Little Girl's Heart -

Ett leende eller några små ord ett ögonblick som många inte har en tanke på att ge

08 Augusti
kl. 15.50

Någonting som jag länge och ofta gått och funderat över, men aldrig tagit upp tidigare. För mig känns det som en självklarhet och jag har lagt de där små korta stunderna, för alla har vi tid att stanna upp.

Hur många skulle ärligt kunna räcka upp handen och säga

"Jag gör det!"

Det handlar om att när jag till exempel är ute och går eller cyklar. Ett extra leende åt en liten dam som kommer emot mig får hennes leende att stråla ikapp med solen. Hon kanske sitter lika ensam som du om dagarna?

Eller om du står i en kö någonstans eller vad det nu kan vara, säga ord som att "vilket fint hår du har"..

eller "åh så söt litet bebis är det en pojk eller flicka?" .."hej lilla vän vad heter du då.. till en hund du aldrig träffat på och sedan be att få ta ett litet fotografi" (jag kan lova dig att matten blev otroligt stolt och glad) och aldrig, aldrig har jag blivit bemött av någonting annat än ren och sann glädje!

Detta kan jag ärligt talat säga att jag gör ofta, ofta. Om inte ett leende och ett hej, en komplimang så händer det nästintill varje gång som jag är ute. Det tar endast ett par sekunder om ni så vill, men varför tycks alldeles för många att det gör man inte. Vadå gör inte!?

Annars tycks folk ha åsikter, höga sådana, om hur "förskräckligt mager" eller "gud så sjuk hon ser ut".

Det tar flera HÖGA minuter av deras tid att påpeka och lämnar enormt djupa EVIGHETSLÅNGA tider för den som måste ta emot slagen. För det känns som slag rakt in i själen och där stannar dom kvar.

Jag vill skaka om, nej.. jag skulle vilja hänga upp dem i en lyktstolpe för att skämmas ordentligt för att de SÅRAR!

Jag har inte bett om att få anorexia och jag kämpar varje tusendels sekund, men det bryr de sig inte om. Inte har de någon som helst aning om hur jag har det heller, varken nu eller då. Så varför ska det vara "okej" att påpeka elakheter istället för att lämna efter sig ett litet leende eller två? Går du in i en butik och märker att någon inte når upp till en viss hylla eller inte hittar. Gå fram och erbjud dig hjälpa till. Människor är inte så farliga som alldeles för många tycks tro. Jag är ingen person som är den som tyckte det var det allra minsta lätt att tvingas stå framför hela skolklassen och hålla ett föredrag. Anser att man inte ska tvingas till det, så jag var ofta sjuk.

Mådde oerhört dåligt av det.. men jag har kommit en bra bit på vägen sedan dess.

Börjat våga säga ifrån, även om det är svårt.

..men att ta ett par sekunder, några minuters samtal med en liten dam kan göra henne så glad!

En dag när jag var ute och cyklade så gick en dam i sin trädgård och jag steg av min cykel och frågade om jag kunde få ta några fotografier. Om hon blev glad! Berättade att hon inte hade någon som hälsade på eller att barnbarnen bodde så långt bort. Sa att jag mer än gärna fick komma förbi igen. Det mina vänner gjorde mig glad i hjärtat. Att jag kunde lysa upp hennes vardag lite grann.

Nu är detta endast några få exempel på mina "påhitt" och jag bryr mig inte om hur konstig, knäpp eller om någon tänker att sådär kan du väl inte göra.

Jag tänker fortsätta ändå.. Så är jag född, skrynklig som jag alldeles säkert var med rosa skinn.

Rosa sägs jag ju passa i har jag hört.

Nu ska jag försöka ta tag i texten och kortet tills begravningen på måndag. Drar ut på det för det gör alldeles för ont, men jag kanske försöker att gå. Ingenting som jag måste bestämma idag eller ens imorgon.

Jag saknar dig, jag saknar dig så otroligt mycket Annalisa!

(..jag ska svara på era kommentarer senare.. finaste ni vad ni lyfter upp mina dagar! )

Etiketter: Anorexi

Bilder

Känslor

Livet

Tankar

Vänskap

Våga tro på en förändring

Kommentera inlägget

5 kommentarer

Nathalie

Du är en sån genuint god människa! Åh vad jag önskar att du kunde vara lika snäll mot dig själv. Önskar att du fick leva det liv DU vill och bli precis lika glad, varje dag, som dessa okända människor blir! Du är en riktig glädjespridare! Människor i din omgivning kan verkligen skratta sig lyckliga! Du är så himla fin och värd all lycka. Jag är säker på att den kommer komma till dig, när du känner dig redo kommer du orka le och orka leva fullt ut <3 det GÅR att bli frisk från anorexin, men det är inte ett enkelt uppdrag!
Kram<3

Svar: Tack :) ..så mycket svårare att vara snäll emot sig själv, men så rar du är! *rodnar*Kramar <3

Lilla hjärtat

2014-08-08, 16:39:08

http://envanligovanlignathalie.blogg.se

jonna

Bra av dig att stå upp för dig själv och säga till när du får sådana kommentarer (även om man tycker att det inte ska behövas när det gäller vuxna människor). vågar du utmana dig själv något när det gäller anorexin eller har du befunnit dig på samma "plats" länge? Har du något kort på dig själv från innan du blev sjuk som du skulle kunna dela med dig av? Kram

Svar: Jag klarar inte alltid av att säga ifrån just då det händer, men visst har jag vänt mig om och sagt hur ont det verkligen gör. Har jag då träffat på samma personer igen så har de nästan blivit röda i ansiktet. Angående min anorexia så kan jag säga att jag har varit betydligt magrare (just nu kan jag inte alls se mig själv som för smal..). Sedan kan jag förstå att jag är sjuk när jag märker hur rädd jag är över det allra mesta faktiskt i matväg. Blir ledsen när jag tänker på hur svårt det är, men trots det så har jag vägt betydligt mindre samtidigt så är jag ju också äldre och lite längre. Så på samma plats kan jag inte säga att jag står riktigt. Det är svår fråga faktiskt..Vet inte om jag har något foto på mig själv, eller inte i datorn i alla fall. Hittar jag något så får jag väl försöka att fotografera det och lägga in (min scanner strular sedan en tid tyvärr..)
Kram

Lilla hjärtat

2014-08-08, 17:01:46

Miss Lyckad

Det är sådana som du som gör att man känner att det fortfarande finns hopp om mänskligheten! Om ändå världen kunde bestå av enbart människor som du. Vilken fantastisk plats den skulle vara. Jag kan ärligt säga en av de få gånger då jag faktiskt kan känna ett uns av lycka är att få se någon bli glad när man ger en spontan komplimang. Det finns inget bättre. Kramar

Svar: Jag kan inte annat än att tacka för dina ord :) Ja, visst kan det göra så mycket att bara få se någon lysa upp och bli glad över en spontan komplimang! Det tar ingen tid eller energi så jag förstår inte varför så många ägnar så mycket övertid på att slänga ur sig ord som sårar. Bara ett leende och du får ett leende tillbaka dessutom. minns en liten, liten äldre dam som blev överlycklig att jag ens frågade hur det stod till och om hon behövde hjälp. Blev både rörd och ledsen när hon sa att hon aldrig blivit bemött av någon på det sättet. Tänk att gå igenom ett helt liv utan att få känna så.. Detta var många år sedan, men jag minns det fortfarande som om det vore igår. Kom upp i tanken precis nu och skulle kunna skissa upp hela henne för så tydligt minns jag bilden framför mig.
Kramar <3

Lilla hjärtat

2014-08-08, 22:58:52

http://avoidantpersonality.blogg.se

teatimes.blogg.se

Jag känner igen mig så mycket i det här, jag är precis likadan. Jag kan börja prata med främlingar på stan eller parken eller på en lång tågresa eller lite var som helst. Allt från lite längre diskussioner till typ beröm för en fin klänning eller söt hund.Jag har fått flera i grannskapet att känna igen mig, det är inga jag känner utan det är städerskan i huset, pizzabagaren runt hörnet av min gata, den sjukskrivna kvinnan i huset bredvid , tiggerskan utanför Lidl som jag bjöd på bröd och croissanter, hundmänniskor jag möter i parken och jag blir så glad när jag ser deras ansikten lysa upp och le när de ser mig och hälsar glatt på mig. Sådana stunder lyser upp min vardag.

Svar: Ett leende kan betyda så mycket <3 Jag undviker helst de som bor i huset av väldigt speciella orsaker, de är har gjort allt för att krossa mig. Så jag klarar eller orkar inte ens se skymten av någon. Skönt att det finns fler som vågar.. istället för att slänga ur sig elaka kommentarer som SÅRAR!
Kram <3

Lilla hjärtat

2014-08-09, 20:43:38

http://teatimes.blogg.se/

Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Jag försöker le och hälsa på sådana jag möter ute, men man börjar tröttna när man inte får något tillbaka. En granntant stod i vårt trapphus en dag och självklart sa jag hej till henne för jag tycker att man ska hälsa på de grannarna som bor i samma trapphus, men hon bara glodde på mig och då röt jag faktiskt ifrån. Jag sa att det är väl inte så himla svårt att hälsa på en granne. Men hon är lika knäpp ännu. Så sådana som henne har fått mig att bli lika otrevlig ja, inte hälsa på någon direkt.

Så, har du bestämt dig, ska du gå på begravningen?♥

kramar

2014-08-10, 16:10:02

http://sessie.se