidriga, tjocka, äckliga trettio centimeter och alldeles för stark ÅNGEST!
Jag tänker inte fastna där igen, jag tänker inte låta ett måttband förstöra mig mer och ge mig ångest för allt som är ätbart. För allt som borde vilja mig väl, men som ger mig en rädsla så kraftig att jag skakar.
(..du ser så löjligt, fånigt, mesigt knäpp ut lilla champinjon, men jag skulle vilja döda dig just nu för du ger mig känslor som jag inte vill kännas av alls!)
Efter en lång tids sömnlöshet så fick jag den dumma, idiotiska tanken att ta fram ett måttband. Mäter och hur kan trettio centimeter skapa så mycket ångest? Några siffror på vare sig ett måttband eller en våg kan, eller borde inte kunna ge ångest, De hänger liksom inte alls ihop! Lägger ihop måttbandet som en ring i mitt knä och tittar på det. Hur kan de då se så litet ut? Där på mitt knä och inte när det vrider livet av mig när det sitter på min kropp.. Ångest och jag får inte alls ihop tankarna om vad som är rätt och vad som är fel.
Där och då önskade jag att det fanns någon bredvid som kunde tala om sanningen för mig. Var det måttbandet eller var det jag som hade fel och de där vidriga trettio centimetrarna kändes ännu större.
Förvillad!
De senaste dygnen har varit totalt kaos och sömnbrist.. Vågar inte tänka på hur lite som jag ens kunnat vila ögonen. Ibland inga minuter alls på hela dygn, eller max 2-3 timmar. På tok för lite. Jag blir uppstressad, kan inte vara still och till slut snurrar allting och en sen natt hann jag precis lägga mig på golvet.. innan benen skulle till att vika sig som kokt spaghetti.
Bara en stund, tänkte jag för mig själv. Bara en liten stund. Minns hur jag på morgonen upplevt mig som världens allra fetaste och äckligaste!
Kunde inte för ett ögonblick tro på vad andra säger till mig om och om igen. Kunde inte tro att det var riktig oro över min vikt. Allting måste varit så fel.
..men då när jag låg där på golvet så kände jag mig mera som ett skelett än en människa. Måste ärligt talat säga att i den stunden så blev jag lite rädd för att sedan några minuter senare inte visste någonting om vad som var rätt och fel. Dagen hade för länge sedan kommit en bra bit in på en ny och när det blivit ljust så somnade jag äntligen. Där på golvet.
Detta blir ett väldigt snurrigt inlägg, men jag känner mig också snurrig. Allt som jag nu skulle vilja göra är att klippa sönder detta dumma måttband för jag vill inte fastna i ett evighetsmätande igen! Nej!
Några siffror på ett smalt, fult måttband ska inte få styra över mig.
Att ena stunden vara fullständigt övertygad om hur jag ser ut till att i nästa se hur litet det ser ut i en ring. För att sedan återigen förvridas till att måttbandet ljuger för mig. Hallå knäppis ett måttband kan inte ens prata!
Vad ska jag tro på när jag inte alls vet vad eller vem jag ska tro på?
Om jag tog fram måttbandet igen efter ett kort stunds utmattning på golvet? Ja, dumt nog! För att dubbelkolla, för säkerhets skull. Som om dessa siffror var större eller mindre.. ja, jag misslyckades där, men nu blir det ALDRIG IGEN!
Kan bara säga att jag blev rädd och förvillad. Fick lite panik över vart livet tog vägen..
Jag har fått ett tips om att titta på foton, kanske lite lättare då. Det är svårt! ibland kan jag tänka att Oj, vilka smala armar och "poff" sekunden senare tänka att jag är tjock! Tänk om alla de där läkarna som endast skriver ut lugnande tabletter och liknande, kunde slå sina skallar ihop och ge mig ett piller som tog bort
ANOREXIAN FÖR ALLTID!Att ingen visste vad det var eller att det ens funnits. Att inte ha en aning om hur mycket ÅNGEST TRETTIO CENTIMETER PÅ ETT MÅTTBAND ELLER MINDRE inte är att dugg okej!
Passa på att utrota alla slags vågar när ni ändå håller på..... om ni har tid?
Jag ska bli en KRIGARE!
Jag ska bli en krigare emot anorexian och jag är så otroligt glad och tacksam över allt stöd när jag behöver det som allra mest. Ensam är inte stark, men tillsammans kan vi erövra hela världen och göra den till vår egen.
30cm runt vad? Det är ju jätte, jättelite goa du <3 jag vet att det säkert inte spelar någon roll vad jag säger, men du ÄR otroligt smal! Men du är inte bara smal, du är vacker, unik, klok och godhjärtad också! En sån fin människa!!
Jag tror på dig och jag hejar på dig!! Ge dig själv tid bara, Rom byggdes inte på en dag, som man så fint säger! Ta hand om dig!! <3 Kramar!
Svar:Tror på dig också.. jag tror på dig! Tack <3..vet inte om jag ska svara för vill inte trigga igång dumma tankar hos någon som kanske inte klarar av det? Att jag skrev det var mycket för att kanske få ett uppvaknande en dag. Se det annorlunda.. Nu när jag tänker på siffran så känns den VÄLDIGT STOR! Om du är säker på att du vill veta så fråga igen <3Ta hand om dig @->->--- Och Oj, skulle jag vara vacker.. och allt det andra!? Smicker, smicker hihiii... tack sötis :)
Du behöver absolut inte berätta om du inte vill. Jag själv blir inte direkt triggad av andra, har aldrig blivit det utan "tävlar" mest mot mig själv! Klart att du är vacker och allt det andra! Otroligt kreativ med, tänker på de fina korten du gjort och den helt otroliga teckningen!! Det var bland det finaste jag sett ärligt talat! Den var väldigt levande! Kramar<3
Svar:Tack gulliga dig så glad jag blir :) Jag har skrivit ett mejl till dig.. sov gott Kram <3
30cm borde inte ge ångest, men det är det som är grejen med anorexi, saker som inte borde ge ångest ger ångest ändå och ångesten man känner är äkta. Jag håller med dig, klipp sönder måttbandet. Klipp det i små bitar och kasta det i havet eller en sjö. När jag bestämde mig för att bli frisk tog jag en hammare och slog sönder vågen, det var en så härlig känsla! Läskigt såklart, men härligt också. Prova! Du är redan än krigare, tänk vad mycket du har överlevt! Vi kan kriga på varsitt håll och erövra världen! Kram <3
Svar:Precis.. det lurar mig FULLSTÄNDIGT! Gäller att stå emot med näbbar och klor för att inte låta sig luras och falla ännu mer. Ångest som skapar ännu mer ångest och ännu mer, ännu mer.. Jag har inte lyckats klippa sönder det, men det ligger undanplockat bland sysakerna där de ibland behövs ;) Havet är aningen långt att gå till, men visst en eller annan sjö kan jag välja ut den dagen! Det är en känsla att kasta en våg! Slagit med en hammare har jag inte testat, tror jag.. lite osäker där faktiskt för en del tokerier har man väl gjort då och då. Bra gjort! Tack <3 ja vi får KRIGA och stå upp som SEGRARE! Kramar!
30 cm, ett mått - ingenting mer. Det är tufft, men försök att glömma - för mått ska inte behöva styra ditt liv. 30 cm är ingenting. Det är som en linjal. Klipp sönder skiten, du är värd så mycket bättre gumman! Sv: Om de säger nej får jag försöka själv eller skicka en ny anmälan till mando. Nu när kroppen är mer underviktig kanske de tar emot mig? Massa kramar! <3
Svar:Ja, det är ju egentligen så. Bara en siffra och borde inte få betyda någonting alls, speciellt inte ens eget värde eller hur man känner sig. Så mycket det kan förstöra! Bra sätt att tänka på det som en linjal istället :)
Det är helt galet sjukt att det ska hänga på en vikt! Jag hoppas att du inte fortsätter nedåt om du nu inte kommer dit nu. Att du inte går ned mer för att sedan "passa in" på Mando! Det är ju bättre att de plockar upp.. innan sjukdomen tagit över fullständigt. Speciellt nu då du verkligen är så motiverad och vill. håller alla tummar och tår för att du får en plats <3 ((kramar))
Jag förstår om du behöver terapi för allt som hänt tidigare, fullt ut! Kan du inte gå & prata med någon på vuxenpsyk om de sakerna? Inte om anorexin? Men du, om du söker till ett behandlingshem kommer du ju få både heldygnsvård & terapi. Jag hejar på dig.
TACK fina vännen. Jag är himla glad, dock nervös! Håller tummarna att detta kommer bli super! :)
Att kämpa för livet 
