När livet gått i baklås
Det känns som om jag har gått i baklås eller fastnat med håret i balkongdörren. På väg ut eller på väg in.
Vandrar runt som en zombie och viskar ord för mig själv som ingen annan kan höra.
Samtidigt som jag önskar att ni kunde förstå, min tystnad. Min sårbarhet. Det är nu som jag verkligen behöver
allt stöd som jag kan få och det är nu som jag känner mig ensammast i hela världen. Utanför er dörr.
Mest av allt är jag nog rädd. Rädd för att aldrig våga kliva över gränsen. Gränsen emellan mitt och ert.
De senaste två dagarna har jag sovit mycket mera än alla de senaste veckorna tillsammans.
Och ändå har jag inte sovit.. så mycket. Inte orkat någonting.
Om ni bara kunde höra alla tankarna som far omkring. Studsar på väggarna och slår tillbaka med all världens
fart. Nog känner jag mig lite blåslagen. Jag är rädd för att gå ut och vandra helt planlöst, utan mål.
Utan mening.. samtidigt mår jag dåligt av att tillbringa tiden under en svart filt. Hur mjuk den nu än må vara.
Jag har fastnat i mitt eget spindelnät. Försöker att hitta mig själv, eller springa åt det andra hållet.
Bort ifrån mig själv. Jagad av anorexin. Imorgon är det kalas, men jag har bestämt mig för att inte följa med.
Orkar inte vara där. Mitt ibland alla andra när allt jag vill är att vara någon annan.
Samtidigt så önskar jag att jag kunde hitta tillbaka till mig själv. Någonstans.
Jag fryser. Kylan är påträngande när balkongdörren står på glänt. Ironiskt, men det är ångesten som talar.
Om jag inte har dörren öppen om nätterna, ja då blir jag fet. Fetare. Jag känner ständig äckel och jag
vill inte känna så mer!
Räcker det inte nu?
Kan det aldrig ta slut?
Funderat mycket på om jag ska sluta blogga, för vad är meningen egentligen.. mer än att det känns
lite lättare efteråt. När jag fått andas ut här.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Tankar Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Att kämpa för livet Bilder Känslor När allting känns för svårt att hantera Tankar Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
juliajensen.se
Vad hände med kalaset vännen? :(
Tycker du borde gå, enbart för att bevisa din egen styrka för dig själv. Glöm inte att du är du, oavsett om man vill eller inte. Sen är det upp till en själv att försöka göra det bästa av situationen.
Det är vid dessa tillfällen du borde göra val som stärker det friska i dig istället för att stanna hemma och låta dagen bli som vilken annan som helst. Försök att bryta ekorrhjulet som bara går runt och följer samma spår dag efter dag och gör något helt annorlunda - som t.ex. att gå på kalaset.
I värsta fall kan du ju bara gå hem tidigare om det mot förmodan skulle bli så hemskt som du kanske fantiserar om..
Måååånga kramar finaste hjrtat!!!
Svar:
Lilla hjärtat
2013-03-22, 23:16:42
http://juliajensen.se/
http://juliajensen.se/
