Dagen vände snabbt ifrån lätt till tungt.

Jag vet verkligen inte alls vad jag ska göra med alla känslorna längre. På ett par sekunder så tycktes det som om hela kroppen svällde upp till en äckligt fet massa. Allt jag ville var att skära bort allting. Tårar.

Jag vet att det är helt omöjligt att gå upp i vikt sådär POFF! .... men känslan växte enormt! Just nu har jag pysslat lite och jag är inte alls nöjd. Får sova på saken och se hur det känns imorgon, kan ändå inte göra det klart nu. Måste torka till ordentligt för att inte förstöra allting totalt. Behöver nya pennor. Ingen lust alls att gå på stan och synas bland folk. Möta deras blickar och viskningar. Så trött på att de inte kan hålla sina åsikter för sig själva. Det är som om det vore tillåtet att högt kommentera personer som är    s m a l a

Det är fruktansvärt jobbigt att höra alla dessa kommentarer, eller möta dessa blickar som skalar av mig min försvarslösa hud in på benen. Inte höjer jag rösten högt och påpekar vilken tjock människa som går där. Det är inte alls okej, inte alls. Varför kan de inte förstå att det gör ont?

 

Det är svårt nog att gå med äckliga tjock känslor när allt jag vill är att försvinna. Inte synas. Orkar inte.

Ögonen kokar av trötthet. Dagen blev inte alls som jag önskade. Inte alls och förlåt för att jag finns.