Lite för ensam med mig själv

 
Höstkänslorna kryper allt närmare huden. Solen bländar ifrån en klarblå himmel, morgonen känns alldeles för tidig och värmen ifrån sommaren.. tiden tillbaka vet jag inte hur jag ska klara av. Fryser så fruktansvärt mycket!
Att ta vara på varje ögonblick som om den vore den allra sista. Varför ska det vara så svårt det där med att komma ihåg att leva. Jag som inte ens kan komma ihåg att andas för mig själv. Torsdag morgon och dagarna flyter ihop, får allt svårare att hålla reda på idag och imorgon. Redan i måndags trodde jag att det var onsdag eller torsdag och då spelar det ingen roll ifall jag lever eller inte. Usch, jag känner mig totalt infrusen.
Allt jag vill är bort ifrån höstkylan, även om soliga höstdagar kan vara så vackra i sin friska luft. Som om det är lättare att andas, men ändå. Ta mig tillbaka till sommaren.
 
Jag vet att jag varit och är fortfarande ganska osynlig och tyst här på bloggen, men jag har lite för mycket att brottas med.






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR