Världens alla färger
Jag vill vara den som får plats i din ficka. Lite lagom stor för att du ska känna att jag finns där.
Lite lagom liten för att du inte ska glömma bort mig. Precis lagom storlek så att du ska kunna plocka
fram mig när du vill, utan att jag ska behöva vara iväge. Jag vill minnas allt bus med små leenden, då
när vi var vänner på fulltid. Jag saknar någon, jag saknar en vän. Min vän.
Det är lite ensamt nu och jag vet att jag har sprungit åt fel håll. Samtidigt som ni sprang åt det andra.
Det spelar ingen roll hur många färger jag plockar fram ur paletten. Min värld känns ändå svart.
Jag vill bara få vara en utav er igen.
Mala sönder mina känslor och låta dem fara iväg med vinden. Allt för att ni ska se att jag finns kvar
här någonstans.
Försöker att tejpa ihop sprickorna i min hjärna, för alla mina tankar sipprade ut och gjorde luften svår att andas. När jag skrek att jag saknar världens alla färger och inte bara svart.
Men så är kanske livet? Vi går alla under varsitt paraply och ser bara marken runt våra egna fötter,
medan regnet öser ned..
Ännu en till sömnlös natt och jag vågar inte riktigt hoppas på att det blir bättre inatt.
Ångesten har mig i sitt hårda grepp, jag kan förstå att ni sprang åt det andra hållet, när jag själv inte
orkade stanna kvar här.
