Jag bara ler och låtsas att allt är okej, för det där att visa känslor är inte alls okej idag.. inte alls
Stänger av. Låser alla och allting ute. Orkar inte. när allting tycks som allra mörkast så vet ingen egentligen hur jag mår, för det är då som jag säger att det är okej.. jag klarar mig. Samtidigt som jag vill kunna gömma mig i någons famn och inte komma fram innan jag är redo.
Jag kämpar för att dölja mina inre sår med öppna plåster. Orkar inte prata, eller ens bli omplåstrad.
Vill bara få vara ifred och krypa ihop i fosterställning.
Ändå skriker jag efter hjälp mig någon härifrån!
Ida
Sänder dig en stor varm kram 💜💜
Svar:
Lilla hjärtat
Aa
Känner igen det! När man vill vara ifred och säger att allt är bra samtidigt som man vill att någon ska se hur det verkligen är och vara famnen man kan krypa upp i och bli räddad.
Många kramar <3
Svar:
Lilla hjärtat
Nathalie
Kramar.
Svar:
Lilla hjärtat
Maja
Känner verkligen igen det där. Men att tillåta sig själv att må sämre är nödvändigt, det leder ingenstans att stänga ute känslorna.
Sv: Det är till Capio i Varberg som jag hoppas att få komma, men tack så mycket för att du hoppas för mig.
Kram! <3
Svar:
Lilla hjärtat
Jasmine
Kramar till dig<3
Jag vill bara säga att det kan bli bättre. Jag har varit där men det går att bli bättre!
Svar:
Lilla hjärtat