Jag är så förtvivlat genomskinlig i vitt
Det är svårt att gå framåt när någonting är i vägen
det gör ont när man skrapar upp knän och hjärta
och får grus isåren och än har man inte uppfunnit
desinficerande plåster med livstidsgaranti
mina tankar är rusningstrafik nu de tjuter och ekar
det är mer ilset rött än grönt som blinkar
och det är olyckor i varje korsning men det är
inte farligt att falla om man
har en fallskärm
så jag undra varför fallskärmar inte
ingår i högkostnadsskyddet
jag är förtvivlat genomskinlig i vitt
och så förbannat osynlig i svart
men mina ögon är bruna
så jag är ialla fall inte blåögd
förutom när det gäller att hinna med
det tåg med destination framtiden
som jag missar med en hårsman
varje morgon
Etiketter:
