Längtan
Samlar kraft, samlar mod, samlar syre.. ork.. samlar längtan efter liv. Längtan.
En ringsignal som säger
"hej detta är livet, vill du följa med mig?"
(vart då viskar jag tyst..)
"bort hit där vi andra andas såklart"
(men vad menar du.. andas?)
"känna sommarens friska dofter samlas i dina lungor, kom och känn!"
(gör inte det ont då, att känna sådär mycket på en gång? ..pulsen ökar skrämmande)
"ont!? neeej det är underbart och nog sårar du dig själv mycket mer för jag kan se dina tårar"
(snabbt torkar jag mig över kinderna utan att en liten tår visat sig.. hur kan ni veta?)
"du är inte så bra på att gömma dig som du tror så kom till oss istället och börja leva"
(tittar ned på mina tår och funderar på att ta ett steg framåt eller ..två steg bakåt?)
"kom, ta min hand!"
(jag rycker till av den snabba rörelsen)
"lilla vän är du rädd för livet?"
(mmm nja jag vet det är dumt, men jag är nog det.. någon stryker en tröstande hand på min kind)
"var inte rädd vi finns här för dig och skrämmer bort alla dumma spöken"
(..sakta ..sakta, trevande testar jag mig ett litet steg fram)
"titta där är solen och hon ler emot dig, kan du inte känna hennes värme och se hon har lämnat
små prickar på dina kinder av kärlek!"
(jag sneglar upp emot mina solfräknar ..kärleksprickar)
"du kan få så många du vill........!"
(åh tack, den kramen behövde jag!)
Tillbringat lite tid med mamma. Stannade till vid ett skyltfönster och blev stående. Tittade in bortom
glasets barriär. Spegelbild, spegelbild så fel fel FEL! Sa till mamma att:
"Oj det ser ju ut som pinniga ben!"
"Ja men du är fruktansvärt mager!"
När hon försvann framför mig undrade jag om det var som tidigare, för att hon tycker det är
jobbigt och svår med andras blickar? Det fanns mycket som jag ville säga, men aldrig gav mig tid till.
Blev en stund i solen på en hård stol, skönt att få bara vara med henne och komma ut ur min
lilla ensamma värld. Snart är det kalas och även om jag vet att det inte blir tårta och grädde för mig,
så kommer de där dumma tankarna om att gå ned i vikt igen. Den där motionscykeln som står i
källaren, den lockar. Hånler där den står.
Jag ska nog klara det här, visst ska jag?
Etiketter:
Anorexi 
Att kämpa för livet Bilder Livet Tankar Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
Att kämpa för livet Bilder Livet Tankar Vilsen i mig själv Våga be om hjälp Våga tro på en förändring
