När ska jag förstå att de viktigaste stegen en människa tar inte är de som förbränner kalorier?
Du kommer för att såra mig!
Jag låter det ske om och om igen. Du kommer för att ta varje liten stund av lycka, som jag kanske kan råka samla på mig i en ask längst in i garderoben. Jag snärjs in allt tätare i ditt när av ångest.
Det gör ondare än någonsin när du suger åt dig all min livskraft och kastar mig åt gamarna.
Du har kommit för att straffa mig.
Du gör det mycket bättre än du tror!
Men du vet inte att inom mig håller jag på att bygga upp den allra starkaste skyddsutrustningen du någonsin sett. och då kommer du att stå där med lång haka och undra vad det var som hände där emellan dina vidriga planer. Jag har kämpat alldeles för länge nu och jag känner att jag inte är så stark som andra kanske vill tro.
Du har kämpat så länge nu, visst klarar du lite till.
Men det är bara jag som vet, jag och du, som vet hur fel de har. Det är endast vi som vet hur nära jag är att falla alldeles för djupt igen. Det är när jag ligger med huvudet under kudden om nätterna för att dränka gråten och förtvivlan, som sanningen visar sig.
Det är då som du vill att jag ger upp för alltid!
När allt har gått ut på att orka med sekund för sekund, det är då som jag har gjort allt jag kunnat för att samla ihop material starkt nog till min skyddsdräkt. i all hemlighet. För vet du vad anorexi?
Jag tänker slå ihjäl dig död eller levande!
Och när du nu kommer för att såra mig så ska du veta att du inte har en aning om hur riktig smärta känns!
