Idag är det bara en sådan dag då jag vill krypa in under mitt eget skinn. Samtidigt så
vill jag bort ifrån allt som har med mig och mina känslor att göra!
Det är höst ute och utanför mitt fönster står ett litet träd i den allra rödaste nyans, så mycket
vackrare än de som står omkring, så grå. Människor flyktar förbi, regnet hänger i luften och
inne hos mig kan jag dra filten omkring mig. Varma mjuka benvärmare och hur många tröjor jag vill
utan att bry mig om vad andra skulle tro. Tycker om höstens färger speciellt då solen får allting
att tyckas klarare. Enklare. En naiv tanke bara?
höst.. vinter.. vår.. sommar.. höst.. allting ändrar färg och det enda som är sig likt är mina känslor
och tankar. Anorexin griper tag, vrider om och bryr sig inte om hur jag mår! Trött på att jagas utav
ångest och skrik. Snart fyller jag år och sedan talas det om inläggning. Jag vet ingenting längre.
Flickan i spegeln säger "du är fet och ful..äcklig!"
Kommer jag någonsin att se mig själv med andra ögon?
Med dina.. inte mina.
Köpte en "memory madrass" i helgen. Den ska ligga och växa till sig några dagar, kanske jag kan bädda
in den bland lakan och täcke ikväll eller imorgon. Aldrig haft en sådan tidigare.
Anorexi, anorexi jag vill gå ned i vikt och jag vill inte känna så, att jag vill gå ned i vikt.
Jag vill inte känna mina känslor!
Jag vill vara den som jag borde varit. Jag vill vara någon som lever ett liv.
Saknar ett liv med vänner, familj, barn, jobb, resor och olika känslor i alla dess färger!
Inte bara svart och vitt. mest svart.
Jag vill lyfta loss en flik ifrån mitt hjärta och se vad som kanske finns där.
Jag vill bara få kunna se hur det är att inte vara vilse, Se om någon kan hitta mig där.
