När inga ord räcker till att förklara hur allting känns


Skrubba mig fri ifrån alla känslor, med svinto och arsenik.
Vore det möjligt så skulle jag haft stora utslitna hål på hela kroppen. Där alla känslor fanns.
Nu är det inte någon möjlighet så det är bara att försöka kämpa, trots att det inte känns
som om jag har några krafter kvar.
Det har snöat nästan hela dagen och över marken ligger ett duntäcke.
Saknat lite knarr under skorna trots allt.
Ångesten vill få mig att cykla på motionscykeln nere i källaren, inatt när ingen hör, ingen vet.
Vågar inte tro på orden om att jag gått ned i vikt. Vågar inte, för inte kan jag ha så fel.
De tankarna går inte alls ihop. Oavsett hur jag vrider och vänder på pusselbitarna, så passar
de inte alls ihop.
Nu måste jag bestämma mig. Rädd att jag inte är tillräckligt stark.
Öppnar balkongen för att få lite frisk luft.
Innan jag lägger mig blir det mys med lilla Tintin.
 






NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR