Trötthet
Äntligen kväll och jag får tillåta mig att vara trött.
Jag har svårt att hålla mig vaken om dagarna, börjar även känna mig sjuk igen. Hoppas, hoppas att
jag slipper det. Mamma har hostat sig igenom hela hösten och vintern, själv orkar jag inte börja
hosta igen. Kroppen orkar helt enkelt inte. Ögonen kokade när hon satt här tidigare.
Allt jag ville var att få blunda, somna in en stund. Mamma gick hem.
Tänker på allt som jag borde göra, som jag vill göra, men inte orkar eller
helt enkelt glömmer bort. Tiden rinner ifrån mig och jag får allt oftare känslan av att gå vid sidan om
livet. Mina steg är tysta och omärkbara bredvid era stadiga och skuttande hopp..
Kommer det alltid att vara så?
Jag är så trött, så trött.
Kanske ska jag sätta mig och skriva ned alla saker "att göra", för att komma ihåg.
Imorgon vill jag vakna lite lättare. Måste be min läkare om nya recept på mediciner. Gå till apoteket
och även få iväg lite post. Sedan blir det att hjälpa min granne med en del inför veckan.
Stackarn har jag inte orkat gå in till under några dagar nu. Förlåt gumman!
Varför måste var och varannan kotte inne på facebook skriva om att springa.. promenera..
och liknande, som om det är det enda som är viktigt och som får mig att känna ett tvång till att röra
på mig ännu mera. Jag ska röra på mig tills jag faller ihop, för nu orkar jag inte strida längre.
Ångest!!!
tårar.
Jag är trött på kampen emot anorexin nu. Så trött.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Känslor Musikvideo När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp
Att kämpa för livet Bilder Känslor Musikvideo När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp
