Väntan
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt med just denna väntan. Det är bara mamma och tvillingen
som ska komma och hämta mig så att jag får hem dammsugaren. Ändå så blir jag alltid rastlös
och orolig! Kryper i hela kroppen och jag vill skrika att jag inte orkar längre.
Som om det är vid väntan som jag släpper fram alla andra tankar och känslor, de där som
i vanliga fall inte syns.
Jobbigt!
Ett missat samtal talar väl om att de är på väg, kanske.
Tog på mig skorna och gick ut. Behöver luft! Paniiiiiik! Det är nu som jag märker hur skicklig jag är
på att "stänga av alla känslor".
Nu kommer de allihop på en och samma gång. Det är nu som jag verkligen behöver någon
att tala med. Någon att rensa ut och reda ut allting hos, men nej det får jag inte.
-Din vikt är farligt underviktig och ditt hjärta kan sluta att slå när som helst!
Och din hjärna fungerar inte vid svält!
blablabla... jag vet att hjärnan är som ett litet russin, glömmer alltid allting och även om jag
gör allt för att inte visa det, märker andra det ialla fall.
Tycker inte om när oron sätter sina spår i deras ansikte. Det gör ont i hjärtat och jag känner
att jag förstör för alla med att vara sjuk i anorexin. All oro genom åren.
.................... men jag förstår inte varför jag inte får gå ned mer i vikt!?
Några kilo till så att äckel-ångesten försvinner?
........................... men jag VILL bli FRISK!
Avskyr att anorexin förstör och förstör. Allting!
Det är så gråten samlas till en stor växande klump i magen så fort jag ser
de som lever. Andas. hoppas och springer.
Själv tillbringar jag mesta tiden under en filt, hur roligt är det.
(oj så dystert allting blev)
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Känslor När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Känslor När allting känns för svårt att hantera Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
