Jag saknar mig själv
Sitter i min lägenhet och ser på sammal himmel som igår.
Andas samma tunga ångestluft och kastar iväg skorna rakt över rummet, de landar i samma hörn.
Skriver samma ord, har samma känslor, samma tankar och jag vandrar i samma spår
fram och tillbaka över samma golv.. för att sedan vira in mig i samma filt igen.
Jag vet inte vart jag tog vägen, då jag försvann för länge sedan.
Om jag går baklänges i samma fotspår, kommer jag rätt då? Finns jag där.?
Varje dag ser nästan på pricken likadan ut som de tidigare. Trygghet eller vad?
Jag är så trött på detta. Jag orkar inte mer.
Vill bara slänga mig in i en vägg, försvinna härifrån.
Spegelångest! Nej, nej jag vill verkligen inte se mig själv i en spegel.
Hur ska jag ta mig förbi detta!!? Det blir svårare och svårare, allting. Mamma frågar hur det är och
om jag ätit någonting. Även om hon vet att det då skulle blivit grönsaker, vad svarar jag på det.
Det jag mest av allt vill är att skydda henne, inte göra henne ledsen eller besviken.
Är jag inte misslyckad nog?
Idag har jag inte lyckats göra någonting. Är fast i mitt eget fängelse.
Tro inte att smal är lika med lycklig.
Drar filten tätare omkring mig, skyddar mig själv ifrån att falla ännu längre ned.
Jag är rädd för att bli ensam. Ensam.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
Att kämpa för livet Bilder Trasigt hjärta Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv
