Att hitta styrkan att bara andas en dag är ett steg upp till tryggheten i livet


Vissa dagar och stunder så vill jag bara få gömma mig för omvärlden. Den känns alldeles för skrämmande och med alldeles för många människor som inte förstår rädslan. Då är det tryggare att kunna få gömma sig allra längst in i garderoben eller i en liten vrå. Bara ligga där och gömma tårarna för mig själv.. så måste jag inte hela tiden förklara varför.
 

En del dagar räcker det med att bara orka ta sig uppåt litet steg i taget, så känslorna hinner med. Istället för att slå knut på mig själv med alla krav om vad som borde göras på min evighetslånga "kravlista", men det är just vad den är. Min kravlista och ingen annans. Jag behöver kanske lära mig att det är helt okej att känna sig både trasig och trött vissa dagar och stunder. Jag vet inte hur många kvällar jag fått ångest över allting som jag borde ha gjort, men inte klarat av..
 

Ändå så är det de sakerna som jag vill göra, verkligen vill göra, som förträngs och glöms bort eftersom jag är på tok för duktig på att "tränga undan" alla tankar och känslor. Just för att orka och inte falla ihop psykiskt. Jag vet att minnet och bristen på koncentration är en följd av min anorexia. Hjärnan krymper som en vindruva i solen, blir till ett skruttit litet russin. Russin är söta och det är dock inte jag, men jag kan bli starkare.
Måste bara lära mig att det även är helt okej att bara vara för en stund eller två.
 

Ta vara på de små stunderna som trots allt har chansen att titta fram om jag öppnar mina ögon.
Först måste jag försöka lära mig att våga se mig själv och det är så svårt. Oerhört svårt! Allt jag känner och ser är hur tjock och ful jag är, ledsen men det är så jag upplever mig själv 99.9% av tiden.
Ändå så fortsätter jag att kämpa. Kanske föddes jag till en liten seg godisråtta, även om de mest är sliskiga hihii..
 

Vägen hit har varit lång och nu står jag på skakiga ben med en kämparlust lika stor som den är livrädd.
Livrädd för att bli fel, fel.. fel. Alldeles för fet. Alldeles för fort, så känslorna inte hinner med och jag vet hur det har gått tidigare. Jag har rasat och fallit ännu djupare igen. Under alla åren har jag kämpat för andras skull och inte min egen. Är jag värd att kämpas för, duger jag?
Är jag helt okej med både tårar och skrik, med min insida och utsida?
 

Är det okej att jag bara orkar ta mig upp i en trygg famn dagar och stunder då mitt inre gör alldeles för ont..?
 



Tess

Din kropp har tappat sin styrka och glans likt ett russin, men sötman finns kvar och du kan bygga upp den till att återigen bli en levande vindruva. Jag håller mina tummar för dig och hoppas du hittar kraften att slita dig lös från anorexins klor och få ta del av livets goda. Stor styrkekram till dig!

Svar: Så rar du är som skriver så fina ord med omtanke... värmer och betyder mycket.Tack :)
Kramar <3
Lilla hjärtat

2014-07-12, 18:01:34     
deniiise :)

Åh, vännen, gå ut. Sätt dig på balkongen i solen en stund, vila på en filt i gräset, vad som helst. Kämpa på med din hälsa så kommer du snart orka vara på stranden som all andra. Du har ju så mycket livsvilja, använd den som din motivation när det känns tungt.

Kramar

2014-07-13, 08:10:02      http://flikkand.blogg.se
Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Du tycker att du är tjock, då vill jag inte ens veta vad du tycker om mig, jag som på riktigt är tjock.

Du ska inte kämpa dig frisk för någon annans skull, utan bara för din egen. Jag vet att du kan, du måste bara våga♥

Filmen var väldigt fin, men sorglig. Jag lyckades behärska mig där på bion, hade jag vart hemma hade jag nog gråtit betydligt mer.

Tänker på dig!♥

2014-07-13, 22:46:26      http://sessie.se
jonna

Hittade din blogg, den är väldigt fin! Är det du som målat bilderna, jisses! De är supervackra!Om du har svårt att lita på att du är smal så titta på bilderna av dig, kameran visar ju verkligheten. En del tycker även att de ser större ut på kort så då kan du ju tänka dig hur mager du är. Det ser farligt ut. Har du inte fått hjälp med kroppskännedom med mera? Kram

Svar: *rodnar* ..så glad jag blir att du tycker om mina bilder! Tack hihii.. *rodnar igen* Jag försöker att ändra min blick till någonting annat och genom att lägga upp foton där jag syns är en ENORM utmaning, men jag gör det för min egen skull och för att kanske lättare kunna se det andra säger till mig.. men som är så svårt för mig att se. Jag bokstavligen springer förbi minsta spegelbild av mig själv. Får panik till och med om någonting blankt skulle råka avspegla mig :( ... måste försöka ändra och VÅGA, det tar tid, men jag kämpar på. Ibland kan jag förstå att jag väger för lite om jag tänker på mitt BMI, men annars inte alls. Det var jättelänge sedan som jag fick någon slags hjälp med kroppskännedom. jag har bråkat länge om att få terapi för det känner jag att jag verkligen behöver så väl för att även kunna bearbeta anorexin.
Tack rara dig <3
Kram!
Lilla hjärtat

2014-07-14, 08:30:06     
Sophia

Riktigt fina bilder du tar!
Och ge inte upp vännen. Jag vet hur det är att leva med anorexi eftersom jag själv har det. Och det är jobbigt i vissa stunder.
Men vi har styrkan inom oss, vi måste bara hitta den.
Kram <3

Svar: Tack :)..alltid så tråkigt att så många lider av anorexi, men vi får kämpa båda två. hoppas att du snart mår så mycket bättre <3 Får du någon hjälp?
Många gånger är det svårt att hitta den inre styrkan och våga tro på att man kan.
Ge inte upp du heller. hoppet är det sista som överger oss, så det gäller att hålla sig kvar!
Många Kramar till dig <3
Lilla hjärtat

2014-07-14, 20:29:18      http://www.soophiiiaa.devote.se



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR