Livrädd för det livsnödvändiga

 
Ångest kring allt som har med INTAG att göra. Ångest kring att äta och det spelar ingen roll om det handlar om grönsaker eller potatis. Jag minns inte senaste gången som jag ens åt potatis och först var jag på väg att skriva upp allting som jag missat under alla dessa åren. Allt som jag varit för rädd för. LIVRÄDD för, men insåg direkt att då skulle jag bli sittandes här i en evighet. Ofta ser jag bloggar med foton på vad de ätit, eller snarare ska äta, för att fotografera en tom tallrik kan även jag göra.
Hur många gånger har jag då inte önskat att jag vågade också. Att rädslan inte vore så fruktansvärt enorm, men jag vet inte hur jag ska klara av att ta mig dit. Jag vet verkligen inte alls!
 
Halva dagen har snart gått och jag har redan ÅNGEST över de kokta grönsaker som jag inte ens fått i mig. Jag kan inse hur sjukt det är, men ändå är ångesten tusen gånger starkare än mig. HJÄLP! Jag behöver så mycket hjälp till att komma dit där ni är!
Jag blir ledsen, uppriktigt förtvivlad när jag ser hur de omkring mig blir oroliga. Kanske skulle vara bättre för alla om jag inte fanns längre. Ett orosmoment mindre.. men JAG VILL BLI FRI!
Jag längtar efter att våga äta som ni. Om ni kunde ana hur ont det gör inom mig att inse hur långt jag har på vägen dit. Ibland, nej många gånger, önskar jag att någon lyfte upp mig och satte mig på en plats långt bort ifrån där jag är nu. Fast under en filt och knäna under hakan. Ständigt ihopkrupen. Försvarsställning. Trygghet. Tröst.. i en kaotisk tillvaro av LIVRÄDSLA för MATINTAG!
Många timmar i förväg går åt till att oroa mig över OM jag ska få någonting i mig. OM jag ska dricka eller inte och i så fall ständigt tvingar anorexian mig att KOMPENSERA dagar i förväg. Samtidigt som jag ständigt är LIVRÄDD för allting, hela tiden.
 
Jag vill sitta bredvid er. Våga vara lika starka som ni är, även om det känns tragiskt att ens nämna ordet "våga".
Jag orkar inte mer, jag kan inte dricka eller äta annat än det som är tillåtet. Vill slå sönder mig själv för allt borde vara tillåtet. Ändå kommer jag inte framåt. Jag är dödstrött på att springa. Ändå är det som om jag inte kan styra över min egen kropp som skriker av utmattning.
Behöver bearbeta min ryggsäck. Behöver ha någon att rensa, sortera, kasta bort och få klarhet i tankar och känslor. Någon som jag vet alltid stannar kvar oavsett hur hårt det blåser. Jag behöver TRYGGHET.
 
Jag är fast i en fälla och allt, allt jag önskar mig är att få bli fri. Allt jag önskar mig.
Jag behöver någon som orkar förflytta mig ifrån denna platsen till en annan. (mat borde vara så naturligt att detta inlägg vore löjligt oviktigt.. men det tar upp så mycket av min tid, tyvärr).
Jag tycker inte.. inte..  inte..  inte om mig själv.
Viktigt att komma ihåg är att jag trots allt kommit en bra bit på vägen! Jag har kämpat mig igenom många år.
 



deniiise :)

Tack så jättemycket för din kommentar vännen, den värmde verkligen. Så himla skönt att veta att någon fortfarande har lite vett i huvudet här i världen.

Jag tycker det är väldigt tråkigt att läsa hur dåligt du mår.. Kämpa på & ge aldrig upp kampen, livet är värt varenda kamp. Det kan jag lova dig.

Kramar

Svar: Rar du är, verkligen! Länge tänkt skriva, men alltid känt mig obetydlig om du förstår? Tittar in hos dig ofta, ofta och hoppas på någonting nytt och som alltid får mig på bättre humör. Som inspirerar och ger mig drömmar och lite hopp.. vågar inte hoppas för mycket, men jag vill. Så glad över din kommentar och angående de du fick så säger jag bara ...grrrrr Önskar dig en mysig helg och det allra bästa för dig <3 Kram!
Lilla hjärtat

2014-02-21, 21:31:51      http://flikkand.blogg.se
Ladyfrallan

Allt kommer att bli bra. Det är starkt av dig att dela din smärta, det hjälper! Lite i taget kommer du att bli starkare och starkare. Du är öppen för livet, livet kommer att belöna dig!
Känner du till Föreningen Storasyster? Gå in på deras sida, de ger stöd. Kram till dig. Livet är vackert, du är en del av det.

Svar: Tack för din kommentar och dina fina ord. Det känns många gånger så.. tomt och mest svårt och tungt, men jag kämpar på så gott jag kan. Nej, den känner jag inte till så nu blev jag nyfiken. Kram tillbaka!
Lilla hjärtat

2014-02-21, 23:14:10     
deniiise :)

Men åh, hur söt är inte du?
Så himla fin ord du skriver till mig, blir ju helt rörd, haha. Är så glad att min blogg kan få dig att må lite bättre, verkligen.
Livet väntar på dig & jag hoppas du kämpar varje dag för att inse hur fint det kan vara.
Jag känner inte dig men jag vet att du, om du bara ger dig fan på det, kan vinna denna kampen.

Kramar till dig tjejen.

Svar: Det är du så värd <3 Hittar inte riktigt orden. Att livet väntar på mig när det känns så oändligt långt bort, men jag hoppas verkligen att det kunde bli så. Att det kunde komma till mig så snart som möjligt.
Kramar fina dig <3
Lilla hjärtat

2014-02-23, 16:06:08      http://flikkand.blogg.se
Caroline - Foto | Gran Canaria | Mamma

Jo förlåt, skickade jag aldrig mitt svar? Jag skrev svar samma dag precis innan jag gick morgon promenaden med hundarna men då missade jag nog att trycka på skicka :( Va härligt att höra att du gillade det :)
Hoppas det är bra med dig idag! Maila gärna när du orkar så kan vi prata lite mera :)
Hoppas du har en bättre dag idag <3
Kram

Svar: Det måste kommit bort av någon kråka i rymden :) Så jag har varit tveksam till om det kom fram, men nu vet jag så du kan vänta dig fler snart <3Jag blev sååå glad! Skönt att din rygg är bättre, blev lite orolig där..
Kramar <3
Lilla hjärtat

2014-02-28, 17:05:54      http://carrosungar.blogg.se
Felicia

Det är alltid de med störst hjärta och klaraste tankar som drabbas av självhat och motgångar som dessa. De som inte förtjänar att må dåligt har den där rösten inom sig som ifrågasätter allt de gör och klankar ner på varenda liten detalj. Jag har varit där du är, jag kände det du känner. Det viktigaste du behöver veta är att det kommer aldrig vara upp till någon annan att förflytta dig från en plats du inte vill vara, det är ALLTID du som har makten över ditt liv. Det kan kännas svårt att höra, men det är samtidigt en befrielse att veta att vad som än händer kan du alltid ta dig själv till en plats du trivs och vill vara.

En av de största läxorna jag lärt mig i mitt iiv är att det är alltid okej att fråga om hjälp om man är osäker på hur man ska göra. Har du inte alla svaren finns det alltid någon som kan sparka dig i rätt riktning. Du är inte den första som känner som du gör och inte heller den sista. Du är inte ensam och behöver du en hjälpande hand så kommer den finnas där.

Jag vet att du kommer ta dig igenom mörkret du är i nu, och jag hoppas du litar på dig själv så pass mycket att du vet att du kan. Stor kram till dig, skickar lite styrka och solsken från min sida av världen.

Svar: Tack för dina ord! Just nu har jag svårt att känna hur jag ska kunna ta mig framåt och jag vet att det största jobbet ligger hos mig, men jag vet efter alla dessa åren med kampen att jag inte klarar av det på egen hand. Jag behöver stöd och hjälp på olika sätt, men jag får inte det viktigaste för att orka ta mig framåt. Terapi. Att få tala om allting, det går inte att gömma det under mattan i all evighet. Förr eller senare så snubblar jag.. hur ska jag då kunna ta mig upp utan stöd? jag har kanske makten, men ensam är aldrig starkast.
Många KRAMAR <3
Lilla hjärtat

2014-03-01, 01:24:09      http://glasflisan.blogg.se



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR