Rösterna ekar fortfarane i mitt huvud. Mardrömmarna spökar och jag gråter.

"Gumman du är så stark. Jag förstår inte hur du orkar!"

 

Kanske jag är stark, jag vet inte. Om så vore, hur länge ska jag ha kraften till att ta mig framåt och inte bara

slå knut på mig själv och trilla baklänges? Allting går mot mig. Precis när jag äntligen lyckades göra någonting

roligt. Som jag såg framemot, då blir det fel. Fel fel fel.. Jag vet att jag har höga krav på mig själv, men hur ska

jag annars kunna ta mig framåt? Det blir att börja om imorgon igen.

Tyckte att det för ett kort ögonblick kanske hunde bli en bättre dag, men nu sitter jag här. Förtvivlad.

Jag vill inte känna som jag gör. Är så trött på det! Hur gör ni för att ta er framåt och inte trilla baklänges?

 

Solen skiner och det blåser kalla vindar.

Tog mig ut lite på förmiddagen och jag borde ge mig ut igen. På en lång runda runt sjön eller vad som helst.

Vad som helst så jag kan få slippa känna denna tjock-äckel känsla. TJOCK ÄCKEL!

Mamma ringer kanske snart. Syskonbarnen äter lunch hos henne. På tal om trollet... pling-pling-pling..

Mamma, jag vill att du kommer, men jag vet inte om jag orkar.

JAG TYCKER INTE OM MIG SJÄLV ALLS!

 

Jag faller alltid baklänges, men försöker ta mig upp igen. På något vis.