Sommarkänsla
Äntligen sol och blå himmel så långt ögat kan nå. Längtans sommarkänsla.
Sitta på balkongen med benen utsträckta, lagom försiktigt ändå det där med att vara mig.. tränga bort
tjocktankar, tjockkänslor, tjock, tjock! Säger ingenting högt för jag vet hur ont det gör för dem att
höra, trots att de vet. Det är sommar och jag vill komma till havet nu. Längtar så!
Funderar mycket på livet och hur det har blivit, hur det kanske hade kunnat se ut om det inte blev
så fel. Om ingen hade förstört det är mer de rätta orden, inte valde jag anorexin, ett sätt att
överleva i en helt trasig tillvaro. En dag fanns den bara där, fast.
Jag var fångad i en mardröm efter en annan.
Tänker på hur mycket smärta och oro jag orsakat. Så många tårar. Förtvivlan.
Jag kan se det nu, men det gör inte livet lättare. Kampen är kvar. Påträngande ÅNGEST!
Plockat lite blommor till min granne, ställt i hennes fönster. Tiden går lika sakta för henne, men av
helt andra orsaker. Hennes värk kan jag inte ta ifrån henne.
Några röster utifrån. påminner om att livet finns där en tid till, men även för mig?
Jag är långt ifrån frisk, så längt, långt ifrån och jag vet inte om den räcker till, tiden?
Kan förstå hur hårt jag föll och jag vill komma upp igen, komma tillbaka. Vill resa mig lika lätt som
någon annan, kan bara inte förstå hur.
En dag vill jag stå med rak rygg, inte längre krökt av trötthet, svaghet.
En dag vill jag stå där och titta ned på allting som är just nu.
En dag när jag mår bra, eller ialla fall lite lite lite bättre.
Då ska jag doppa tårna i havet och simma ut.
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Livet Saknad Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Bilder Livet Saknad Vakna upp i min verklighet Vilsen i mig själv Våga tro på en förändring
