Jag undrar hur långt jag kan falla utan vingar

 
Jag vet hur det känns att inte längre orka. Hur ont det gör att le samtidigt som det gör ont att ständigt hålla inne med gråten. Att säga "det är okej" trots att jag så väl vet att ni kan se på mig att orden inte är sanna. Jag vet hur det är att springa ifrån livet i ren panik över känslan att den inte är till för mig.
Jag vet hur det känns att falla utan att veta om det finns en botten, ett slut, eller om det alltid kommer att göra lika ont som nu.
Hur länge ska livet endast ge mig en bitter avsmak av ångest och kalorier?
Idag har jag återigen fallit allt längre ned och mest velat ligga i en hög på golvet och gråta mig tom på förtvivlan.
Saknar allting som finns utanför mina ensamma väggar. Ibland, eller ganska ofta, funderar jag på hur det vore ifall jag startade om någon annanstans. BMI under 11 och jag hatar och äcklas över vartenda feta kilo på min kropp! AVSKYR KÄNSLAN av att vilja slita mig själv i stycken.
Jag orkar inte detta längre!
Förlåt för att jag inte orkat med någonting idag.. kraften går åt till att försöka orka dagen.
 






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR