Trött, riktigt trött. Tillbringat några timmar med mamma. Hon tittade på tv och jag somnade såklart i fåtöljen. Så allt har varit precis som vanligt och sedan framåt eftermiddagen kom den snabbt krypande. Smärtan i magen!

Legat halvt på golvet, halvt framstupa med värsta magkrampen och det blir aldrig bättre. Läkarna säger att det beror på långvarig svält, men det går ju inte äta eller ens dricka när magen krampar såhär!

Det kommer att bli en lång natt, igen. Jag vet inte om jag ens vågar se framemot en ny dag. Söndagar brukar oftast vara riktiga "ligga i soffan dagar" och trotsa vädret. Jag vet inte hur många gånger som jag tänkt fly landet och aldrig någonsin komma tillbaka igen.

Ursäkta mitt svammel, men jag får ingen ordning på tankarna alls. Det gör för ont att sortera dem helt enkelt.

Mamma var gullig och ringde under kvällen. Pratade om akuten. Läkare, men de gör ändå ingenting. Hur länge har jag inte fått stå på egna ben nu? Utan någon hjälp mer än att de skriver ut recept på mediciner trots noll koll på vad jag har hemma eller inte. De vet att vikten är alldeles för låg (inte har den gått upp direkt och jodå jag själv känner mig alldeles för tjock). De vet att jag mår fruktansvärt dåligt.

 

Jag undrar ibland vem som är fegast?