Tystnadens tomrum emellan dig och mig
Och ibland
känns det som att du kväver mig
genom att titta på mig
jag stänger in mina andetag
skyddar mig ifrån dig
du får mig
att darra.. genom att skrika ut mitt namn
i natten som bedövar känslor
utom de som man inte kan sätta
bokstäver eller siffror på
och vi skrattar tillsammans med minnena
för det var de som skapade oss
så egentligen är vi inget
bara intet
som bildar en atombomb
av skadade leenden
som inte ens är våra
vi finner inget sammanhang
inte ens de sagor som berättas
om oss
så vi fortsätter att skriva poesi
i t y s t n a d
