Bland trasdockor och porslinsfigurer
ett hjärta på miljoners miljarders
jag ropar ditt namn med handen för munnen
och om du ville skulle du
stanna kvar här då?
jag putsar mina minnen som om de vore av glas
bli till liv igen, bli till liv
trasdockor och porslinsfigurer
vilken tur att glas aldrig rostar
i vimlet är vi många
men jag är bara rädd för att mista dig
och kanske mig
att smyga sig in är ett måste
för att knacka hjälper i alla fall inte längre
kom och stanna hos mig
jag håller din hand
trots att du är miljoners miljarders
avstånd ifrån mig
mina ord fastnar i halsen när det väl är dags
och melodin som jag har nynnat hela vägen
är plötsligt bortglömd
bland trasdockor och porslinsfigurer
blir ingenting längre sig likt
utan dig
