Blommorna i hennes hår
och med ett dån brast hennes livstråd
hon plockade blommor i försök
att sammanfläta stjälkarna
till en gloria
att placera i sitt hår
ville bara bli lite sötare lite mer okej
hon log stelt emot kameran
som fångade hennes
ögonblick
en sekund i livet
somliga såg henne som vacker
andra som riktigt äkta plast
själv såg hon sig inte som annat
än det fulaste
som gått på jorden
sakta virade hon upp banden
och synade sina djupa fåror
tvättade dem varsamt
och såg
blodet flyta bort
men hon var en sån där
som alla förväntade sig
skulle må bra
och le
med solen i ansiktet
stjälkarna blev till nålar
som trängde in i huden
blommorna blev till
tårar som
ljudlöst föll genom natten
balanserandes på sin livstråd
med sorgen i sitt sargade bröst
vad ingen vet, vad ingen vet
så är hon
snart en ensam gloriabärare
med ett tystnadstjut
föll hon genom det mörka djupet
