Lackskor och självlockigt hår
Lilla flickan med rosa lackskor och sajälvlockigt hår
fick aldrig leka med de andra barnen
för hon trodde att man räknade
tiden i sidor och oskrivna rader
att den gick långsammare
på vintern
hon trodde att det som var en månad
i oktober, blev två i november
och december
och hon verkade så säker på sin sak
Lilla flickan med rosa lackskor och självlockigt hår
var den enda i klassen som kunde
stava till "skolsyster" när hon var sju
men hon fick aldrig lära sig
vad kurragömma egentligen
gick ut på
och när hon redovisade om
gravitationskraft i fyran var det
ingen som trodde henne
fast hon verkade så säker på sin sak
Lilla flickan med rosa lackskor och självlockigt hår
blev en av dem de kallade galen
för hon citerade kärlekssånger
1000 gånger om
med tusch på alla vita väggar
och kastade lappar i pappersinsamlingen
istället för i soptunnan
för hon ville att någon skulle läsa
det hon skrivit
de gav henne blickar bakom ryggen
men vågade aldrig säga vad de tänkte
för hon verkade så säker på sin sak
Lilla flickan med rosa lackskor och självlockigt hår
brukade sitta ensam på parkbänkar
och skriva sig sin tid i anteckningsböcker
för hon var en av dem som
stannat kvar i sin roll några år för länge
hon hade blivit gammal
och skorna var alldeles för små
men det log hon bara åt
och viskade
-jag kommer vinna över livet till slut
och hon verkade så säker på sin sak
Etiketter:
